Tvådagarsmetoden

 

Inom akademin finns det många som vill komma till nästa steg. Doktoranden som vill disputera. Doktorn som vill få forskningsmedel. Forskaren som vill få en fast tjänst.

Nästa steg i karriären tenderar att ha ett mytiskt skimmer runt sig. Många tänker att deras problem, osäkerheter och tvivel ska försvinna. ”Om bara jag hade en fast tjänst”; ”Om bara jag fick forskningsmedel”.

I praktiken är tillvaron i regel krångligare än så. För med nya roller kommer nya uppgifter. Visst, en lektor eller professor blir inte uppsagd på grund av några misslyckade ansökningar. Men samtidigt har man andra krav på sig. Kan du ta den kursen? Vill du vara studierektor? Hur ställer du dig till att bli prefekt?

Frågorna kan framstå som lyxproblem för den som är i en prekär arbetssituation. Men ge det några år och problemen kan vara dina. Och det är inte alla som finner dem lyxiga.

Så vad kan man göra när ansvaret växer mer än den disponibla arbetstiden? Vad krävs för att få fortsätta forska och skriva genom hela karriären? Går det ens att kombinera med administrativt ansvar?

Ptja, nog går det. Lösningen stavas i regel externa medel. Men även om man har dessa är det lätt att drunkna i åtaganden och plikter. Någon form av ”time management”-system behöver man ha på plats. Så vad gör folk?

Själv fick jag för ett par veckor sedan lära mig hur min kollega Svante Norrhem gjorde på den tiden han var studierektor i Umeå. Han insåg då snabbt att hans forskningstid riskerade att ätas upp och hackas sönder. För när han vandrade genom korridoren hände alltid något.

Därför kom han i samråd med sin chef fram till att måndagar och tisdagar var hans forskningsdagar. Då arbetade han hemifrån och var otillgänglig (om inget riktigt akut hände). Därefter var han en närvarande och tillgänglig studierektor onsdag, torsdag och fredag.

Ett alternativ, som min biträdande handledare Kim Salomon använde sig av, var att inleda varje dag med forskning och skrivande. När han sedan kom in till institutionen vid 10–11-tiden hade han redan gjort sitt kreativa pensum. Han kunde med gott samvete sitta i möten, handleda, läsa och göra allt det där andra som måste göras.  

Både Svante och Kim såg på olika sätt till att få det ”viktiga men inte brådskande” gjort först. De skyddade det som riskerade att trängas ut.

Själv experimenterar jag den här terminen med Svantes tvådagarsprincip. Det vill säga att medvetet försöka hålla ett par dagar på raken rena. Jag tycker mig redan märka att det gör skillnad. För jag får helt enkelt betydligt mer gjort om jag har måndag och tisdag rena än säg tisdag och fredag. De två dagarna på raken gör att den kreativa processen får en ärlig chans. 

Exempelvis får man möjlighet att ”sova på saken”. Och detta ska verkligen inte underskattas. Det som känns hopplöst på måndag eftermiddag kan man förvånansvärt ofta hitta en enkel lösning till på tisdag förmiddag. Men detta händer inte om tisdagen är fulltecknad. Då kortsluts processen. 

Så har du någorlunda kontroll över ditt schema? Vill du få mer gjort på mindre tid? Prova tvådagarsmetoden under en månad och se vad den ger!

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!