Efter drygt sex år här på Blogger har jag bestämt mig för att byta till en ny plattform: Substack. I samband med detta kommer också bloggen att byta namn till "Ta din tid". Innehåller kommer att vara detsamma och bloggarkivet följer med. Jag hoppas såklart du som läser det här vill läsa mig även i fortsättningen. Bästa sättet då är att bli prenumerant på Substack! (men man kan läsa där utan att prenumera och innehållet kommer även fortsättningsvis att vara helt fritt tillgängligt).
Vad som orsakar vad är svårt att veta, men förra veckan lade "Ta din tid" beslag på en pallplats i kategorin "Pocket facklitteratur" på Bokus. Inte så illa för en 1,5 åring :)
Men stämmer detta verkligen? Är fullspäckade dagar så hopplösa
som det sägs?
Jag har med tiden börjat bli osäker. Kanske är det rentav så att
de är en förutsättning för blanka dagar? För alla vi som arbetar i
organisationer och konstellationer som kräver samarbete, möten och koordinering
vet att en hel del saker trots allt måste bli av. Och då kanske det är lika bra
att samla dem på ett ställe i kalendern? Kanske köra några sådana dagar på raken?
Själv experimenterar jag den här terminen med ett sådant
förhållningssätt. När en vecka klumpar ihop sig ser jag den – vid en viss punkt
– som förlorad för djuparbete. Varför försöka skriva något när förutsättningarna
är usla? Det skapar bara frustration.
Däremot kan en tjock vecka ofta bli lite tjockare utan att
man kraschar. Har man tre möten inbokade en dag så kan man lika gärna ha fyra
eller fem. Alternativt göra lite administrativt arbete som kräver tid, men inte
någon kreativ energi. Säg beställa böcker, boka resor, städa kontoret eller ladda upp dokument
i Canvas.
Den stora fördelen med en sådan här planering är att det kan
frigöra tid på annat håll. I stället för fyra upphackade veckor kan du få till
två knökfulla och två rena.
Längre fram i en akademisk karriär kan detta förstås framstå
som en utopi. En efterfrågad lektor eller professor kan ha saker att göra precis
hela tiden. ”Jag säger nej hela tiden”, har en sådan berättat för mig. Ändå vet
jag att den personens kalender är helt full, ibland mer än så.
Så vad kan man göra då? En teknik jag fått höra om är att
säkra en vecka i månaden. Detta är att betrakta som en forskningsvecka. Då finns inga möten, ingen
undervisning, inga långa luncher. Och man svarar inte på mejl. Det är som om man
vore på Mallorca eller i Sälen med familjen. Men i själva verket är man på sin
skrivplats och håller dörren stängd. På detta sätt kan man få saker
att hända, trots att livet svämmar över av åtaganden och förfrågningar.
Övrig veckor händer allt annat. Då är man tillgänglig, uppbokad
och inbokad. Känns det tungt? Är huvudet helt slut? Då kan man känna tillförsikt
i att om två veckor, då kommer det att vara annorlunda. Det kommer finnas tid för
att göra framsteg på det där som är långsiktigt viktigt men inte brådskande.
Fullspäckade dagar och veckor. Det låter inget vidare.
Kanske låter det rentav som maj? Årets av tradition mest hektiska månad. Då
allt ska hända och nästan ingen arbetsvecka är fem dagar lång.
Men ska man ha blanka dagar och veckor så får man någonstans betala priset.
*
Vidare bloggläsning
#1
De senaste decennierna har entreprenörskap varit ett dominerande ideal i arbetslivet. Men hur blev det så? Och vilka har skapat detta? Frågor som dessa står i fokus för Erik Bakers imponerande monografi "Make Your Own Job" (Harvard University Press) som rör sig från 1800-talets industriella arbetsetik till samtidens entreprenöriella. Hans analys spänner över såväl akademisk utveckling vid prestigefulla handelshögskolor som populär management-litteratur och företagarmemoarer. Jag lärde mig massor! Årets bästa akademiska läsning so far.
#2
Där Erik Baker i grund och botten är kritisk till utvecklingen så omfamnas den på ett konstruktivt sätt i en annan ny bok: Ilana M. Horowitz "The Entrepreneurial Scholar". För Baker hade det här varit källmaterial, men för mig och dig är det en nyttig guidebok för att navigera en akademisk karriär på 2020-talet.
På tal om detta med arbete, karriär och livsval så hade P1 Söndagsintervjun för några veckor sedan ett mycket intressant avsnitt med fotbollsjournalisten och poddaren Erik Niva där han reflekterar kring sin "andra halvlek". Hur gör man för att börja arbeta mindre? Var kommer självförtroende och handlingskraft ifrån? Lyssna t.ex. här.
#4
Det finns för många böcker i världen för att man ska hinna läsa mer än en bråkdel (även av de riktigt bra!). Därför är det tur att det finns andra som läser brett och konstant, tänker vidare och skriver utifrån sin läsning. En av dem är ekonom-historikern Bengtsson vars blogg jag verkligen rekommenderar, t.ex. det här riktigt intressanta inlägget om den tyske ekonomisk-sociologen Wolfgang Streeks krisanalyser (och kritik av denna).
Lisa Irenius veckobrev ska förstås alltid läsas, men jag vill alldeles särskilt tipsa om "Hemligheten bakom en riktigt bra text". För just som hon skriver är det!
*
