Vägen till ett nytt forskningsprojekt. Del 2

I april 2018 höll jag mitt första föredrag om aktiesparande. Det var på HT-dagarna i Lund inför ett tjugotal åhörare. Mina egna kunskaper i ämnet var begränsade, men sammanhanget var low-stakes. Jag befann mig inte på en vetenskaplig konferens eller vid ett ekonomiskt-historiskt seminariebord. I föredraget var jag också öppen med att jag befann mig mycket tidigt i min egen forskningsprocess. Jag var i ”nyfikenhetsfasen” och ville prova mina idéer. Var det här med anonyma aktiebloggares strävan efter finansiell frihet intressant för fler än mig?

Måhända var det så att min egen entusiasm inför ämnet smittade av sig på de som samlats i lokalen. För de lyssnade uppmärksamt och ställde bra frågor efteråt. En av dem var vår ekonom på Historiska institutionen, Christine Malm, som jag alltsedan dess återkommande har diskuterat ämnet med. Anspänningen inför föredraget gjorde också att jag skyndade på min egen inläsning. Forskningsprocessen var helt klart igång. 

Ett par veckor efter föredraget gästade Orsi Husz det kunskapshistoriska seminariet. Hennes forskning om vardagslivets finansialisering – däribland den briljanta artikeln Golden Everyday: Housewifely Consumerism and the Domestication of Banks in 1960s Sweden ­– var centrala inspirationskällor för mig när jag så smått började nosa på det nya ämnet 2017. På historikermötet i Sundsvall den våren hade jag introducerat mig. Därefter var steget inte långt till att bjuda ner henne till Lund och att försöka få med henne på det antologiprojekt som jag och Johan Östling planerade tillsammans med Niklas Olsen.

Detta att så tidigt i en forskningsprocess ta kontakt med etablerade forskare var dock – det ska villigt erkännas – något ganska nytt för mig. Som doktorand och tidig postdoc var jag betydligt mer skygg. Särskilt på områden jag inte kände att jag behärskade. Helst ville jag ha läst några hyllmetrar och skrivit egna texter innan jag tog kontakt med någon som jag såg upp till. På de få konferenser jag åkte på höll jag mig i trygga sällskap.

Men vårterminen 2018 agerade jag annorlunda. I början på juni reste jag till Kristiansand för att delta i det norska historikermötet. Jag skulle vara med i två sessioner: ”Nordiske perspektiver på det økologiske gjennombruddet rundt 1970” och ”Den kunnskapshistoriske vendningen”. Båda var en sorts fortsättning på min gästforskarvisit i Oslo våren 2017 och på förhand var tanken att jag skulle prata om miljöfrågornas genombrott gånger två. Men efter framträdandet på HT-dagarna och Orsis besök i Lund hade allt kommit i ett annat läge. Varför inte testa de anonyma aktiebloggarna på en norsk vetenskaplig publik? Vad hade jag att förlora?

Sagt och gjort så dammade jag av min PowerPoint och kopplade på entusiasmen. Det fungerade även på Sørlandet. Erling Sandmo var förundrad och publiken var med på noterna. Särskilt minns jag en man som kom fram till mig efteråt och sa: ”Inför denna sessionen tänkte jag att det där sista föredraget om privatekonomi, det blir nog trist, men det var ju det allra mest intressanta!”. Styrkt av detta började jag på allvar fundera på nästa steg. Det vill säga börja skriva ansökningar till mindre stiftelser för att få möjlighet att göra pilotstudier och utveckla ett större projekt. Mer om detta i nästa del i serien!

Detta är andra delen i inläggsserien "Vägen till ett nytt forskningsprojekt". Läs del 1 här, del 3 här och del 4 här. 

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

Learn as you go

En av mina favoritbloggare heter Sonia Simone. Hon skriver om marknadsföring för Copyblogger, en sajt som är specialiserad på så kallad content marketing. Detta går i grova drag ut på att regelbundet skapa värdefullt och högkvalitativt innehåll för en mycket specifik grupp av människor. Målet med verksamheten är att bygga upp en trogen publik som på djupet värdesätter det du gör. Innehållet är som regel fritt tillgängligt och det är endast en försvinnande liten del av läsekretsen som någon gång blir dina kunder. 

Själv är jag inte speciellt intresserad av den affärsmässiga sidan av content marketing, det vill säga hur man får en läsare att bli en kund eller hur man får en kund att köpa mer. Men vad jag är desto mer intresserad av är copybloggarnas erfarenheter av, och strategier för, hur man bäst kan göra för att växa och utveckla en nischad community av läsare. För vad är väl den här bloggen, om inte just detta?

I förra veckan postade så Sonia Simone inlägget ”Are You Making These 7 Mistakes with Your About Page?”. Jag läste det och skämdes. För trots nästan två år av regelbundet bloggande, som rentav getts ut i bokform, så saknade den här bloggen – tills för några dagar sedan – en ”About”-sida. Ja, ska jag vara helt ärlig så visste jag inte ens hur ”skapa ny sida”-funktionen i Blogger fungerade. Det tog mig längre tid att klura ut det än det tog att skriva ihop det nya innehållet… 

Oh well, så kan det vara. Såväl när det gäller mitt bloggande som min forskning så agerar jag medvetet efter principen ”learn as you go”. Min erfarenhet är nämligen att det är genom att göra saker gom jag lär mig snabbast och bäst. Det vill säga i arenan – inte på läktaren. Visst, ibland blir det fel och jag ångrar mig efteråt. Men vad är alternativet? Att bara ägna mig åt sådant som jag är 100 % säker på att jag klarar av? Låter varken särskilt kul eller utvecklande om ni frågar mig. 

Det senaste året har jag därför allt mer börjat lära mig att uppskatta den där obekväma känslan i magen som kommer när jag rör mig, eller fantiserar om att röra mig, utanför min bekvämlighetzon. Alltså, jag tycker inte om känslan. Den är obehaglig. Men jag vet av erfarenhet att den är en god indikator på att jag är on to something.

Ett färskt exempel på detta är den understreckare som jag skrev strax innan jul och som publicerades i mellandagarna: ”Så blev vi alla riskkapitalister”. Den handlar om Morgan Housels bok The Psychology of Money (2020) och är den första text jag skrivit om aktiesparande för en bredare publik. Jag hade gått och funderat på att skriva om detta ämne i ett par månader, men känt ett stort känslomässigt motstånd. Den 3 december läste jag dock ett insiktsfullt blogginlägg av Björn Lundberg: ”Att skriva eller forska först?”. Där argumenterade han för att populärvetenskapligt skrivande ofta gör sig bättre i början av en forskningsprocess, när man är energifylld och entusiastisk, än i slutet då man förvisso vet mer, men också tenderar att vara mentalt färdig med projektet.

Efter att ha läst detta skrev jag resolut ner på min ”att göra innan jul-lista” att jag skulle pitcha streckaridén för Ludvig Hertzberg. Sen gick det ett par veckor av motvilja innan jag en eftermiddag fick lite hybris och slängde iväg ett mail på vinst och förlust. Det kom en snabb tumme upp tillbaka och jag lovade mig själv att göra ett försök. Bekvämt? Inte direkt. Lätt? Knappast. Men känslan när jag till slut fick ner texten på papper, skickade in den och fick den antagen för publicering, för att inte tala om när den kom i tryck, var värt vartenda obehag! Learn as you go for the win!

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

Den gröna vändningen

Det är nu snart två år sedan jag startade upp den här bloggen och började skriva på min andrabok. Då, i januari 2019, hade jag ett synopsis, några idédokument, ett stort insamlat källmaterial och ett antal vetenskapliga publikationer. I min dator fanns det en mapp som hette ”Andraboken” och i den fanns det åtta tomma worddokument. Ett för varje kapitel. Under året som följde fylldes de med text. Våren 2020 genomgick manuset sakkunniggranskning och arbetades om. Hösten 2020 tog det redaktionella slutarbetet vid.

Och nu finns den på riktigt! Min andrabok Den gröna vändningen: En ny kunskapshistoria om miljöfrågornas genombrott under efterkrigstiden är tryckt och utgiven! I detta nu håller jag ett fysiskt exemplar i min hand. I detta nu är den på väg att skickas till bibliotek, tidskrifts- och tidningsredaktioner, vänner och kollegor. I detta nu kan vem som helst fritt ladda ned den som pdf eller inhandla ett exemplar från nätbokhandlarna. Det känns ganska bra kan jag meddela!

Detta att ge ut en bok är förstås alltid något speciellt. Men jag måste erkänna att just den här boken är extra speciell för mig eftersom skriv- och arbetsprocessen varit öppen. De bloggläsare som varit med från början har kunnat följa hela resan i realtid. Jag vet inte om ni tyckt det gått snabbt, långsamt eller i normalfart. Men hur som så kan man inte säga att Den gröna vändningen kommer som en blixt från klar himmel. Den har sakta men säkert materialiserats. Genom Ragni Svenssons fantastiska omslag och vinjettbilder har den också fått en unik visuell identitet. Tack Ragni!

Så vad händer nu då? Vilket öde ska den här boken gå till mötes? Kommer den att få några läsare? Kommer den att användas, kritiseras eller bara förbigås med tystnad? Ja, svaren på dessa frågor lär dröja. En historievetenskaplig monografis liv är långt. Många av de böcker jag själv köpt, läst och strukit under i den senaste tiden är från 1990-talet. Man kan ju alltid hoppas att Den gröna vändningen kan locka till detsamma på 2050-talet!

Samtidigt har jag lovat mig själv att inte överge boken bara för att den nu har fötts. Jag må vara färdig med själva skrivarbetet, men det innebär inte att bokarbetet är slut. Vissa delar av det har bara börjat. Nu ligger det självklart inte i min makt att bestämma vad som kommer att ske härnäst. Jag kan göra hur stora ansträngningar som helst. Några garantier för att boken ska bli läst, diskuterad och använd finns inte. Men som trogna bloggläsare insett har min plan länge varit att göra ett ärligt försök att få boken att cirkulera. 

Jag har nämligen inte skrivit boken för mig själv. Jag har skrivit den för andra. För de som vill veta hur det gick till när människor i Sverige blev miljömedvetna och vad det har för betydelse för oss i dag. För de som vill få ett konkret exempel på vad kunskapshistoria i Lundensisk tappning kan vara. För de som var med när det begav sig åren kring 1970 och vill få en historikers perspektiv på en omvälvande period i deras liv. Och förstås också för de bloggläsare som är nyfikna på vad den där skrivprocessen som de följde på nära håll egentligen resulterade i. 

Så med detta sagt är ni alla till en början varmt välkomna på digitalt boksläpp torsdagen den 4 februari, 13.15–15. Ett samarrangemang mellan kunskapshistoriska seminariet och högre seminariet vid Historiska institutionen i Lund (länk för att göra anmälan här). Det blir förstås inte lika festligt som om det hade varit live. Men å andra sidan finns det ingen platsbegränsning! Dessutom skulle jag vilja uppmana de av er som faktiskt på riktigt skulle vilja läsa och diskutera boken att slänga iväg ett mail till mig. Blir vi några stycken så håller jag gärna i en liten Zoom-serie under vårterminen där vi griper oss an ett par kapitel i taget. Och vad gäller bloggen så kommer den rulla på som vanligt hela vårterminen 2021. Spread the word! 

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!