tisdag 15 oktober 2024

Kan man lära sig att gilla motgångar?

 



Kan man lära sig att gilla motgångar? Går det att glädjas åt att få kritik och avslag? Är det bra att ibland förlora, misslyckas, nekas och skämmas?

Ja, på ett intellektuellt plan är jag övertygad om att det är så. För om man alltid lyckas med det man företar sig – då ligger ribban för lågt. Den som aldrig river kommer inte få reda på hur högt man hade kunnat hoppa eller vilken division man hade kunnat spela i.

Men på ett känslomässigt plan har jag förstås mina tvivel. Det är aldrig kul att få ett nej eller att bli kritiserad. I stunden känner man sig liten. Och det är lätt hänt att de stora demonerna – självtvivlet, oron och känslorna av meningslöshet – kryper fram och biter sig fast. Det kan kännas lockande att bara ge upp.

Samtidigt går ju känslor över. Misslyckanden glöms bort. Hud hårdnar. Och många gånger blir de tyngsta motgångarna de bästa historierna.

Om man kan gå vidare vill säga. För det är inte självklart. Stryktålighet är ingen universell egenskap. Och även ett robust ego kan klappa ihop när motgångarna hopar sig på olika plan i livet. En smäll är en sak. Tio eller hundra är någonting helt annat.

Så vad kan man göra för att stå stadigt? Hur förlorar man med klass?

I grund och botten tror jag det handlar om att vara på en plats i livet där ens bord har många ben. Där ens värde som människa inte står och faller med hur det går på jobbet. Där man ingår i olika sociala sammanhang som kan stödja, lyssna, älska och trösta. Där man kan hjälpa till och vara behövd. Samla kraft och skingra tankarna.

Jag tror också det är bra att ha ett känslomässigt guldfiskminne. Där det onda inte gör ont så länge. Där upplevda oförrätter rinner av en i stället för att etsa sig fast.

Och det bästa sättet att öva upp ett sådant är – i min erfarenhet – att se till att med viss regelbundenhet misslyckas med någonting nytt. De nya obehagskänslorna gör att de gamla bleknar.

Men om det verkligen går att lära sig att gilla motgångar? Jag undrar det. Kanske räcker det gott med att kunna acceptera dem och inte låta sig nedslås för gott? 

 

Vidare bloggläsning:

"Resiliens"

"CVn av misslyckanden"

"När hör man hemma i akademin?"


----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

tisdag 8 oktober 2024

Hur mycket av skrivandet sker när vi inte skriver?

 


Skrivande är åtminstone två saker: ett tankeredskap och ett sätt att kommunicera. För de flesta forskare är den förstnämnda funktionen överordnad. Genom skrivande når vi fram till vad vi egentligen vet och menar. Det har ett värde även om ingen – eller endast ett fåtal – tar del av våra texter.

Men hur mycket av detta skrivande sker egentligen vid datorn eller med papper och penna? Om skrivande är en form av tänkande, kan vi ägna oss åt det även om vi inte får ned det på pränt?

Det här har jag funderat en hel del på de senaste månaderna sedan jag läste en intervju med en av bloggens norska läsare – den romanaktuelle historikern Ola Innset. I en intervju för den norska Forfatterforening berättar Ola om hur hans senaste skrivprojektet – kriminalromanen Moss – har haft en lång tillblivelseprocess.

För Ola är småbarnsförälder. Och sådana har begränsat med skrivtid. Åtminstone om man talar om fokuserat djuparbete.

Men det lågintensiva kreativa arbetet kan ju pågå även i en lekpark eller när man plockar ur diskmaskinen. Ola uttrycker det som att författandet av Moss gjort honom:

”Enda mer bevisst på hvor mye av skrivinga som foregår mens man ikke skriver. Det er et tankearbeid, og selv om noe av det foregår mens man skriver, gjerna på detaljnivå, har jeg kommet fram til at det er mye som både kan og bør planlegges og tenkes ut før man setter seg ned.”

I ett av den här bloggens allra första inlägg talade jag om detta i termer av ”förskrivande”. Och detta har många dimensioner. Från tankar som återkommer och samtal med andra till hastigt nedtecknade stödord i mobilens anteckningsfunktion.

Detta infångande och bearbetande av idéer skriver Tiago Forte initierat om i boken Building Your Second Brain. Han understryker hur kraftfullt det är att verkligen spara allt det där som kommer upp någonstans och göra det sökbart. Systemet han ritar upp är långt mer avancerat än vad jag känt behov av. Men grundprinciperna tror jag på. För att tala med David Allen så är hjärnan en bättre ”processor” än ”hårddisk”. Och genom att skriva ned tankar frigör man arbetsminne.

Kanske kan man rentav säga att den här bloggen fungerar som min ”andra hjärna”?

Och även om jag inte själv har några småbarn längre så delar jag Olas erfarenhet av att skrivprojekt pågår även när jag inte sitter vid datorn. I regel finns det alltid en text som jag aktivt maler och bearbetar, men också flera andra som väntar på sin tur. Många gånger kan det gå år från idé till utförande.

Är detta lågintensiva tankearbete då verkligen att betrakta som skrivande? Eller bör ordet trots allt reserveras för själva akten? Jag har inte helt satt ner foten, men jag lutar mer och mer åt Olas håll.

För det är mycket av skrivandet som sker när man inte skriver.



*



Om exakt en vecka (15/10) reser jag till Stockholm över dagen för att tala med Bodil Jönsson och Simon Elvnäs om tid inom samtalsserien Wordstock. Evenemanget är fullbokat, men det kommer gå att följa digitalt via Facebook live (länk här). 

----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

söndag 6 oktober 2024

Fackbokens kris





Fackbokens kris är ett faktum. Men vad handlar den ytterst om? Läs min take i Sydsvenskan! (öppen artikel)


Samtidigt finns det böcker som läses. Frivilligt och från pärm till pärm. Om en sån genre handlar min nya ljudessä i Bildningspodden. Finns där poddar finns eller kan läsas här




Men hur har det då sett ut historiskt på bokmarknaden? Här vill jag rekommendera John B. Thompsons "Merchants of Culture" som ger en initierad skildring av vad som hänt från efterkrigstiden till ca 2010. En lärdom jag tog med mig var att de stora omvälvningar vi ser nu har föregåtts av många lika stora, exempelvis de stora bokhandelskedjornas framväxt, agenternas intåg och när böcker började säljas i varuhus. Boken handlar om USA och Storbritannien så många skillnader mot Sverige, men också tydligt att vad som hänt där fått efterskalv här.



Har tipsat om Förlagspodden tidigare men gör det igen. Intresserar man sig för de här frågorna är den ett måste. Nytt avsnitt varje måndag morgon!


Vidare bloggläsning





----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  



måndag 30 september 2024

Fem läs- och lyssningstips (september 2024)

 


#1 

Hur tänker och agerar professionella pokerspelare? Och varför ska man bry sig om det? Ni som följt bloggen ett tag vet förstås att det finns mängder av anledningar till detta. Men om ni vill dyka djupare så är Nate Silvers nya bok "On the Edge" – särskilt första halvan – mycket läs- och tänkvärd. 



#2

Känns det väl mastigt att kasta sig över en hel bok? Då kan jag rekommendera podcasten som Nate Silver har tillsammans med Maria Konnikova. Många intressanta avsnitt, men det jag tycker ni ska börja med är intervjun med manusförfattaren Brian Koppelman (Rounders med mera) om att hantera risk i en kreativ karriär (#18).


#3
Humtanks tioårsjubileum firades med en idéskrift och jag vill från den särskilt rekommendera Urban Lundbergs text '"Excellent abroad" – intellektuella på hemmaplan" (s. 83–94). Hela skriften finns här.




#4

I förra veckan lanserade Cal Newport ett nytt inslag av sin podcast: "In-depth", dvs långa intervjuer med intressanta människor. Först ut är en riktigt bra intervju med Ryan Holiday om hur han skapat sin författarkarriär och plattform. Lyssna här! 



#5
Och på tal om det här med podcasts. Hur får man vara med i sådana? Och vad ska man tänka på? Här har jag haft stor glädje av Michelle Glogovacs "How to get on podcasts". Konkret och matnyttig!



----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  

tisdag 24 september 2024

Bestående relevans


 
Den bok som sålde allra bäst under 2023 på Amazon var James Clears bok ”Atomic Habits”. Den handlar om hur man praktiskt förändrar sitt liv genom att etablera goda vanor och bryta dåliga. Sedan den släpptes hösten 2018 har den sålt i över 20 miljoner exemplar världen över. Det är svindlande siffror. Och förmodligen är detta bara början.

”Atomic Habits” har blivit ett kulturellt fenomen som rekommenderas vidare från läsare till läsare. Det är en perfekt julklapp, nyårs- eller födelsedagspresent. Dess bäst-före datum är långt. Det kommer alltid att finnas människor som vill förändra sitt liv. Och det är en riktigt bra bok.

Likväl har det tagit tid för boken att nå dessa höjder. Dess årliga rankingen på Amazons topplista ser ut så här:

2018 #orankad
2019 #58
2020 #25
2021 #1
2022 #5
2023 #1

Det tog alltså drygt tre år för ”Atomic Habits” att nå förstaplatsen. För oss som är verksamma i forskarvärlden låter detta kanske inte som en lång tid. Men de flesta andra världar – däribland bokbranschen – rör sig betydligt fortare än så. 

Så här års är det högtryck. Förlagen har släppt sina tyngsta titlar nu innan Bokmässan startar på torsdag. Helst ska försäljningen och samtalen ta fart direkt. Julhandeln är viktig. Och redan framåt februari kommer höstens stora böcker att börja reas ut. De som fortfarande har kommersiell potential släpps därefter i pocket. Och så snurrar hjulet vidare (och om fem år är så gott som alla titlar bortglömda).

Det är ett snabbt spel, betydligt snabbare än de spel som vi spelar i forskarvärlden. Våra böcker och artiklar får sällan en flygande start. Det tar tid att bli läst och använd.

Detta gör James Clears resa intressant. För även om det han gjort onekligen befinner sig på en mycket speciell nivå så är tidsramarna tilltalande. Det gäller även ”förarbetet” som för hans del inleddes med en anspråkslös blogg 2012. Han var då helt okänd och utan institutionella resurser. (Jag har skrivit lite mer om detta i SvD här).

Vad han lyckats med genom ”Atomic Habits” är att uppnå ”bestående relevans”. Och nog är väl det vad historisk forskning också bör syfta till? Med tanke på den möda vi lägger ner, nog vill vi att det vi forskar och skriver ihop ska vara läs- och användbart för andra om 5, 10, 15 eller 20 år? Vår sociala skala är förstås långt mindre än James Clears. Men likväl. Vi varken kan eller behöver tävla med dem som försöker få nuets uppmärksamhet. Det är ett spel vi aldrig kan vinna. Så vi kan glatt koncentrera oss på de långa spelen.

Däri ligger vår stora möjlighet. Långsammare men bättre. 


Vidare bloggläsning:



----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  


tisdag 17 september 2024

Humtank 10 år!

 



I höst fyller tankesmedjan Humtank tio år. Detta kommer att firas nu på fredag den 20 september genom ett evenemang på Kulturhuset i Stockholm. Programpunkterna kretsar kring humanioras betydelse och plats i samhället. Två teman som genomsyrat Humtanks verksamhet alltsedan starten 2014.

Min känsla är att arbetet har gett resultat. Inte minst för hur vi som är verksamma inom området tänker kring och talar om vår verksamhet utåt. Visst händer det fortfarande att humanister ber om ursäkt för sig själva. Men parallellt finns det en mer offensiv och optimistisk berättelse om humaniora. För denna har Humtank satt tonen.

Dess företrädare har understrukit att ”varje samhällsfråga har en humanistisk dimension” och genom undersökningar visat att humanistiska utbildningar inte är någon karriärmässig återvändsgränd. På senare år har man också sökt ta tag i frågor om samverkan och argumenterat för att forskningskommunikation är en humanistisk paradgren.

Talet om ”humaniora på undantag” tycks höra till historien.

Men hur har genomslaget varit i forskningspolitiken? Har Humtank lyckats fånga politikernas öron? Stundar det satsningar på humanistisk forskning och utbildning i höstens forskningsproposition?

Nja. På den här punkten har förändringsarbetet varit svårare. Samtidigt ska man komma ihåg att det – än så länge – inte heller har skett några stora nedskärningar. I många oss närliggande länder, säg Danmark, Nederländerna eller Storbritannien, har det senaste decenniet varit tufft på riktigt. Därtill har vi i Sverige många olika finansieringskällor utöver statliga anslag vilket skapar resiliens (åtminstone på forskningssidan).

För närmare inblickar i Humtanks historia vill jag rekommendera de blogginlägg som skrivits av Lynn Åkesson, Per-Olof Erixon och nu senast Fanny Forsberg Lundell & Jonas Harvard. De ger tänkvärda inblickar i vad som varit och reser angelägna frågor om framtiden. De demonstrerar också att Humtank bidragit till att stärka den sociala infrastrukturen inom svensk humaniora och hur kraftfullt det kan vara att ge unga krafter möjlighet att skapa tillsammans.

Så grattis Humtank till 10 fina år! Det ska bli spännande att följa fortsättningen! Heja er!


----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  



torsdag 12 september 2024

Har du tid i höst?

 


Det tog lite tid, men nu är hösten på allvar här. Och om du skulle vilja lyssna på eller träffa mig så finns det många chanser! Nu i dag släpps till exempel ett avsnitt av HR-podden "Fråga forskaren" som jag hoppas ska inspirera många att ta sin tid! Finns överallt där poddar finns!





Nästa lördag, den 21 september, talar jag på Kulturnatten i Lund på temat "Hur ska vi arbeta i framtiden". Vill du lyssna är det bara att komma till Läsesalen på LUX. Tiden är 16–16.20. Hela programmet finns här.



Lördagen därpå, den 28 september, talar jag om tid, fokus och framtidens arbetsliv på Bokmässan i Göteborg. Kom till Forskartorget och lyssna 17–17.15! Och jag är på plats på mässan från lördag lunch, vill du ses och snacka är det bara att hojta till!  




Den 15 oktober kommer två skåningar med stort intresse för tid att åka till Stockholm för att prata med varandra. Eventet heter: "Har du tid?" och platsen är Stora Nygatan 7 i Gamla Stan. Vårt samtal går av stapeln 17.30–18.30. Biljetter kan köpas här



Och slutligen, vill du höra mig och Urban Lindstedt prata om Silicon Valleys historia, det militärindustriella komplexet, hippies och Stewart Brand. Då ska du lyssna på avsnitt 328 av podden Historia.nu (släpptes tidigare i veckan). Finns överallt där poddar finns, till exempel här.

Dessutom kommer det förmodligen att bli något slags digitalt födelsedagsfirande när "Ta din tid" fyller 1 år den 20 november. Men det återkommer jag till längre fram! Då vet vi också hur det gick med de där 10 000 läsarna... (än är vi inte där så jag tar tacksamt emot all hjälp med att sprida ordet!)


----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!