Akademiskt skrivande är
inte en sak utan många. Det består av en myllrande mängd genrer och subgenrer. Från
de tidiga studentårens hemtentor och salsskrivningar till författandet av stora
programansökningar och sakkunnigutlåtanden. Få, om ens någon, behärskar alla
dessa genrer. Aktiva skribenter behöver därför skaffa sig verktyg – och självförtroende
– för att gång på gång göra det man aldrig gjort förut.
Mitt eget sätt att
hantera detta är att leta upp modelltexter.
Det vill säga, innan jag börjar skriva i en för mig främmande genre, så studerar
jag hur andra har gjort. I min läsning av dessa texter står inte innehållet i
fokus. Det jag försöker skaffa mig är ett grepp om hur en specifik texttyp kan
struktureras. Hur ser ett fungerande skelett ut?
Min erfarenhet är att
detta grepp är mer hjälpsamt ju mer specifik man är. Det vill säga, jag
studerar i första hand subgenrer. När det gäller tidskriftsartiklar så brukar
jag försöka hitta en text som handlar om ungefär samma tidsperiod och använder
sig av ett liknande källmaterial. Texten ska också vara hämtad från den
tidskrift som jag avser att skicka in mitt manus till. Därmed kan jag försäkra
mig om att min text inte ligger helt fel genre- och ämnesmässigt.
Ett konkret exempel är
min första vetenskapliga artikel ”Framtidskunskap i cirkulation” (2015). Den
handlar om hur miljö- och framtidsfrågor diskuterades i svensk press och
etermedia i början på 1970-talet. Min modelltext för denna var Marie Cronqvists
”Utrymning i folkhemmet” (2008) som handlar om svensk civilförsvarskultur i
början på 1960-talet. Gemensamt för dessa två artiklar är att båda försöker
belysa en större tematik utifrån ett avgränsat historiskt exempel. De behandlar
båda mycket korta tidsperioder och bygger båda huvudsakligen på pressmaterial.
Mitt studium av Maries
text skedde parallellt med att jag samlade in källmaterial, läste in forskningslitteratur
och började förskriva. Med hjälp av modelltexten gjorde jag ett grovt synopsis
som angav hur många sidor artikelns olika delar på ett ungefär skulle vara. Detta
styrde sedan min fortsatta materialinsamling, inläsning och bearbetning. Genom
att ha en modelltext att utgå ifrån fick jag förståelse för vad som förväntades av
mig. Därigenom kunde jag sätta upp gränser för hur mycket källmaterial och
tidigare forskning som det var meningsfullt för mig att gå igenom. Läsningen
var alltså en helt central och integrerad del av forsknings- och
skrivprocessen.
Den här typen av arbete kan ske såväl hög- som lågintensivt. Under just denna termin har jag exempelvis studerat
VR-ansökningar, blogginlägg, och opponenters avhandlingsrecensioner ganska noga.
Men den lågintensiva delen är minst lika viktig. Det handlar om att jag, i min
kontinuerliga läsning av olika texter, ser till att lägga på minnet de jag tycker är
riktigt bra. I läsögonblicket finns det inte alltid tid att analysera varför jag
tycker det är så bra eller hur skribenten konkret har gått till väga. Men det
är alltid bra att samla på goda modelltexter. Förr eller senare brukar de komma
till användning.
Avslutningsvis vill jag också tipsa om My Hellsings viktiga inlägg "Eget rum med glastak". Läs och begrunda!
Avslutningsvis vill jag också tipsa om My Hellsings viktiga inlägg "Eget rum med glastak". Läs och begrunda!
----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar