Från jag till vi

I början på höstterminen 2019 åkte jag, Johan Östling och Anna Nilsson Hammar ut till spa- och konferensanläggningen The Lodge. Den är belägen på Romeleåsen, mitt mellan Malmö och Lund. Maten är bra och utsikten helt fantastisk. Kanske inte riktigt lika fin som Vätterutsikten vid Vista Kulle. Men bra nära för att vara Skåne!

Det vi gjorde på The Lodge var att ägna en dag åt att gemensamt lyfta blicken. Vad ville vi göra tillsammans framöver? Hur kunde vi bygga vidare på det som vi hade åstadkommit? Vilka utmaningar och möjligheter stod den kunskapshistoriska miljön i Lund inför? Vilka satsningar var viktigast och när skulle de ske?

Vid tillfället fanns många osäkra variabler. Varken jag eller Anna visste med säkerhet hur vår forskningsframtid skulle se ut. Det låg i finansiärers och sakkunnigas händer. Men ändå ville vi planera. För den forskarmiljö som vi byggt upp tillsammans var viktig för oss alla tre. Den var något vi ville satsa på oavsett våra exakta arbetsvillkor. Vi ville göra den större, bättre, viktigare.

Dagen började med att vi blickade tillbaka. Vad hade vi egentligen gjort under de senaste fem åren? Hur hade vi gjort det? Vad hade vi lärt oss av det? Varför värderade vi det vi hade så högt? Detta var ett oerhört roligt samtal att ha. Johan beskrev det med orden ”från jag till vi”. Han framhöll att avhandlingsskrivandet på många sätt hade varit ”ett enda stort egoprojekt”. Jag och Anna kände igen oss i det. För även om vi ingått i starka och kollegiala doktorandgemenskaper så gick trots allt doktorandåren i mångt och mycket ut på att förverkliga en individuell dröm.

Det kunskapshistoriska projektet hade redan från början en annan karaktär. Det var ett försök att introducera och vidareutveckla ett internationellt forskningsfält som ingen i Lund hade hört talas om. Till en början var det svårt att imponera på omgivningen. Intellektuellt fanns det – då som nu – många invändningar. Men forskning är, har jag lärt mig, inte enbart – eller kanske ens i första hand – en intellektuell verksamhet. Det är en social och kollektiv process. 

Vi började 2014 med att bygga underifrån. Vi läste och diskuterade texter och umgicks med varandra. Tidigt började vi också försöka skriva ihop. Jag minns att jag och Anna efter ett av de första mötena slogs av en insikt. Vi var med där det hände! Vi var inte dömda att vara nya kulturhistoriker tre decennier efter den nya kulturhistoriens genombrott. Vi kunde vara de första kunskapshistorikerna istället. Den aktuella internationella forskningsfronten var fortfarande fjärran – men den började gå att skönja.

Exakt vad det var vi gjorde 2014–2019 förstod jag inte under tiden som vi gjorde det. Men i dag skulle jag säga att det vi gemensamt skapade förutsättningar för var att ett fält skulle växa fram och breda ut sig. Fältet består av ett antal sammanlänkade vetenskapliga samtal, men har också utvecklats till en lokal kultur vid Historiska institutionen i Lund. I den har många av våra kollegor, nya som gamla, integrerats. Sett utifrån inser jag att vi ägnat oss åt en form av akademiskt entreprenörskap. Det hade jag aldrig trott om mig själv.

När det nu blivit dags att sätta punkt för bloggen och boken inser jag att detta faktiskt också gäller för detta projekt. Mitt syfte har varit, eller åtminstone blivit, att försöka verka för en kulturförändring inom akademin. Jag vill att vi ska tala mer om det som är svårt och känsligt. Jag vill att vi ska hjälpa varandra med att hantera vår gemensamma forskartillvaro på ett bättre sätt. Och jag vill att forskningens mänskliga sidor ska synas och tas hänsyn till. Min förhoppning är att den akademiska kulturen ska bli mer generös och mindre bitter. Detta går förstås inte genom ett trollslag att åstadkomma med en blogg eller en bok. Det kräver konkreta handlingar. Men jag tror – möjligen naivt – på exemplets makt och på de individuella livsvalens betydelse. The essentialist way.

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!