Vad är ett lyckat utfall för en akademisk text?

 

Går det att mäta hur lyckad en akademisk publikation är? Och i sådana fall hur? Ptja, på just det här området så tror jag faktiskt att det går. Åtminstone har jag själv under de senaste åren börjat bilda mig en allt starkare uppfattning i frågan om vilka metrics som spelar roll och vilka som inte gör det. Huruvida jag har rätt eller inte återstår att se. Ty det speciella med akademiska texter är att det tar många år – kanske bortåt ett decennium – innan deras vetenskapliga betydelse står klar.

Så vad är då ”key performance indicator” för akademiska texter? Jo, i linje med årets första blogginlägg (”Vad spelar roll på tio årssikt?”) så tror jag att akademiska texters genomslag bör bedömas utifrån vilka relationer som de skapar och utvecklar. De bästa texterna gör att du får nya vänner, kollegor och värdefulla kontakter. Ja, sett i detta perspektiv kan enskilda texter ge avkastning i decennier, kanske under hela ditt liv!

Viktigt här är att inte stirra sig blind på siffrornas storlek. För en text som leder till ett enskilt fruktbart samarbete inom ett område som du verkligen bryr dig om är såklart mer lyckad än en text som leder till tiotals eller hundratals kontakter på områden som du inte vill vara på. Tumregeln lyder: Överskatta inte stora siffror – underskatta inte små.

Detta leder vidare in på vad som, enligt min erfarenhet, tenderar att vara ”vanity metrics”. Här finns saker som klicks, likes, delningar, nedladdningar, citeringar och visningar. Ibland kan sådant såklart ha betydelse. Men oftast är det förrädiskt brus. Åtminstone om det inte i förlängningen leder till några nya eller fördjupade relationer.

Givet att jag har rätt i det ovanstående så framträder här också värdet av gemensamma skriv- eller bokprojekt tydligare. En antologi eller samförfattad artikel bör inte bedömas utifrån hur många läsare den får utan utifrån vilka relationer som den skapar. Och på detta område kan ett par workshops där forskare diskuterar varandras texter ha ett mycket högt långsiktigt värde. Detta alldeles oavsett om själva slutprodukten recenseras, refereras eller blir tungan på vågen i någon tjänstetillsättning. ”It´s about the relationships, stupid!”.

Men gäller detta då bara akademiska publikationer? Eller bör samma princip vara vägledande när vi bedömer andra texter som vi skriver? Ptja, jag gör för egen del ingen strikt åtskillnad. Det är såklart roligt i stunden om något av mina blogginlägg eller en artikel i dagspressen får många läsare. Men betydligt viktigare är om en text leder till en lunch, ett samtal och en vänskap. Eller ett stimulerande tankeutbyte med en god kollega.  

Mina erfarenheter på detta område är också att korrelationen mellan antalet läsningar och relationsbyggande är ganska oklar. Vissa texter – säg Den gröna vändningen eller ”Frågan om studsmattan gjorde ont i magen” – leder förvisso till både läsningar och relationer. Men många andra texter leder till det ena, men inte till det andra. Och när så är fallet gör man klokt i att värdesätta den lilla signalen och bortse från det stora bruset. Det är en princip värd att leva efter.

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!