tisdag 11 februari 2025

Tvådagarsmetoden

 


Inom akademin finns det många som vill komma till nästa steg. Doktoranden som vill disputera. Doktorn som vill få forskningsmedel. Forskaren som vill få en fast tjänst.

Nästa steg i karriären tenderar att ha ett mytiskt skimmer runt sig. Många tänker att deras problem, osäkerheter och tvivel ska försvinna. ”Om bara jag hade en fast tjänst”; ”Om bara jag fick forskningsmedel”.

I praktiken är tillvaron i regel krångligare än så. För med nya roller kommer nya uppgifter. Visst, en lektor eller professor blir inte uppsagd på grund av några misslyckade ansökningar. Men samtidigt har man andra krav på sig. Kan du ta den kursen? Vill du vara studierektor? Hur ställer du dig till att bli prefekt?

Frågorna kan framstå som lyxproblem för den som är i en prekär arbetssituation. Men ge det några år och problemen kan vara dina. Och det är inte alla som finner dem lyxiga.

Så vad kan man göra när ansvaret växer mer än den disponibla arbetstiden? Vad krävs för att få fortsätta forska och skriva genom hela karriären? Går det ens att kombinera med administrativt ansvar?

Ptja, nog går det. Lösningen stavas i regel externa medel. Men även om man har dessa är det lätt att drunkna i åtaganden och plikter. Någon form av ”time management”-system behöver man ha på plats. Så vad gör folk?

Själv fick jag för ett par veckor sedan lära mig hur min kollega Svante Norrhem gjorde på den tiden han var studierektor i Umeå. Han insåg då snabbt att hans forskningstid riskerade att ätas upp och hackas sönder. För när han vandrade genom korridoren hände alltid något.

Därför kom han i samråd med sin chef fram till att måndagar och tisdagar var hans forskningsdagar. Då arbetade han hemifrån och var otillgänglig (om inget riktigt akut hände). Därefter var han en närvarande och tillgänglig studierektor onsdag, torsdag och fredag.

Ett alternativ, som min biträdande handledare Kim Salomon använde sig av, var att inleda varje dag med forskning och skrivande. När han sedan kom in till institutionen vid 10–11-tiden hade han redan gjort sitt kreativa pensum. Han kunde med gott samvete sitta i möten, handleda, läsa och göra allt det där andra som måste göras.  

Både Svante och Kim såg på olika sätt till att få det ”viktiga men inte brådskande” gjort först. De skyddade det som riskerade att trängas ut.

Själv experimenterar jag den här terminen med Svantes tvådagarsprincip. Det vill säga att medvetet försöka hålla ett par dagar på raken rena. Jag tycker mig redan märka att det gör skillnad. För jag får helt enkelt betydligt mer gjort om jag har måndag och tisdag rena än säg tisdag och fredag. De två dagarna på raken gör att den kreativa processen får en ärlig chans. 

Exempelvis får man möjlighet att ”sova på saken”. Och detta ska verkligen inte underskattas. Det som känns hopplöst på måndag eftermiddag kan man förvånansvärt ofta hitta en enkel lösning till på tisdag förmiddag. Men detta händer inte om tisdagen är fulltecknad. Då kortsluts processen. 

Så har du någorlunda kontroll över ditt schema? Vill du få mer gjort på mindre tid? Prova tvådagarsmetoden under en månad och se vad den ger!

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

tisdag 4 februari 2025

Om korta och långa böcker

 


På engelska finns uttrycket ”lose a sentence, gain a reader”. Det är nära besläktat med Expressen-redaktören Sigge Ågrens berömda devis ”Skriv kort, helst inte alls.”

Men gäller detta även inom akademin?

Det beror på. Jag är osäker på källan, men inom historia så påstås det finnas ett hyfsat starkt samband mellan långa avhandlingar och akademiska framgångar (anslag, tjänster etc.). Det händer också att recensenter i imponerade ordalag framhåller hur många sidor en bok har, hur stor notapparaten är samt hur många kilon som den väger.

”Vetenskaplig tyngd” och ”vägande bidrag” har materiella aspekter.

Men blir långa och tunga böcker lästa då? Eller står tegelstenarna mest och samlar damm? Hur många sidor läser recensenter och sakkunniga innan de fäller sina utlåtanden?

Här rör vi oss in på andra frågor. Saker vi nog vet rätt litet om. För till skillnad från strömmade ljudböcker eller digitala tidningsartiklar så lämnar läsningen av fysiska böcker inget överflöd av data. Bara för att en bok köpts, lånats, omskrivits, citerats eller stått på en kurslista så betyder det inte att människor har läst speciellt mycket i den.

Men om den är någorlunda kort, säg 100–200 luftigt satta sidor, då ökar chansen för att läsningen faktiskt ska bli av. Då kan det räcka med en tågresa till Stockholm eller en lugn helg så är man igenom den.  

Tre kortare böcker skrivna av forskare som jag nyligen läst med stor behållning är Sara Kristoffersons ”Det förlorade paradiset: Berättelsen om Konsums uppgång och fall”, Johan Östlings ”Kunskapens stora hus: Huvudlinjer i universitetets historia” och Oskar Broberg, Marcus Gianneschi & Sverker Jonssons ”Svensk reklam: Annonser, varumärken och marknadskommunikation1975–2012”.

Det är tre kärnfulla och välskrivna böcker som gav mig många nya insikter. Jag strök under och antecknade i marginalen – ändå rörde sig läsningen framåt med betydande fart. Plötsligt var jag klar. Och bidragande till detta var att böckerna var skrivna på svenska. Språket gav min läsning medvind.

En intressant grej med en av böckerna, Johan Östlings ”Kunskapens stora hus”, är att den baseras på ett kapitel han skrev för Natur & Kulturs globalhistoria 2022. Detta ambitiösa tvåbandsverk, redigerat av Klas-Göran Karlsson, klockar in på totalt 1193 sidor. Gissningsvis har även de som recenserat verken varit tvungna att göra en selektiv läsning. Och då är det lätt hänt att ett enskilt kapitel – som det kan ligga stor författar- och redaktörsmöda bakom – helt enkelt bläddras förbi.

Detta gäller nu förvisso alla antologier. Risken finns alltid att enskilda bidrag drunknar i mängden. Många gånger är också den gemensamma skapandeprocessen det verkligt viktiga. Läsare och läsningar är sekundärt.

Och så måste det få vara. Texter fyller olika funktioner. Forskare behöver ha tillgång till en mängd olika format.

Dock. Om andras läsning är det primära (och det bör det rimligen ibland vara!) så tror jag på det korta bokformatet. Kanske skulle rentav några av titlarna ovan kunna fungera i ljud?


----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

 

tisdag 28 januari 2025

Fem läs- och lyssningstips (januari 2025)

 



#1

Varje gång ett nytt avsnitt av Lisa Bjerres & Malin Haawinds podd "Skrivkamp!" kommer upp i mitt poddflöde blir jag lika glad. Ärligt, klokt och inspirerande om skrivandets - och författarskapets - många olika faser. Följ den 2025 och börja gärna med årets första avsnitt "Alltid skriva"!




#2

På tal om skrivande så skrev Peter Englund en mycket bra text i DN om Virginia Woolfs dagböcker, skrivprocess och framåtrörelse. "Ett kännetecken för en mästerlig författare är personens förmåga att utan tvekan bryta sönder sin egen gjutform", menade Woolf och Englund väver många tänkvärda resonemang kring detta. Läs den här:




#3
Den första roman jag läste i år handlade också om kvinnligt skrivande, men i en mer samtida kontext (även om den förvisso pendlar mellan småbarnsliv i 2010-talets Irland och en dikt från 1700-talet). Mycket bra!




#4
Har du helt tappat självhjälpen så här under årets högsäsong kanske någon trogen bloggläsare undrar? Nej, lite sånt har det också blivit och det som satt djupast avtryck var en lång intervju där Rich Roll och Mark Manson samtalade och reflekterade kritiskt kring genren. Avsnittet tappade lite fart på slutet, men lyssningsvärt! The Rich Roll Podcast - "The (Not So) Subtle Art of Mark Manson: The Truth About Self-Help, Transformation & Life Advice That Doesn't Suck"





#5
Vill du försöka sluta med något i år? Börja då med att läsa Björn Barrs personliga essä om att sluta snusa. Har aldrig själv varit nere i det hålet (men sett min bror vara där) - och oavsett en fantastisk text


----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

tisdag 21 januari 2025

Läsa snabbt och långsamt



Någon gång under min doktorandtid fick jag höra att ”en avhandling får ta en förmiddag”. Orden kom från en professor som jag hade – och har – stor respekt för. Vad orden krasst betydde var att läsningen av en avhandling inte fick ta mer än en halv arbetsdag i anspråk.

Detta gjorde mig konfunderad. Jag hade lärt mig att läsa avhandlingar som student och fortsatt med det som doktorand. Och om det var någonting jag visste så var det att en avhandling inte gick att läsa på en förmiddag. Hann jag med hundra sidor på den tiden var jag nöjd. Femtio var mer realistiskt.

Men vad jag avsåg med läsning var något annat än det som professorn syftade på. För mig innebar ”läsa” att läsa varenda ord, helst även fotnoter, och med en penna i hand för att göra understrykningar och marginalanteckningar. Det är en långsam läsart som man har stor glädje av att kunna utföra.

En aktiv forskare måste dock kunna läsa också på andra sätt: ”på diagonalen”, ”på tvären”, ”instrumentellt, ”kursivt”. (Och detta gäller för övrigt inte bara forskare utan läsande människor i massor av andra världar).

Dock. Det finns faror med tidseffektiva läsarter. För utan långsam och noggrann läsning så stannar man i regel på ytan. Man ser det man vill se eller tror sig se. Och det är svårt att dra konsekvenserna av vad man läser. Dessutom är den här typen av läsning ersättningsbar. Det är inte bara människor som kan vaska fram bullet points.

Men djupläsning? Läsning som tar emot och som tar tid? Som internaliseras, lagras, bearbetas, relateras till andra mödosamt förvärvade kunskaper och livserfarenheter – det är betydligt svårare att ersätta. 

Läsning ger också intellektuell näring – liksom hantverksmässig. För under läsningen av en avhandling eller monografi kan man, utöver att ta till sig innehållet, också studera och analysera hur författaren gått till väga. Detta kan vara särskilt givande när man läser en liten bit bort från sina egna specialområden.

Själv läste jag nyligen ut Susanne Schmidts "Midlife Crisis: The Feminist Origins of a Chauvinist Cliché”. Den ligger vid sidan av både mina pågående och kommande forskningsprojekt. Men jag var nyfiken på ämnet och ju längre jag läste desto mer intressant blev det. Tidsperioden i fokus var 1970- och 1980-talet (med utblickar framåt och bakåt) och det är ju en tid jag som forskare känner väl. Men tematiskt var det mängder av nya saker jag fick syn på inom områden som feminism, psykologi, vetenskaps- och mediehistoria. Sådant som tidigare befunnit sig i min döda vinkel.

Jag är glad att boken tog mig några veckor att läsa.

Med detta sagt. Min första ”läsning” av Schmitts bok skedde under en förmiddag då jag bläddrade runt och provläste i ett biblioteksexemplar. Denna läsning hade varit tillräcklig för att sätta ut en not i en artikel. Men den var också tillräcklig för att jag skulle inse att jag faktiskt ville läsa hela boken på riktigt (och följaktligen köpte ett exemplar jag kunde läsa med bläckpennan i hand). 

Så visst behöver man som forskare kunna läsa en avhandling på en förmiddag. Men läsning måste också få ta tid. Kanske är det ännu viktigare för forskare att kunna läsa en avhandling på några veckor än att kunna läsa densamma på en förmiddag?

*




I förra veckan släppte Svenska Dagbladet en podd-dokumentär som baserar sig på de texter jag skrivit om att vara pappa till en pojke med autism och intellektuell funktionsnedsättning. Lyssna gärna! (båda delarna finns i SvD:s app och hos Podme, del ett finns även i andra tjänster). 




I lördags gästade jag också TV4:s Nyhetsmorgon för en ganska lång intervju om poddarna och ämnet. Finns att kika på i efterhand här!


I dag har också Johanna Aggestams intervju med mig och Jacob publicerats i SvD (digitalt). Kan ni flaggan på bilden? 

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!

tisdag 14 januari 2025

Hur får man nya idéer?




Forskare är beroende av att få nya idéer. Det gäller att komma på nya saker att undersöka och nya sätt att göra det på. Om man sedan lyckas övertyga en finansiär eller två om idéernas potential så krävs det genomförandekraft. Men det är då det. Först måste det blixtra till lite.

Men hur får man egentligen nya idéer? Var kommer nyfikenhet och upptäckarlust ifrån? 

Så här års är det många forskare som brottas med sådana frågor. För den stora ansökningssäsongen har smugit i gång. Själv har jag i många år stått vid sidlinjen. Jag har uppmuntrat, hejat, läst och kommenterat. Men min egen forskningsframtid har inte stått på spel.

I år är det annorlunda. I år är jag beroende av mina nya idéer. Hur får jag sådana?

Jag kommer till det. Men låt mig först vända på frågan. Hur gör man för att inte få några nya idéer?

I min värld finns det ett mycket säkert tillvägagångssätt. Det är att ha för mycket att göra. För när dagarna och veckorna är upphackade av möten, resor, föreläsningar och småpill. Då får jag inga nya infall. Jag skriver inga nya blogginlägg. Och jag får verkligen inte några nya idéer om framtida forsknings- eller skrivprojekt.

Bandbredden är full. Utförande av förbestämda planer är allt jag mäktar med.

En grundförutsättning för kreativitet är alltså motsatsen till det ovanstående. Det vill säga att ha en kalender med lite luft i. Dagar då man har tid att läsa, bläddra i källmaterial och prata med kollegor. Då finns det en chans att saker händer.

Men lika viktigt som luft i kalendern är för mig att inte ha en massa ofärdiga projekt i huvudet. Alltså skrivprojekt som kräver mitt bästa. Det kan vara en vetenskaplig artikel eller en understreckare. Har jag en sådan ”halvskriven” så behöver den bli ”helskriven” innan nya idéer har chansen att veckla ut sig.

Kanske kan man tala om de här två punkterna som ”hygienfaktorer”. De är inte i sig själva tillräckliga för att få nya idéer. Men de är nödvändiga för att processen inte ska låsa sig på förhand.

På det mer positiva kreativa kontot står nyfikenhetsläsning och samtal med andra. Där får jag näring och uppslag (och finner mening!). Jag försöker ägna mig åt det varje vecka, helst varje dag.

Men själva idéerna kommer i regel senare. Oftast är det när jag är i rörelse. På cykeln hem eller under en joggingrunda. För att inte glömma bort idéerna brukar jag knappa in dem på mobilen. Andra uppslag kommer under natten. Jag somnar förvirrad, men vaknar med klarhet. De tankarna knattrar jag också ned.

Men de där stunderna då det blixtrar till är egentligen inte det viktiga. Jag ser dem snarare som en konsekvens av att det andra är på plats.

Vill man få nya idéer gäller det att ge sig själv förutsättningar att få det.


----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

 

 

 

 

tisdag 7 januari 2025

Tre tips för en strategisk start på 2025

 


#1

På trettondagen gästade jag Tankesmedjan Balans podd "Offentliga hemligheter" för att prata vidare om Seth Godins "This is strategy" och vad den kan lära oss om hur förändring skapas. Men samtalet kom - som goda samtal gör! - leta sig in på mycket annat. Lyssna gärna på Åsa Plesner och mig! (Finns där poddar finns, t.ex. här). 


#2

Den bästa nyårstexten jag läste stod Maria Maunsbach för i Sydsvenskan: "Mitt nyårslöfte är att våga göra fel" (31/12 2024). Det kanske inte låter så strategiskt smart att göra fel - men jag tror hon tänker helt rätt. Läs och begrunda hennes text!   




#3

I dag (7/1) är sista dagen att anmäla sig till den digitala workshopen #Tadintid2025 som går av stapeln nu på torsdag (9/1) på Zoom mellan 13 och 15. Säkra din plats via länken här!



----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  

fredag 27 december 2024

De bästa böckerna jag läste 2024


#Historia: Sebastian Mallaby "The Power Law" 

Denna historik över Silicon Valleys riskkapitalbolag är någonting i särklass. Inom VC-världen är den redan en klassiker, men den förtjänar läsare långt utanför den. 

Vill ni ha den korta versionen? Läs min streckare "I huvudet på en slipad riskkapitalist" (29/8 2024).




#Karriär: Herminia Ibarra "Working Identity"

Den här boken om hur man växlar spår mitt i livet är nog den bok som påverkat mig mest i år. Tankeväckande, konkret och inspirerande. Vi får se vilka konsekvenser den får på sikt! 

Korta versionen finns i det här blogginlägget.



#Roman: Gabrielle Zevin, "Tomorrow, and Tomorrow, and Tomorrow"

Jag står fast vid sommarens omdöme: "Den bästa roman jag läst på flera år! En fantastisk skildring av vänskap, svek, ambitioner, skapande och misslyckanden. Och hur ofta kretsar böcker kring speldesigners?"



#Marknadsföring: Allan Dib "The 1-Page Marketing Plan"

De senaste åren har marknadsföringsböcker blivit ett växande kaninhål för mig. Det här är årets favorit! Står sig väl jämte Seth Godins "This is marketing" och Ryan Holidays "Perennial Seller".





Jag har alltid föredragit strategispel framför actionspel. Och FPS-spel (First-person shooters) är verkligen inte min tekopp. Men när det kommer till böcker om spelhistoria så är den här svårslagen! (Och den kan också med fördel läsas i anslutning till Gabrielle Zevins "Tomorrow, and tomorrow, and tomorrow"). 


*



Än finns det förresten tid att anmäla sig till den digitala workshopen #Tadintid2025! Den går av stapeln den 9 januari klockan 13-15. Där träffar du mig och andra "Ta din tid"-läsare. Tillsammans hjälps vi åt att göra det kommande året bättre! Mer info och möjlighet att anmäla sig finns här (dela gärna med intresserade!). Sista anmälningsdag 7/1.

Och just nu finns "Ta din tid" till specialpris på Bokus (179:-)! Perfekt nyårspresent till dig själv eller någon annan!


----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!