I mitten av augusti 2018 kom jag tillbaka till kontoret efter en – i vanlig småbarnsordning – lång sommarsemester. Högst upp på agendan stod att skriva forskningsansökningar till olika stiftelser. Vårterminens framträdanden hade nämligen gett mersmak. Det stod nu klart för mig att jag verkligen ville börja forska om människors relation till pengar och aktier. Och för det behövde jag tid och forskningsmedel.
Vad jag siktade in mig på var det ansökningsfönster som för svenska historiker infaller varje år i början på höstterminen. Det rör sig om en handfull stiftelser med lite olika inriktningar som var och en kan ge 1–3 månaders forskningstid (huvudsakligen genom personliga stipendier i storleksordningen 25 000–100 000 SEK). I regel premierar stiftelserna unga forskare utan fast anställning och hos flera av dem hade jag tidigare lyckats få medel för olika miljöhistoriska projekt. Därför hade jag ganska goda förhoppningar om att få träff någonstans även denna gång.
Mina ansökningar skrevs med ett dubbelt syfte. Dels ville jag genomföra en pilotstudie av bloggen ”Miljonär innan 30” som exempel på FIRE-fenomenet (Financial Independence Retire Early). Dels ville jag få tid att utarbeta en större forskningsansökan om aktiesparandets popularisering i Sverige. Redan i augusti 2018 hade jag alltså siktet inställt på de stora utlysningarna i början på 2019. Men jag hade inte kniven mot strupen. Jag hade forskningsmedel säkrat för 2019 så även om alla mina ansökningar skulle avslås var jag fortfarande med i matchen. Det var ett klart behagligare utgångsläge än jag hade haft några år tidigare.
Så vad jag ägnade mig åt i augusti 2018 – utöver att skriva ansökningstexterna – var att beställa fram källmaterial från Universitetsbiblioteket. Jag bläddrade igenom Veckans affärer, Aktiespararen, Privata affärer, Handelsbankens personaltidningen Remissan med mera. Kronologiskt hoppade jag fram och tillbaka i tiden. Jag beställde någon årgång här och någon årgång där. Syftet var alltså inte att göra en systematisk genomgång utan att få en initial känsla för var det fanns intressanta saker att forska vidare om.
Genom bläddrandet hittade jag också en massa trådar utåt, inte minst genom reklam för olika kurser, böcker, apparater, organisationer, företag etc. Exempelvis stötte jag på de första annonserna för den nya nätmäklaren Avanza som – om jag minns rätt – utlovade marknadens lägsta courtage. Endast 49:- affären! Hisnande billigt år 2000, hisnande dyrt år 2021 (sedan några år tillbaka handlar privatpersoner courtagefritt upp till dess att det finns 50 000 SEK på kontot och därefter är minimicourtaget 1:- affären).
Vad jag upptäckte i denna veva var också att Aktiespararnas riksförbund nyligen hade deponerat sitt arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria (CfN) i Stockholm. Där hade ingen forskare varit inne tidigare. Snabbt skickade jag i väg ett mail till min forne doktorandkollega Benito Peix Geldart som arbetar på CfN och fick fenomenal service. Jag ansökte och fick tillstånd och planerade in en arkivresa i december.
Min förhoppning var att där och då kunna lokalisera ett källmaterial av lämplig storlek för ett flerårigt forskningsprojekt. Att ett sådant faktiskt kunde komma att bli verklighet kändes vid denna tidpunkt också mer realistiskt. För veckorna innan arkivresan hade positiva besked från olika stiftelser börjat ramla in. Uppenbarligen fanns det människor som trodde på mig och mitt projekt! Men vad jag hittade i Aktiespararnas arkiv, hur det gick med pilotprojektet, och hur den fleråriga forskningsansökan slutligen tog form – det får jag ta i nästa inlägg som också kommer att avsluta denna inläggsserie.
Detta är tredje delen i inläggsserien "Vägen till ett nytt forskningsprojekt". Läs del 1 här, del 2 här och del 4 här.
----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar