Därför är det bra med fullspäckade dagar

 

Motsatsen till blanka dagar är fullspäckade dagar. Inom den personliga produktivitetslitteraturen står dessa lågt i kurs. För människor som flänger från möte till möte, zoomar och har sig, de får knappast till något djuparbete. De skriver inga böcker, målar inga tavlor. Full koncentration undermineras nämligen av ständig ”context switching”. När man kommer hem efter en sådan dag är det lätt att bara krascha. Fram med chips och godis.  

Men stämmer detta verkligen? Är fullspäckade dagar så hopplösa som det sägs?

Jag har med tiden börjat bli osäker. Kanske är det rentav så att de är en förutsättning för blanka dagar? För alla vi som arbetar i organisationer och konstellationer som kräver samarbete, möten och koordinering vet att en hel del saker trots allt måste bli av. Och då kanske det är lika bra att samla dem på ett ställe i kalendern? Kanske köra några sådana dagar på raken?

Själv experimenterar jag den här terminen med ett sådant förhållningssätt. När en vecka klumpar ihop sig ser jag den – vid en viss punkt – som förlorad för djuparbete. Varför försöka skriva något när förutsättningarna är usla? Det skapar bara frustration.  

Däremot kan en tjock vecka ofta bli lite tjockare utan att man kraschar. Har man tre möten inbokade en dag så kan man lika gärna ha fyra eller fem. Alternativt göra lite administrativt arbete som kräver tid, men inte någon kreativ energi. Säg beställa böcker, boka resor, städa kontoret eller ladda upp dokument i Canvas.

Den stora fördelen med en sådan här planering är att det kan frigöra tid på annat håll. I stället för fyra upphackade veckor kan du få till två knökfulla och två rena.

Längre fram i en akademisk karriär kan detta förstås framstå som en utopi. En efterfrågad lektor eller professor kan ha saker att göra precis hela tiden. ”Jag säger nej hela tiden”, har en sådan berättat för mig. Ändå vet jag att den personens kalender är helt full, ibland mer än så.

Så vad kan man göra då? En teknik jag fått höra om är att säkra en vecka i månaden. Detta är att betrakta som en forskningsvecka. Då finns inga möten, ingen undervisning, inga långa luncher. Och man svarar inte på mejl. Det är som om man vore på Mallorca eller i Sälen med familjen. Men i själva verket är man på sin skrivplats och håller dörren stängd. På detta sätt kan man få saker att hända, trots att livet svämmar över av åtaganden och förfrågningar.

Övrig veckor händer allt annat. Då är man tillgänglig, uppbokad och inbokad. Känns det tungt? Är huvudet helt slut? Då kan man känna tillförsikt i att om två veckor, då kommer det att vara annorlunda. Det kommer finnas tid för att göra framsteg på det där som är långsiktigt viktigt men inte brådskande.

Fullspäckade dagar och veckor. Det låter inget vidare. Kanske låter det rentav som maj? Årets av tradition mest hektiska månad. Då allt ska hända och nästan ingen arbetsvecka är fem dagar lång.

Men ska man ha blanka dagar och veckor så får man någonstans betala priset. 

*

Vidare bloggläsning

"Tvådagarsmetoden"

"Svårfåtaglig"

"En sak om dagen"

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!