tisdag 16 april 2019

Vad forskare kan lära sig av spelare




Jag har, så länge jag kan minnas, tyckt om att spela spel. Överlägset mest tid har jag lagt på strategikortspelet Magic: The Gathering. Jag upptäckte det i tolvårsåldern, vid mitten av 1990-talet, och har därefter aldrig egentligen slutat. Mest intensivt spelade jag under mina student- och tidiga doktorandår. Då var jag ganska bra. Nu är jag sådär. I detta inlägg tänkte jag berätta om några koncept, och förhållningssätt, som den här typen av spel hjälper människor att utveckla.

Magic är ett skicklighetsintensivt spel där slumpen spelar stor roll. Man spelar matcher en mot en. Den bättre spelaren vinner ofta, men långtifrån alltid. Detta skiljer Magic från ett spel som schack, vilket helt saknar slumpmoment. Detta skiljer också Magic från rena turspel, som Bamses honungsjakt, där lyckosamma tärningskast är det enda som spelar någon roll.

De bästa magicspelarna i världen vinner ungefär 65–70% av matcherna de spelar. Detta även om de gör allting rätt. Spelare talar om detta i termer av varians. Med detta menas att utfallen skiftar. På kort sikt slår variansen hårt. Tur kan vara mer utslagsgivande än skicklighet. På lång sikt är det tvärtom. För att nå framgång i Magic krävs det att man lär sig att hantera detta.

Nyckeln är att fokusera på att spela väl. Det vill säga ta de beslut som ger dig störst chans att vinna. Om ett givet spel ger dig 60 % chans att vinna och alternativet ger dig 40 % så är valet enkelt. Likväl kommer utfallet ofta gå emot dig även när du spelar rätt. De allra flesta spelare har svårt att hantera detta. Det är väldigt lätt att bli resultatorienterad och att värdera sitt spel utifrån utfallet – snarare än utifrån huruvida man tog rätt beslut eller inte.

Framgångsrika spelare förhåller sig annorlunda. De fokuserar på sin egen beslutsprocess och sina egna handlingar. Målet är att spela så bra som möjligt. I detta perspektiv är utfallen ointressanta. Spelaren vet att resultaten på kort sikt påverkas av variansen, men att de på lång sikt styrs av skicklighet. Paradoxalt nog bör den som verkligen bryr sig om att uppnå vissa resultat alltså inte bry sig om dem. Det är bättre att fokusera på processen. Då kommer med tiden också resultaten.

Detta förhållningssätt är applicerbart långt utanför Magic. För forskare är det kanske tydligaste exemplet olika former av ansökningar och sakkunnigbedömningar. Där är det oerhört lätt att stirra sig blind på utfallet. När det går bra är det lätt att tänka att det beror på den egna insatsen. När det går sämre är det vanligare att tala om det i termer av en tombola. Själv tänker jag mer att det är ungefär som Magic. Skicklighet spelar roll, men variansen är stor. Därför gäller det att inte bry sig om utfallet utan lägga sin energi på det som man kan påverka.

Det går att styra när man börjar arbeta med sina ansökningar. Det går att styra hur mycket tid  man lägger på att skriva och arbeta igenom dem. Det går att styra hur många kollegor som man låter läsa utkasten och hur mycket hänsyn man tar till deras kommentarer. Det går att styra hur många fonder och stiftelser man skickar sina ansökningar till. Det går att styra hur väl man läser instruktionerna och anpassar sina texter efter dem.

En tränad spelare bryr sig om allt det ovanstående. Men inför utfallet är man mer likgiltig. Spelaren är medveten om att resultatet beror på den egna insatsen, men också på mycket annat. För det man kan påverka tar man ansvar och strävar efter att förbättra sig. Det andra låter man vara.

Men vilka är det då som utvecklar det här förhållningssättet? Ja här kommer en sista twist. För de som blir duktiga spelare är vanligen extremt tävlingsinriktade personer. Eftersom de bryr sig så mycket om att vinna så måste de dock, om de verkligen vill nå toppen, lära sig att värdera sin insats utifrån andra parametrar än sina omedelbara resultat. Detta är svårt. Men det är otroligt kraftfullt, inte minst i forskarvärlden, att fokusera på det man kan påverka och ta variansen med jämnmod.


---------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

5 kommentarer:

  1. Tack David, som vanligt läsvärt och tankeväckande! Analogins begränsning ligger väl i frekvens. Magic kan man kostnadsfritt spela hundratals, ja tusentals gånger över ett långt spelarliv. I det långa perspektivet slår skickligheten tydligt igenom. Annorlunda är det, många gånger, för forskaren. En bok recenseras som bäst av en handfull personer, en nybliven doktor har ofta endast råd att söka stora anslag ett par år, tjänster utlyses mycket sällan, etc. Här blir turen mycket utslagsgivande Lägg därtill hur stigberoende tur respektive otur blir, för utfallet i nästa led.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant Erik! Samtidigt är Magic här mer likt forskarvärlden än många andra spel t.ex. nätpoker. Det senare kan man utan problem spela tusentals timmar. Då jämnar det verkligen ut sig. Riktigt viktiga magicturneringar är det inte så många på ett år. Dvs den som satsar på att kvala till, och ha långsiktig framgång, på proffsnivå behöver en hel del tur. Variansen är ofta extremt utslagsgivande för om du blir "proffs" eller bara en "skicklig amatör". Men allt det du tar upp ang. forskarvärlden är förstås både riktigt och viktigt. Det är en "top-heavy"-prisstruktur för att prata spelspråk. Vinnaren får allt, tvåan inget. Särskilt gäller detta förstås anställningar...

      Radera
    2. Men hörni: vad ska vi dra för slutsatser av det här? Hur tacklar ni motgångar? Hur blidkar ni oturen?

      Radera
    3. Stora frågor! De kräver kanske ett eget blogginlägg! Men mitt korta svar är att jag tror det är viktigt att lära sig att förlora. Dvs att motgångar/otur inte ska ses som något extraordinärt utan som en del av verksamheten. Något som alla - även de som utåt sett är mest framgångsrika - upplever detta. Ofta. Har man bestämt sig för att ge en idé eller projekt en ärlig chans så gäller det att pröva det ett tag och "få upp frekvensen" innan man drar några långtgående slutsatser. Varians inom forskarvärlden tror jag ska mätas över år, snarare än över dagar, veckor eller månader. Men som sagt, stora frågor!

      Radera
  2. Klokt talat! Igen tack för din blogg, som är så inspirerande och lärorik!

    SvaraRadera