Föreställ dig att du har en stor glasburk framför dig. Jämte den har du tre skålar. En med sand, en med småsten och en med lite större stenar.
Hur ska du göra för att få ned allt i glasburken?
Svaret är att du måste börja med de stora stenarna. För småstenen och sanden fixar det sig ändå. De kan lirka sig in och fylla tomrummen. Men om sand och småsten fyller botten av burken – ja då räcker inte utrymmet till för de stora stenarna. De får helt enkelt inte plats.
Sensmoralen i analogin är att man måste se till att prioritera stora, viktiga och krävande saker. Småsakerna och allt det där halvviktiga fixar sig ändå.
Får man en kvart över kan man alltid svara på epost, boka tågbiljetter eller fixa med en utskrift. Men samma kvart kan inte alltid användas till fokuserat djuparbete, säg till att skriva på en artikel eller fila på en ansökan.
Innan du börjar planera så gäller det alltså att veta vilka som är dina stora stenar. Därefter gäller det att avsätta tid för dem och sedan skydda den tiden från annat. Det låter lätt och självklart i teorin. I praktiken är det svårt. Men det är kraftfullt om man klarar av det.
Det är så avhandlingar färdigställs och forskarkarriärer tar fart.
”Big rocks first”-analogin kommer från Stephen Coveys bok ”First Things First” från 1994. Där återfinns också den klassiska fyrfältsmatrisen med de två axlarna brådskande och viktigt. Enligt denna kan arbetsuppgifter delas in i fyra kategorier: ” viktigt och brådskande”; ”viktigt, men inte brådskande”; ”brådskande, men inte viktigt” samt ”vare sig viktigt eller brådskande”.
Sensmoralen här är att det viktigaste på lång sikt är att säkerställa att man ägnar ordentligt med tid åt sådant som är viktigt, men inte brådskande, till exempel att skriva en bok eller utarbeta ett nytt forskningsprojekt. Det sistnämnda kan ta många år och risken finns att det aldrig kommer resultera i någonting. Men vill man åstadkomma stora saker måste man ge sig själv chansen.
Samtidigt är det på kort sikt enkelt att strunta i detta. Det får inga konsekvenser imorgon, nästa vecka eller kanske ens nästa år. Men om fem eller tio år är det de sakerna som spelar roll.
Den som vill skörda då behöver plantera nu.
Så med dessa bilder färskt i arbetsminnet, hur ser ditt 2024 ut? Vilka är de stora stenarna? Vad kan du göra för att säkerställa att de verkligen hamnar i glasburken och inte trängs ut av småsten och sand?
Och hur mycket kommer du ägna dig åt sådant som är viktigt, men inte brådskande? Har du avsatt ordentligt med tid för det?
