Något av det första som en aspirerande pokerspelare behöver lära sig är att bli selektiv med vilka starthänder de spelar. Om inte korten du tilldelats hör till de bästa kombinationerna så är det i regel lika bra att inte vara med. Genom att disciplinerat slänga allt som inte når upp till en på förhand bestämd standard undviker du många problem. Och poker går inte ut på att vinna flest potter. Det går ut att på vinna mest pengar. Det gör man genom att försätta sig i fördelaktiga situationer, ta bra beslut och vara likgiltig inför de kortsiktiga utfallen så att tiden kan verka till ens fördel.
Denna typ av ABC-poker är emellertid inte helt lätt att praktisera på ett casino eller vid ett köksbord. Detta eftersom det lätt kan gå en timme eller två utan att du tilldelas en enda spelbar hand. Långtråkigheten kan få även disciplinerade spelare att sänka sin standard. Online ser det annorlunda ut. Där kan du välja att spela så många bord du vill. Därigenom kan man försätta sig i ett läge där det i princip hela tiden finns en högkvalitativ hand att spela på något bord.
För att bli en framgångsrik nätpokerspelare gäller det alltså att komma fram till hur många bord du klarar av att spela med bibehållen kvalitet i din beslutsprocess. Själv spelade jag när det begav sig 4 bord med 5 spelare på varje. Trots att jag var selektiv i mitt urval av starthänder hade jag för det mesta någon hand att spela. Körde jag färre bord lockades jag att sänka min standard. Spelade jag fler hann jag inte med och började göra kostsamma misstag. De facto var min genomsnittliga timlön som högst när jag spelade 4 bord, varken mer eller mindre.
Vän av ordning undrar kanske nu vad allt detta har med forskartillvaron att göra. Well, en hel del vill jag påstå. För om det är något vi gör inom akademin så är det att spela många bord samtidigt. Vi forskar inom ett eller flera områden, undervisar om lite allt möjligt, skriver kulturartiklar, bloggar, spelar in podcasts, genomför administrativa uppdrag – you name it. För den som har någorlunda breda intressen och kompetenser är det lätt att det hela går över styr. För den som har smalare är risken att tillvaron blir händelsefattig och att de möjligheter som uppstår inte är speciellt bra.
Frågan du kan – ja rentav då och då bör – ställa dig är därför hur många olika aktiviteter som är optimala just för dig att ägna dig åt. Nota bene: inte hur många parallella aktiviteter du klarar av att genomföra. Jag känner många forskare som är kapabla att spela oerhört många bord samtidigt utan att tappa fotfästet i tillvaron. Å andra sidan kanske några av dessa jonglörer hade mått bättre – och fått viktigare saker gjorda – om de ägnat sig åt lite färre aktiviteter.
Själv är jag, det ska villigt erkännas, återkommande i farozonen att spela för många bord och starthänder. Jag strävar efter att bli mer selektiv och kontinuerligt uppgradera mitt nej. Men enkelt är det inte. Den teknik jag använde mig av när jag spelade poker var att då och då blocka mitt konto. Det vill säga helt stänga av möjligheten att spela i en vecka eller två. Därefter hade jag i regel enklare att disciplinerat upprätthålla mitt system.
Men med tre barn och en forskarkarriär som börjat ta fart har den här typen av nollställningar visat sig svåra att få till. Jag har lätt att överväldigas i nuet och skjuta de större prioriteringsfrågorna på framtiden. Den där femårsplanen, som My Hellsing uppmuntrade mig att dela med mig av i Respons, finns faktiskt inte i dagsläget. Åtminstone inte i en så konkret och genomtänkt form som jag skulle önska. Tanken är dock att jag ska återkomma till detta tema i ett kommande inlägg. Och några nyckelfrågor för detta mer långsiktiga planeringsarbete är: Hur många bord vill jag spela? Vilket antal trivs jag egentligen bäst med? Och om jag tvingas till hårda prioriteringar – vad är det då som ska bort? To be continued.
Denna typ av ABC-poker är emellertid inte helt lätt att praktisera på ett casino eller vid ett köksbord. Detta eftersom det lätt kan gå en timme eller två utan att du tilldelas en enda spelbar hand. Långtråkigheten kan få även disciplinerade spelare att sänka sin standard. Online ser det annorlunda ut. Där kan du välja att spela så många bord du vill. Därigenom kan man försätta sig i ett läge där det i princip hela tiden finns en högkvalitativ hand att spela på något bord.
För att bli en framgångsrik nätpokerspelare gäller det alltså att komma fram till hur många bord du klarar av att spela med bibehållen kvalitet i din beslutsprocess. Själv spelade jag när det begav sig 4 bord med 5 spelare på varje. Trots att jag var selektiv i mitt urval av starthänder hade jag för det mesta någon hand att spela. Körde jag färre bord lockades jag att sänka min standard. Spelade jag fler hann jag inte med och började göra kostsamma misstag. De facto var min genomsnittliga timlön som högst när jag spelade 4 bord, varken mer eller mindre.
Vän av ordning undrar kanske nu vad allt detta har med forskartillvaron att göra. Well, en hel del vill jag påstå. För om det är något vi gör inom akademin så är det att spela många bord samtidigt. Vi forskar inom ett eller flera områden, undervisar om lite allt möjligt, skriver kulturartiklar, bloggar, spelar in podcasts, genomför administrativa uppdrag – you name it. För den som har någorlunda breda intressen och kompetenser är det lätt att det hela går över styr. För den som har smalare är risken att tillvaron blir händelsefattig och att de möjligheter som uppstår inte är speciellt bra.
Frågan du kan – ja rentav då och då bör – ställa dig är därför hur många olika aktiviteter som är optimala just för dig att ägna dig åt. Nota bene: inte hur många parallella aktiviteter du klarar av att genomföra. Jag känner många forskare som är kapabla att spela oerhört många bord samtidigt utan att tappa fotfästet i tillvaron. Å andra sidan kanske några av dessa jonglörer hade mått bättre – och fått viktigare saker gjorda – om de ägnat sig åt lite färre aktiviteter.
Själv är jag, det ska villigt erkännas, återkommande i farozonen att spela för många bord och starthänder. Jag strävar efter att bli mer selektiv och kontinuerligt uppgradera mitt nej. Men enkelt är det inte. Den teknik jag använde mig av när jag spelade poker var att då och då blocka mitt konto. Det vill säga helt stänga av möjligheten att spela i en vecka eller två. Därefter hade jag i regel enklare att disciplinerat upprätthålla mitt system.
Men med tre barn och en forskarkarriär som börjat ta fart har den här typen av nollställningar visat sig svåra att få till. Jag har lätt att överväldigas i nuet och skjuta de större prioriteringsfrågorna på framtiden. Den där femårsplanen, som My Hellsing uppmuntrade mig att dela med mig av i Respons, finns faktiskt inte i dagsläget. Åtminstone inte i en så konkret och genomtänkt form som jag skulle önska. Tanken är dock att jag ska återkomma till detta tema i ett kommande inlägg. Och några nyckelfrågor för detta mer långsiktiga planeringsarbete är: Hur många bord vill jag spela? Vilket antal trivs jag egentligen bäst med? Och om jag tvingas till hårda prioriteringar – vad är det då som ska bort? To be continued.
Vidare bloggläsning: "Vilka bord väljer du att spela?"
-----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
