Akademiska textmanus är som bumeranger. De skickas iväg och kommer tillbaka. Ibland både en, två och tre gånger. Med sig har de vanligen ett gäng gransknings- och redaktörskommentarer. I detta inlägg tänkte jag reflektera lite kring hur dessa bäst kan hanteras.
Min utgångspunkt för inlägget är egna erfarenheter. Både av att vara skribent och redaktör. I själva verket fick jag mina första erfarenheter av granskningsarbete från redaktörssidan. Mot slutet av min doktorandtid kom jag att involveras i tidskriften Scandia. Därmed fick jag tidigt ett ”inifrån”-perspektiv. Med tiden har detta visat sig värdefullt.
Vad jag lärde mig på redaktionsarbetet var nämligen att det finns vissa saker som en redaktion verkligen uppskattar hos de som skickar in texter. Det kan sammanfattas med tre s: snabbt, specifikt och utan stolthet.
Snabbt innebär att man som redaktör gärna ser att skribenterna direkt griper sig an de föreslagna åtgärderna. Det gör nämligen att man kan få klart nästa nummer och gå vidare med sitt eget forskarliv. Detta ligger såväl i redaktionens som i skribentens intresse. Likväl är det mycket vanligt att omarbetningar drar ut på tiden, ibland indefinitely. Därför blir man extra glad när någon jobbar snabbt, eller åtminstone kan svara på mail och säga ett datum då man kommer leverera sin text (och gör det!).
Specifikt innebär att man som redaktör gärna ser att skribenten själv berättar vad denne gjort. Ingen redaktör vill skriva ut två texter och jämföra dem med varandra för att se vad som förändrats. Det kan vara månader sedan man läste texten förra gången och så roligt är det inte att läsa andras manus. Därför uppskattar man skribenter som skickar in en punktlista på de förändringar som de har gjort av typen: ”1) I linje med granskare 2:s förslag om att utvidga diskussion Y så har två nya stycken tillfogats på s. 5. Där diskuteras forskare Z:s bok som granskare 1 föreslog”. Detta gör att redaktionen får ett bra underlag för att ta ett snabbt beslut. (Hint. Snabba beslut är ofta positiva).
utan Stolthet innebär att man som skribent vinnlägger sig om att kommunicera med redaktionen på ett sansat och vänligt sätt. Detta gäller särskilt om man är uppretad på granskarnas och/eller redaktionens kommentarer. Som skribent är det lätt att glömma bort att redaktionellt arbete, liksom anonyma granskningar, är ett obetalt och osynligt arbete. Det är en tjänst som forskarsamhället tillhandahåller forskare. Noggranna kritiska läsningar kan kännas tunga. På kort sikt innebär de också merarbete. På längre sikt gör kommentarerna dock nästan alltid texterna bättre. Detta tjänar alla inblandade på. Särskilt skribenterna och deras framtida läsare.
Ett generellt råd för att svara utan stolthet är att smälta kommentarerna innan man svarar. Det vill säga läs dem en dag. Sov på saken. Diskutera vid behov den respons du vill ge redaktionen med en nära kollega. Därefter kan du förhoppningsvis svara civiliserat. Är du osäker på om redaktionen verkligen vill ha din text. Fråga då detta rakt ut. Berätta att du är osäker, men att du kan tänka dig att göra ändringarna x, y och z förutsatt att redaktionen vill ha ett sådant manus.
Ett annat tips, som jag lärt mig av min kollega Martin Ericsson, är att ibland helt enkelt inte läsa kommentarerna. Detta gäller när du redan befinner dig i en tung arbetsperiod och faktiskt inte har tid eller energi att gripa dig an ditt manus. Svara då snabbt redaktionen och berätta hur det ligger till. Säg att du återkommer om en vecka eller två då du har tid att ta tag i det hela.
Detta är dock ett undantag. För den generella principen som jag, och Martin, arbetar efter är att alltid prioritera granskningskommentarer. Chansen för att få sina arbeten publicerade ökar nämligen om man interagerar med redaktionen på ett sätt som gör deras arbete lättare. Det gör man genom att arbeta snabbt, specifikt och utan stolthet.
Specifikt innebär att man som redaktör gärna ser att skribenten själv berättar vad denne gjort. Ingen redaktör vill skriva ut två texter och jämföra dem med varandra för att se vad som förändrats. Det kan vara månader sedan man läste texten förra gången och så roligt är det inte att läsa andras manus. Därför uppskattar man skribenter som skickar in en punktlista på de förändringar som de har gjort av typen: ”1) I linje med granskare 2:s förslag om att utvidga diskussion Y så har två nya stycken tillfogats på s. 5. Där diskuteras forskare Z:s bok som granskare 1 föreslog”. Detta gör att redaktionen får ett bra underlag för att ta ett snabbt beslut. (Hint. Snabba beslut är ofta positiva).
utan Stolthet innebär att man som skribent vinnlägger sig om att kommunicera med redaktionen på ett sansat och vänligt sätt. Detta gäller särskilt om man är uppretad på granskarnas och/eller redaktionens kommentarer. Som skribent är det lätt att glömma bort att redaktionellt arbete, liksom anonyma granskningar, är ett obetalt och osynligt arbete. Det är en tjänst som forskarsamhället tillhandahåller forskare. Noggranna kritiska läsningar kan kännas tunga. På kort sikt innebär de också merarbete. På längre sikt gör kommentarerna dock nästan alltid texterna bättre. Detta tjänar alla inblandade på. Särskilt skribenterna och deras framtida läsare.
Ett generellt råd för att svara utan stolthet är att smälta kommentarerna innan man svarar. Det vill säga läs dem en dag. Sov på saken. Diskutera vid behov den respons du vill ge redaktionen med en nära kollega. Därefter kan du förhoppningsvis svara civiliserat. Är du osäker på om redaktionen verkligen vill ha din text. Fråga då detta rakt ut. Berätta att du är osäker, men att du kan tänka dig att göra ändringarna x, y och z förutsatt att redaktionen vill ha ett sådant manus.
Ett annat tips, som jag lärt mig av min kollega Martin Ericsson, är att ibland helt enkelt inte läsa kommentarerna. Detta gäller när du redan befinner dig i en tung arbetsperiod och faktiskt inte har tid eller energi att gripa dig an ditt manus. Svara då snabbt redaktionen och berätta hur det ligger till. Säg att du återkommer om en vecka eller två då du har tid att ta tag i det hela.
Detta är dock ett undantag. För den generella principen som jag, och Martin, arbetar efter är att alltid prioritera granskningskommentarer. Chansen för att få sina arbeten publicerade ökar nämligen om man interagerar med redaktionen på ett sätt som gör deras arbete lättare. Det gör man genom att arbeta snabbt, specifikt och utan stolthet.
----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
