tisdag 9 januari 2024

Vilka är dina stora stenar?

 



Föreställ dig att du har en stor glasburk framför dig. Jämte den har du tre skålar. En med sand, en med småsten och en med lite större stenar.

Hur ska du göra för att få ned allt i glasburken? 

Svaret är att du måste börja med de stora stenarna. För småstenen och sanden fixar det sig ändå. De kan lirka sig in och fylla tomrummen. Men om sand och småsten fyller botten av burken – ja då räcker inte utrymmet till för de stora stenarna. De får helt enkelt inte plats.

Sensmoralen i analogin är att man måste se till att prioritera stora, viktiga och krävande saker. Småsakerna och allt det där halvviktiga fixar sig ändå.

Får man en kvart över kan man alltid svara på epost, boka tågbiljetter eller fixa med en utskrift. Men samma kvart kan inte alltid användas till fokuserat djuparbete, säg till att skriva på en artikel eller fila på en ansökan.

Innan du börjar planera så gäller det alltså att veta vilka som är dina stora stenar. Därefter gäller det att avsätta tid för dem och sedan skydda den tiden från annat. Det låter lätt och självklart i teorin. I praktiken är det svårt. Men det är kraftfullt om man klarar av det. 

Det är så avhandlingar färdigställs och forskarkarriärer tar fart.

”Big rocks first”-analogin kommer från Stephen Coveys bok ”First Things First” från 1994. Där återfinns också den klassiska fyrfältsmatrisen med de två axlarna brådskande och viktigt. Enligt denna kan arbetsuppgifter delas in i fyra kategorier: ” viktigt och brådskande”; ”viktigt, men inte brådskande”; ”brådskande, men inte viktigt” samt ”vare sig viktigt eller brådskande”.

Sensmoralen här är att det viktigaste på lång sikt är att säkerställa att man ägnar ordentligt med tid åt sådant som är viktigt, men inte brådskande, till exempel att skriva en bok eller utarbeta ett nytt forskningsprojekt. Det sistnämnda kan ta många år och risken finns att det aldrig kommer resultera i någonting. Men vill man åstadkomma stora saker måste man ge sig själv chansen.

Samtidigt är det på kort sikt enkelt att strunta i detta. Det får inga konsekvenser imorgon, nästa vecka eller kanske ens nästa år. Men om fem eller tio år är det de sakerna som spelar roll.

Den som vill skörda då behöver plantera nu.

Så med dessa bilder färskt i arbetsminnet, hur ser ditt 2024 ut? Vilka är de stora stenarna? Vad kan du göra för att säkerställa att de verkligen hamnar i glasburken och inte trängs ut av småsten och sand?

Och hur mycket kommer du ägna dig åt sådant som är viktigt, men inte brådskande? Har du avsatt ordentligt med tid för det? 


*



Har du läst "Ta din tid" än? Det har gänget bakom podden "Våra bästa liv" som ägnar dagens avsnitt åt att prata om den! Lyssna överallt där poddar finns - t.ex. här

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 


 


söndag 7 januari 2024

2024 börjar bra!

 



2/1 publicerades en stor intervju med mig i SvD online. 




Den gjorde att många bokköpare fick upp ögonen för "Ta din tid"! Från och till toppade den Adlibris topplista (alla kategorier!) och två dagar på raken var den trea på Bokus motsvarighet!





Den 3/1 gick intervjun i tryck och jag och mitt kontor hamnade på SvD:s förstasida! 
Samma dag publicerades också en intervju i Kvalitetsmagasinet




Den 5/1 spår Ida Ölmedal i "Gräv bort Skåne" att 2024 bli året då vi pratar om fokuserat djuparbete, arbetstidsförkortning och ger varandra äggklockor i julklapp! Samma dag publiceras hennes söndagskrönika i ämnet online. 





Samma dag bloggar Tobias Nielsén om 9 lärdomar för fokuserat ledarskap som han tar med sig från "Ta din tid"! Läs det här! 





Den 7/1 sänder P1 Godmorgon världen ett reportage om självhjälpslitteratur, featuring yours truly! Länk till inslaget här.

*



Fram till den 28/1 är det rea på "Ta din tid" på Bokus. Bang for the buck!



----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 








tisdag 19 december 2023

Vilken förändring vill du skapa?




Sedan många år tillbaka ägnar jag den här tiden på året åt att blicka bakåt och framåt. Jag avsätter dagar för att känna efter och utvärdera. Försöker få korn på vad som gett energi och resultat, liksom vad som har varit stressigt och missriktat. Därefter ägnar jag dagar åt att titta framåt. Funderar över vad jag verkligen vill få gjort under den kommande terminen och i vilken riktning som jag vill röra mig på sikt.

När jag började med den här typen av långsiktigt planeringsarbete hade jag framför allt fokus på mig själv. Vad ville jag egentligen? Hur skulle jag få möjlighet att göra det? Vad krävdes för att jag skulle kunna verka i forskarvärlden?

I dag är lite tryggare. Jag har några års finansiering säkrat och tror nog att det ska ordna sig även därefter. Huruvida det blir i form av en fast tjänst, nya forskningsanslag eller ett spårbyte till en annan värld vet jag inte. Och jag känner heller inget behov av att ha exakt kunskap om detta. Nej, med åren har jag lärt mig att jag trivs bäst med att spela några olika bord samtidigt. Det är ett sätt att hantera risk, både på ned- och uppsidan.

De senaste åren har jag också arbetat med en ny fråga, en som endast indirekt handlar om mig. Frågan är: ”Vilken förändring försöker jag att skapa?” (”What change do I seek to make?”)

Kan man verbalisera ett – eller flera – svar på den frågan så har man en kraftfull kompass att ta till. För när en möjlighet öppnar sig kan man stämma av den mot sitt högre syfte. Gagnar det förändringsarbetet eller inte? Riskerar det att förflytta fokus från annat som är viktigare? Var finns störst potential att skapa varaktig förändring?

Trogna bloggläsare anar säkert några av mina svar. Jag är inte hemlig av mig. Exempelvis är en förändring som jag verkar för att flytta fram de historiska disciplinernas plats i svensk offentlighet (och på sikt i det svenska samhället i stort). Här har det medvetna arbetet pågått ett tag och jag räknar med att fortsätta länge. Vi är inte i närheten av att uppfylla vår kulturbyggande potential! 

Men lika viktigt som att veta vad man vill åstadkomma är att veta vad man – temporärt – lägger åt sidan. I mitt fall gäller det t.ex. internationalisering. Jag prioriterar, av flera olika skäl, lokala, nationella och nordiska relationer framför mer långväga. Detta går stick i stäv med forskarvärldens rådande incitamentsstrukturer. Och jag råder ingen annan att göra som jag. Men jag vet vilken typ av liv jag vill leva, vilka förändringar jag vill skapa och jag har en idé om hur det ska gå till. Om fem–tio år får vi se hur det spelade ut! 

Därtill är en annan ambition för 2024 att låta mitt miljöhistoriska engagemang slutligen gå helt i träda. Jag har under året som gått känt mig alltmer klar här och vill helt enkelt bereda plats för annat. Någon enstaka gång kanske jag dammar av mina slides, men tanken är att vara restriktiv. Man kan göra många saker i en forskarkarriär, men inte allt samtidigt.

Så med detta sagt tackar jag och bloggen för oss för det här året. Det har varit lika roligt och givande som alltid! Jag hoppas ni alla får en fin jul- och nyårshelg så hörs vi här igen nån gång i januari. Och vill ni vara säkra på att inte missa några blogginlägg, skicka gärna ett mejl till mig och gå med i bloggens mejllista. Då får ni också e-boken ”Konsten att spela forskarspelet” som samlar en del av bloggens mer tidlösa inlägg. 

God jul!

*

En tidig julklapp i år är förresten att Tidskriften Respons återuppstått i en ny digital version med fritt tillgängliga texter. Jag ser mycket fram emot att se vad den nya redaktionen – Urban Lundberg, Jenni Sandström, Alexandra Borg och Johannes Heuman – hittar på och håller tummarna för att vi är många som kommer ingå i läsekretsen. Fackbokens framtid i Sverige ser med ens lite ljusare ut!



 

fredag 15 december 2023

Fackbokens framtid


Föreställ dig att det är december 2033. Du sitter på en släktmiddag eller kring ett fikabord på jobbet. Människorna runtomkring dig pratar om böcker. Sådana de nyss har läst eller precis har köpt för att ge bort i julklapp. Merparten är fackböcker och en hel del är skrivna av aktiva svenska forskare inom humaniora och samhällsvetenskap. Du känner igen alla namnen. Har läst och lyssnat på intervjuer med dem. Återkommande sett dem citeras och rekommenderas i dina flöden.

Låter det osannolikt?

Ptja, vem vet. Tio år är en lång tid. Mycket kan hända. Och varför skulle inte den forskning som bedrivs vid svenska lärosäten kunna vara en – eller den! – självklara utgångspunkten i pågående kultur- och samhällsdebatt? Varför skulle inte tiotusentals människor varje år kunna gemensamt fastna för några av de böcker vi som verkar här skriver? Varför ges det inte varje år ut några titlar som sätter lika stora avtryck som säg Det omätbaras renässans, Melankoliska rum eller I skuggan av framtiden?

Jag diskuterar – ganska ofta – dessa saker med Johan Östling. Han uppskattar min optimism och min tro på att det är fullt möjligt att bygga de relationer, allianser och infrastrukturer som behövs för att styra utvecklingen i en annan riktning. Samtidigt är hans framtidsspaning mer kluven:

”Som jag ser det finns det positiva och negativa scenarier. Å ena sidan bygga ny infrastruktur för bredare grupper, å andra sidan att läsning av kvalificerad facklitteratur blir något för en subkultur, lite som opera. Svårt att bedöma i vilken riktning vi rör oss.”

Bakgrunden till just det här sms:et var en intervju med Daniel Sandström i Förlagspodden (avsnitt #210) som kretsade kring att fackboken tappat mycket mark de senaste åren. Särskilt anmärkningsvärd är den stora nedgången för översatt facklitteratur (se Tobias Nielséns krönika i Svensk Bokhandel). Förläggarnas diskussion rör här en kommersiell nivå som svenska forskare inom humaniora i princip inte verkar på. 

Vi är sedan rätt lång tid tillbaka opera.

Men så skulle det inte behöva vara. Det finns – det är min bestämda uppfattning och erfarenhet – ett stort latent intresse för en del av det vi gör på universitetet. Det finns många som är nyfikna på vad vi som verkar här har att säga om världen. Och framför allt finns det många som uppskattar hur vi säger saker. Ni vet så som det går till på ett bra seminarium där deltagarna är skärpta och belästa, där motstridiga åsikter kan framföras och lyssnas på, där ståndpunkter kan ändras och utvecklas. Ja, där samtliga närvarande lämnar rummet klokare än när de gick in i det.

Låter det osannolikt och utopiskt att fler människor skulle vilja att det offentliga samtalet såg ut så? En seminariefiering av vår kultur?

Jag tror faktiskt inte det. When supply is down, demand is high. Vi har alla möjligheter i världen att tillsammans skapa förändring. 

Och i nästa vecka kommer det komma en god nyhet! Stay tuned. 


----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 


tisdag 5 december 2023

Om att hantera avslag

 


De senaste månaderna har en hel del svenska forskare fått positiva besked. De har erhållit forskningsanslag, erbjudits tjänster och kunnat glädja sig åt fina vitsord från sakkunniga.

Men betydligt fler har fått avslag. I Vetenskapsrådets stora utlysning 2023 beviljades 11 % av ansökningarna medan 89 % fick avslag. Hos Riksbankens jubileumsfond har det – åtminstone historiskt sett – varit ännu tuffare.

Själv stod jag den här gången vid sidan av. Gratulerade och gladdes med de som det gick bra för och lyssnade på andra. Några kollegor var riktigt nära. De hade höga betyg och fick fina omdömen. Hade det funnits några tiotals miljoner till i potten hade de haft några års anställning säkrad. Nu blir det till att samla ihop sig och söka igen nästa år. Kanske går det vägen då?

Samtidigt är det såklart så att negativa besked sätter fart på tankar och tvivel: "Är forskarlivet verkligen någonting för mig? Orkar jag med det här? Vad ska det här leda till på sikt? Borde jag göra något annat med mitt liv?"

Såvitt jag vet kan man inte helt tysta den här typen av tankar. De är en del av paketet. En känslomässig kostnad som man betalar för att få ta del av den frihet och stimulans och de sammanhang som en akademisk karriär möjliggör. Är det värt det? Ja, jag tycker ju det. Men jag har full respekt för att andra svarar annorlunda på frågan.

Här på bloggen har jag genom åren lyft fram de tankesätt och strategier som fungerar för mig, men också gläntat på dörren till att det finns många andra värdefulla saker att göra med sitt liv. Och oavsett vad man väljer och hur det går så ska man vara medveten om att tur spelar stor roll. Det finns väldigt mycket som man inte kan påverka här i livet, men som ändå har en enorm betydelse.

Likväl. För en spelare är det de saker som står i ens makt att kontrollera som är det mest intressanta att fokusera på. Det är mot sådana beslut och vägval som ens begränsade tid, energi och resurser ska riktas. Vad det hela leder till på sikt kan man inte veta. För turen och tillfälligheterna är alltid en del av ekvationen. Men man kan förbättra oddsen och spela på sätt så att nedsidorna blir hanterbara.

Ett sådant sätt är att se sig runtomkring, lära känna och hjälpa andra. Den som har många vänner i akademin är inte lika sårbar för dess nycker. När någonting händer kan man be om råd, ventilera sina tvivel, få stöd och uppmuntran. När någonting händer andra kan man vara där för dem.

Särskilt värdefullt är att ha några – gärna många – som är ens allierade. Personer som man litar fullt ut på och som man kan dela såväl med- som motgångar med. För egen del hade jag inte klarat mig i akademin utan den här typen av relationer. Det är de som gör att jag – utan att blinka – tycker att det är värt det.

Samtidigt har jag de senaste åren, i takt med att jag börjat röra mig i fler sammanhang utanför akademin och lärt känna människor på helt andra livsbanor, funderat en del på vilka andra världar som finns att se. Hur skulle det vara att arbeta på en tidningsredaktion eller ett förlag? Kanske starta ett eget företag? Ptja, de där frågorna får nog fortsätta att skvalpa runt ett tag till. Än har jag några saker kvar som jag vill uträtta som historiker. Men detta att inte låsa in sig på ett enda spår är också ett sätt att skydda sig mot besvikelser och nyckfullheter.

Om en dörr stängs kan andra öppnas.

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

 

tisdag 28 november 2023

Marknadens tid är här!



I dag släpps ”Marknadens tid: Mellan folkhemskapitalism och nyliberalism” via Kriteriums plattform. Det innebär att boken finns fritt tillgänglig att ladda ner, läsa och botanisera i för vem som helst. Är du det minsta intresserad av svensk samtidshistoria så rekommenderar jag dig att göra detta! För det här är en tillgängligt skriven vetenskaplig antologi som ger många nya insikter i hur det kom sig att det svenska samhället, på några få decennier i slutet av 1900-talet, förändrades i grunden.

Historieskrivningen om detta skifte är förvisso omfattande. Många forskare, liksom centralt placerade politiska aktörer, har sökt bringa klarhet i vad som hände, varför det hände och vilka konsekvenser som det fick. Bara om löntagarfonderna finns det travar av böcker. Memoarlitteraturen är massiv.

Så varför en ny bok? Vad finns det mer att säga? En hel del skulle jag vilja påstå. För om man anlägger ett bredare kultur- eller samhällshistoriskt perspektiv så inser man snabbt att det är mycket som befunnit sig i döda vinkeln, så som kreditkort, konsulter, mäklare och kvinnoförbund. Men även några av periodens mest emblematiska fenomen – som SAF:s kampanj ”Satsa på dig själv” – har inte tidigare undersökts på djupet.

Samtidigt gör ”Marknadens tid” inga anspråk på att vara heltäckande, varken tematiskt eller kronologiskt. Vi redaktörer –  Jenny Andersson, Nikolas Glover, Orsi Husz och jag – vill inte att den här boken ska sätta punkt för något utan att den ska öppna upp för nya frågor, tolkningar, studier och diskussioner. Det bästa som kan hända är att andra tar vid, fyller i, utmanar och bygger vidare. 

Och detta är på gång! Det finns riktigt spännande avhandlingar vid horisonten, som Evelina Kallträsks om Ung företagsamhet och Liza Jakobssons om bostadsmarknadens omvandling. Liksom högintressanta postdoc-projekt som Charlotte Nilssons om den finansiella självhjälpslitteraturens långa historia. 

Därtill finns en stor potential i att framöver genomföra komparativa studier, inte minst på nordisk botten. För de nationella skillnaderna mellan Sverige och våra grannländer är stora. Men vad består de mer exakt i? Och varför har utvecklingen varit så olika? Ja, det återstår att utforska närmare. Och för att göra detta krävs en kritisk massa forskare som anlägger bredare kulturhistoriska perspektiv på förändringsprocessen, så som har skett i Storbritannien (se antologin ”A Neoliberal Age? Britain since the 1970s” som kom för något år sedan).

De närmaste månaderna kommer det att bli en hel del evenemang och seminarier kring "Marknadens tid". Allt är inte på plats än, men ett datum är spikat: en bokrelease på Centrum för Näringslivshistoria i Stockholm på kvällen den 17 januari 2024. Varmt välkomna dit!

Och om ni som jag helst läser pappersböcker och inte pdf:er – ja då finns "Marknadens tid" att köpa hos Adlibris eller Bokus. Passa på innan exemplaren tar slut! Och för er som vill titta och se först är det bara att klicka här och ladda ned boken!


*

Vidare bloggläsning:

"Varför antologier?"

"Vad är ett lyckat utfall för en akademisk text?"



----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  




 

 

 


fredag 24 november 2023

Lanseringsveckan i bilder

 


20/11 Bodil Jönsson  recenserar "Ta din tid" i Sydsvenskan.





20/11 Boksamtal i Gamla stans bokhandel med Tobias Nielsén. På mittenbilden en stolt DLH och en glad redaktör (Klas Ekman, hjärnan bakom bl.a. "Min tid och jag avsnitten").



21/11 Boksamtal i Schibstedhuset med Lisa Irenius (då kulturchef på SvD - och snart chefredaktör!).


22/11 Intervjuad i TV4 Nyhetsmorgon. Se hela klippet här!



23/11 Olle Qvarnström bloggar entusiastiskt om sin läsning av "Ta din tid"! Läs här.




24/11 Bokrelease på LUX. Grym panel, fantastisk publik! 


Har ni inte fått tag på boken än så finns den i bokhandeln, hos Adlibris eller Bokus (eller på mitt kontor!). Och när ni sen har läst - betygsätt den gärna så att fler får upp ögonen för den!



----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!