Marknadens tid är här!

I dag släpps ”Marknadens tid: Mellan folkhemskapitalism och nyliberalism” via Kriteriums plattform. Det innebär att boken finns fritt tillgänglig att ladda ner, läsa och botanisera i för vem som helst. Är du det minsta intresserad av svensk samtidshistoria så rekommenderar jag dig att göra detta! För det här är en tillgängligt skriven vetenskaplig antologi som ger många nya insikter i hur det kom sig att det svenska samhället, på några få decennier i slutet av 1900-talet, förändrades i grunden.

Historieskrivningen om detta skifte är förvisso omfattande. Många forskare, liksom centralt placerade politiska aktörer, har sökt bringa klarhet i vad som hände, varför det hände och vilka konsekvenser som det fick. Bara om löntagarfonderna finns det travar av böcker. Memoarlitteraturen är massiv.

Så varför en ny bok? Vad finns det mer att säga? En hel del skulle jag vilja påstå. För om man anlägger ett bredare kultur- eller samhällshistoriskt perspektiv så inser man snabbt att det är mycket som befunnit sig i döda vinkeln, så som kreditkort, konsulter, mäklare och kvinnoförbund. Men även några av periodens mest emblematiska fenomen – som SAF:s kampanj ”Satsa på dig själv” – har inte tidigare undersökts på djupet.

Samtidigt gör ”Marknadens tid” inga anspråk på att vara heltäckande, varken tematiskt eller kronologiskt. Vi redaktörer –  Jenny Andersson, Nikolas Glover, Orsi Husz och jag – vill inte att den här boken ska sätta punkt för något utan att den ska öppna upp för nya frågor, tolkningar, studier och diskussioner. Det bästa som kan hända är att andra tar vid, fyller i, utmanar och bygger vidare. 

Och detta är på gång! Det finns riktigt spännande avhandlingar vid horisonten, som Evelina Kallträsks om Ung företagsamhet och Liza Jakobssons om bostadsmarknadens omvandling. Liksom högintressanta postdoc-projekt som Charlotte Nilssons om den finansiella självhjälpslitteraturens långa historia. 

Därtill finns en stor potential i att framöver genomföra komparativa studier, inte minst på nordisk botten. För de nationella skillnaderna mellan Sverige och våra grannländer är stora. Men vad består de mer exakt i? Och varför har utvecklingen varit så olika? Ja, det återstår att utforska närmare. Och för att göra detta krävs en kritisk massa forskare som anlägger bredare kulturhistoriska perspektiv på förändringsprocessen, så som har skett i Storbritannien (se antologin ”A Neoliberal Age? Britain since the 1970s” som kom för något år sedan).

De närmaste månaderna kommer det att bli en hel del evenemang och seminarier kring "Marknadens tid". Allt är inte på plats än, men ett datum är spikat: en bokrelease på Centrum för Näringslivshistoria i Stockholm på kvällen den 17 januari 2024. Varmt välkomna dit!

Och om ni som jag helst läser pappersböcker och inte pdf:er – ja då finns "Marknadens tid" att köpa hos Adlibris eller Bokus. Passa på innan exemplaren tar slut! Och för er som vill titta och se först är det bara att klicka här och ladda ned boken!

*

Vidare bloggläsning:

"Varför antologier?"

"Vad är ett lyckat utfall för en akademisk text?"

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  

 

 

 

Lanseringsveckan i bilder

 

20/11 Bodil Jönsson  recenserar "Ta din tid" i Sydsvenskan.

20/11 Boksamtal i Gamla stans bokhandel med Tobias Nielsén. På mittenbilden en stolt DLH och en glad redaktör (Klas Ekman, hjärnan bakom bl.a. "Min tid och jag avsnitten").

21/11 Boksamtal i Schibstedhuset med Lisa Irenius (då kulturchef på SvD - och snart chefredaktör!).

22/11 Intervjuad i TV4 Nyhetsmorgon. Se hela klippet här!

23/11 Olle Qvarnström bloggar entusiastiskt om sin läsning av "Ta din tid"! Läs här.

24/11 Bokrelease på LUX. Grym panel, fantastisk publik! 

Har ni inte fått tag på boken än så finns den i bokhandeln, hos Adlibris eller Bokus (eller på mitt kontor!). Och när ni sen har läst - betygsätt den gärna så att fler får upp ögonen för den!

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  

Ta din tid är här!

I dag släpps "Ta din tid: Gör mindre men bättre"! Från och med nu går den att hitta i bokaffärer eller klicka hem på Adlibris eller Bokus. Den anspänning som jag skrev om i förra veckan är knappast borta, men den har börjat överskuggas av en annan känsla: förväntan.

Just nu sitter jag på ett morgontåg upp till Stockholm. Framför mig har jag några ovanliga dagar. Jag ska vara slutseminarieopponent, ha två boksamtal, spela in pod och vara med i Nyhetsmorgon.

När jag rullar hem till Lund på onsdag kommer allt detta ligga bakom mig. Och förhoppningsvis kommer en del människor ha köpt, beställt och börjat läsa i boken. Det känns stort!

Samtidigt ska man som alltid akta sig noga för att bygga upp några större förväntningar. De lyckligaste författarna är – som Seth Godin skriver – de som inte förväntar sig något. Visst kan roliga och positiva saker hända, men mentalt bör allt sådant ses som en bonus. Den huvudsakliga glädjen bör man söka någon annanstans: i den kreativa processen.

Trogna bloggläsare vet att detta förhållningssätt är detsamma som seriösa poker- eller magicspelare behöver utveckla för att nå spelvärldens högsta höjder. Fokus ska ligga på att fatta bra beslut, sätta sig i gynnsamma situationer, lära nytt och tänja gränserna för vad man klarar av. Huruvida någon ser en, ger applåder eller belönar dig är oväsentligt. Processen är allt. Resultaten är en bieffekt. 

I praktiken är förstås få människor förmögna att verkligen känna och leva så här. Även erfarna spelare har känslor. Även luttrade veteraner tycker om att vinna. Likväl kan man vara mer eller mindre process- respektive resultatinriktad. Och man kan över tid förändra sina tankesätt. Ett mindset går att träna upp.

Med detta sagt så blev jag igår kväll otroligt glad när den första recensionen av ”Ta din tid” trillade in. Författad av ingen mindre än Bodil Jönsson, professor emerita i fysik och vars klassiska bok ”Tio tankar om tid” (1999), var en av de titlar som jag och Tobias Nielsén diskuterade i november förra året när vi började att bolla idéer och skissa på synopsis. Att få hennes läsning känns stort. Att få hennes uppskattning känns ännu större! Ja, det känns onekligen som att veckan har startat bra! 

De kommande dagarna blir det också lite events, två i Stockholm och två i Lund. Jag hoppas vi ses på något av dem! (se komplett lista här nedan). Dessutom kan ni redan nu lyssna på mig och Martin Degrell prata om boken i podden HT-samtal (finns där poddar finns, till exempel här).

20/11 Boksamtal i Gamla stans bokhandel med Tobias Nielsén. kl. 18.00–18.30 (länk till fb-evenemanget)

21/11 Boksamtal med Lisa Irenius. Kungsbrohuset, Kungsbron 13, kl. 8.15–9 (länk till anmälan)

24/11 Bokrelease på LUX i Lund. Panelsamtal med Niklas Altermark, Johanna Gustafsson Lundberg och Karolina Östbring. C: 126, kl. 13–15. (länk)

27/11 Boksamtal på Gleerups i Lund, kl. 18–19. (föranmäl krävs, länk här)

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  

 

 

 

 

 

 

Om att känna och hantera anspänning

 

Så länge man någorlunda regelbundet försätter sig i nya situationer så kommer den att finnas där: anspänningen. För mig är detta både en väldigt fysisk och en väldigt mental sak. Jag vaknar tidigt. Känner inget lugn i kroppen. Tankarna snurrar. Och ofta oroar jag mig för saker som inte alls har med den direkta orsaken till anspänningen att göra. Ska jag göra en radiointervju kan jag oroa mig för om jag någonsin kommer få en fast tjänst. Ska jag hålla ett viktigt föredrag kan jag tänka på stigande räntor.

Med åren har jag lärt mig att känna igen symptomen. Förr i världen kände jag ofta så här inför stora magicturneringar. Dagen innan det var dags var det som att min kropp stoppade upp. Jag ville fly och försvinna. I huvudet malde tankarna: ”Varför utsätter jag mig för det här? Jag är för gammal för det här. Det kommer gå dåligt. Aldrig mer.”

När tävlingen väl var i gång så brukade det hela släppa. Jag gled över i stunden, var fokuserad och uppslukad. Vann med jämnmod. Förlorade med jämnmod. Hittade mina små ritualer och lät tiden passera. När förlusterna blev så många att jag åkte ut ur turneringen kom besvikelsen – men också lättnaden. Anspänningen var borta. Livet gick vidare. Det var inte farligare än så här.

I min forskartillvaro är anspänningen vanligtvis låg. Det kan gå veckor och månader utan att det hettar till. Anledningen är förstås att jag varit med så länge att jag vant mig vid mycket. Vid närmare eftertanke vet jag ju att ett handledningsmöte, ett seminarium, en föreläsning eller en lunch med en främmande person kan skapa enorm nervositet hos den som är ovan. Det är först med tiden och erfarenheterna som man lär sig att ta saker på uppstuds och inte bekymra sig så mycket om det går dåligt.

Likväl. Den här hösten har anspänningen varit ovanligt närvarande. Den var där under slutskrivningen av Ta din tid liksom under tiden efteråt när jag gjort media, mejlat och pitchat. Nästa vecka är det stor lanseringsvecka, med två boksamtal, tv-debut och release i Lund. Den närmaste tiden kan folk komma att läsa boken och skriva om den – men också såklart rycka på axlarna och titta åt ett annat håll. Andras liv pågår ju som vanligt, även när det händer något speciellt i mitt.

Så vad kan man då göra för att hantera sin anspänning? Går det att bli bekväm utanför sin comfort zone? Ptja, jag vet inte. Den teknik jag använder mig av är någon slags hemmasnickrad ACT-variant. Alltså, jag försöker låta känslorna vara vad de är, men inte låta dem påverka vad jag gör. Planen är att ge boklanseringen en ärlig chans och göra vad jag kan för att det ska gå bra. Oavsett hur det känns när jag vaknar på helspänn 04.45 för tredje dagen på raken. Målet är att lära nytt och utvecklas och inte fega ur. Utfallet får sen bli vad det blir.

Och nån gång i framtiden, säg till sommaren eller framåt nästa jul. Ja, då kan det vara dags att utvärdera. Då har jag tid att fundera över om det hela var värt anspänningen. Men nu är det bara att köra och göra.

*

Vill du delta i något av de kommande evenemangen? Det finns några att välja på! Och ta gärna med en vän eller två. För tid tar man ju bäst tillsammans!

20/11 Boksamtal i Gamla stans bokhandel med Tobias Nielsén. kl. 18.00–18.30 (länk till fb-evenemanget)

21/11 Boksamtal med Lisa Irenius. Kungsbrohuset, Kungsbron 13, kl. 8.15–9 (länk till anmälan)

24/11 Bokrelease på LUX i Lund. Panelsamtal med Niklas Altermark, Johanna Gustafsson Lundberg och Karolina Östbring. C: 126, kl. 13–15. (länk)

27/11 Boksamtal på Gleerups i Lund, kl. 18–19. (föranmäl krävs, länk här)

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  

 

 

Den kronologiska metodens förtjänster och fallgropar

 

För några veckor sedan intervjuades historikern Henrik Berggren i DN av journalisten och författaren Andrev Walden. Det var en lång intervju där Berggren fick lägga ut texten om sin nyss färdigställda trilogi om Sverige under andra världskriget: Landet utanför. Berggren fick rentav besvara frågor om sin metod. Varför hade det varit så viktigt för honom att arbeta kronologiskt? På detta svarade han:

”Om man är intresserad av varför människor agerar som de gör är kronologin den enda vägen. Gång på gång har jag upptäckt att händelser blir begripliga först när man följer kronologin i ett förlopp där de inblandade, till skillnad från historikern, inte vet hur det ska gå.”

Detta synsätt är på sätt och vis historievetenskapligt allmängods. ”Historia framlänges” hette det när jag var student. Men samtidigt är jag osäker på hur centralt denna kronologiska metod egentligen står. Hur många undervisningspass ägnas åt detta på ett kandidatprogram? Vilken roll spelar det under metodkursen på doktorandnivå? Och till vilka centrala verk och debatter hänvisar man till om man arbetar så?

Nej, min känsla är att det kronologiska arbetssättet förvisso används av många (men långtifrån alla!) och rent generellt är underartikulerat och underdiskuterat. Särskilt om vi ställer det jämte andra aspekter av historikers hantverk, så som teori- och begreppsanvändning och källkritik, liksom mer abstrakta historiefilosofiska resonemang.

Själv tycker jag det borde vara annorlunda. Jag har – som jag skrev om i inlägget ”Två sorters historiker” – med åren blivit alltmer av en Team Berggren. Jag tycker det gäller att ha koll på kronologiska förlopp och omedelbart relevanta kontexter. Därefter kan man börja blicka uppåt och bortåt. Gör man det i den motsatta ordningen så är risken att ens resultat och slutsatser aldrig nuddar marken.

Så när jag läste intervjun med Henrik Berggren messade jag direkt Johan Östling. Han svarade med en länk till en recension han skrev för Respons av det första verket i trilogin. Där lyfte han fram det problematiska i att ”upphöja kronologin till vägledande princip”. Det resulterade, enligt honom, i att boken blev ”mer av en räcka tidsbilder än en fängslande berättelse”.

Ja, det är ju onekligen också ett dike att köra ner i. Den ideala historieskrivningen är knappast krönikeartad och redovisande. Den rymmer problematisering och analys. Rör sig mellan olika tolkningsnivåer. Och kanske är den kronologiska metoden och framställningsformen mindre lämpad för detta?

Ptja, jag vet inte riktigt. Det beror ju såklart på vad man har för problemformulering och vilka frågor det är som man vill reda ut (eller vilken berättelse det är som man vill berätta). Och kanske kokar det hela ner till det som Berggren faktiskt explicit säger, alltså att om man är ”intresserad av varför människor agerar som de gör” så kan man inte gå runt kronologin. Men man kan såklart vara intresserad av annat.

Slutligen en sista undran. Vilken roll spelar de digitaliserade tidningsarkiven i allt det här? För de har ju skakat om hur modernhistoriska verk forskas fram. Mycket av det som är enkelt i dag var fram tills nyligen mycket mödosamt. Premierar det vissa typer av frågor och framställningsformer (kronologiska, begreppshistoriska etc.)? Sånt kan man också fundera på. Även det vore värt att artikulera och diskutera!

*

Och så avslutningsvis en liten puff! I dagarna har "Ta din tid: Gör mindre men bättre" släppts som e-bok. Den kan köpas här!

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  

.