Vad forskare kan lära sig av pokerspelare

Mina studentår sammanföll med den stora nätpokerboomen. I de magickretsar jag rörde mig i var det självklart att hoppa på tåget. Genom att prata med vänner och läsa lite böcker lärde jag mig ganska snabbt att bli en vinnande spelare. På den tiden, omkring 2005, var det inte speciellt svårt. Den genomsnittliga nätpokerspelarens skicklighetsnivå var låg. Kunde man disciplinerat slänga starthänder och räkna pottodds var man långt över medel.

Men för att bli en vinnande pokerspelare räckte det inte med att vara duktig på själva spelet. Minst lika viktigt var att kunna hantera pengar, välja vilka du spelade mot och vara känslomässigt stabil (i med- och motgång). Detta var mina styrkor. Jag var inte den skickligaste pokerspelaren i magicgänget. Jag var definitivt inte så talangfull som min lillebror. Men jag hade ett robust system som jag var bra på att applicera. Det gjorde att jag var ganska bra på att vinna pengar. Men än viktigare var att jag var bra på att inte förlora pengar.

Ett nyckelkoncept i sammanhanget är ”bankrulle”, det vill säga det kapital som en pokerspelare förfogar över. Detta bör vara avskilt från privatekonomin och i någon mån betraktas som ”monopolpengar”. En viktig princip är att bankrullen ska vara betydligt större än de belopp som du spelar för. Har du 100 000 i bankrulle är det inte så farligt om du en kväll förlorar 3000. Men om bankrullen är 3000 så är samma förlust katastrofal. Då har du ”gulat”. Till saken hör att de allra flesta professionella pokerspelare någon gång gular. Själv gjorde jag aldrig det. Jag var stenhård med min ”money management”.

Bankrullekonceptet är användbart inom forskarvärlden. I synnerhet för projektforskare. Där är ens forskningspengar och forskningstid att jämställa med en pokerspelares bankrulle. Det är det spelkapital du har och det är det som ska generera forskningsresultat och publikationer. Tar spelkapitalet slut innan nya medel har kommit in har du ”gulat”. Beroende på din privatekonomiska situation så kan det innebära att du behöver ta vad som erbjuds, t.ex. stora tunga undervisningsvikariat på annan ort. Då är det svårt att publicera forskning och skriva ansökningar. Det är lätt att hamna i en negativ spiral.

Men ponera att du har något års forskningstid säkrat. Vad kan du göra då? Ja givet att du vill fortsätta forska under rimligt goda arbetsvillkor (helst bättre!) så måste du ge hög prioritet åt att säkra nya medel. En pokerspelare hade kallat det att ”bygga bankrulle”. En stor sådan gör det möjligt att vara långsiktig och ta kalkylerade risker. En liten tvingar fram kortsiktighet och chanstagande.

Den stora fördelen med att ha en ordentlig bankrulle är att man har råd att förlora. För den som har två–tre års forskningstid säkrat är det inte hela världen om en VR-ansökan inte går igenom. Det kommer en ny chans nästa år. Och nästa. Det gör att man kan närma sig ansökningsprocessen på ett avslappnat sätt och se den som en del av en större lärprocess. Det värsta som kan hända är att man lagt några veckor på att fördjupa sig i något och utveckla sina idéer. Det bästa som kan hända är att bankrullen fördubblas.

För den som inte har så mycket tid kan samma devis appliceras på ansökningar till mindre stiftelser. Sådana texter kan ofta skrivas ihop på en vecka eller två för att därefter skickas in till 5–6 stiftelser. Det man satsar är alltså ett par veckors arbetstid. I bästa fall vinner man 6–9 månaders forskningstid. För en pokerspelare är detta ett attraktivt spel. ”Heads I win, tails I don't lose much”. Likväl kan spelet inte tas om man har kniven mot strupen (50 tentor att rätta, ett föredrag på stadsbiblioteket och kapiteldeadline om en vecka).

Konsekvensen blir att de som redan har forskningsmedel har ett stort försteg mot de som inte har det. De kan, för att tala pokerspråk, ”skydda sin bankrulle” genom att avsätta 10–20 % av sin forskningstid för att lågintensivt utarbeta nya projekt och fortlöpande söka nya medel. Därmed behöver de aldrig forcera fram något som egentligen inte finns (eller åtminstone inte vara beroende av att bluffen går igenom). Många andra har inte den lyxen. Så för de som vill ha den, eller ha kvar den, skadar det inte att tänka som en pokerspelare.

Vidare bloggläsning: "Hur många bord spelar du?" och "Vilka bord väljer du att spela?"

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!