fredag 27 december 2024

De bästa böckerna jag läste 2024


#Historia: Sebastian Mallaby "The Power Law" 

Denna historik över Silicon Valleys riskkapitalbolag är någonting i särklass. Inom VC-världen är den redan en klassiker, men den förtjänar läsare långt utanför den. 

Vill ni ha den korta versionen? Läs min streckare "I huvudet på en slipad riskkapitalist" (29/8 2024).




#Karriär: Herminia Ibarra "Working Identity"

Den här boken om hur man växlar spår mitt i livet är nog den bok som påverkat mig mest i år. Tankeväckande, konkret och inspirerande. Vi får se vilka konsekvenser den får på sikt! 

Korta versionen finns i det här blogginlägget.



#Roman: Gabrielle Zevin, "Tomorrow, and Tomorrow, and Tomorrow"

Jag står fast vid sommarens omdöme: "Den bästa roman jag läst på flera år! En fantastisk skildring av vänskap, svek, ambitioner, skapande och misslyckanden. Och hur ofta kretsar böcker kring speldesigners?"



#Marknadsföring: Allan Dib "The 1-Page Marketing Plan"

De senaste åren har marknadsföringsböcker blivit ett växande kaninhål för mig. Det här är årets favorit! Står sig väl jämte Seth Godins "This is marketing" och Ryan Holidays "Perennial Seller".





Jag har alltid föredragit strategispel framför actionspel. Och FPS-spel (First-person shooters) är verkligen inte min tekopp. Men när det kommer till böcker om spelhistoria så är den här svårslagen! (Och den kan också med fördel läsas i anslutning till Gabrielle Zevins "Tomorrow, and tomorrow, and tomorrow"). 


*



Än finns det förresten tid att anmäla sig till den digitala workshopen #Tadintid2025! Den går av stapeln den 9 januari klockan 13-15. Där träffar du mig och andra "Ta din tid"-läsare. Tillsammans hjälps vi åt att göra det kommande året bättre! Mer info och möjlighet att anmäla sig finns här (dela gärna med intresserade!). Sista anmälningsdag 7/1.

Och just nu finns "Ta din tid" till specialpris på Bokus (179:-)! Perfekt nyårspresent till dig själv eller någon annan!


----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  



fredag 20 december 2024

Fem läs- och lyssningstips (december 2024)

 


#1

Vill du läsa fler böcker nästa år? Börja då med att läsa "The one hundred pages strategy"! (Tack Calle Dalhammar för tips!)



#2

Eller är 2025 ett år då du äntligen ska skriva den där boken? Då är det här poddavsnittet av "The Knowledge Project" någonting för dig! (#209 "Write something people want to read)



#3

Kommer du se någon Pixar-film i jul? Passa då på att också klicka hem grundaren Ed Catmulls "Creatitivy Inc." En magisk blandning av självbiografi, teknik- och företagshistoria. Fylld av mod och visdom. 




#4

De senaste decennierna har antalet vetenskapliga publikationer ökat lavinartat. Samtidigt har formaten strömlinjeformats. Måste det vara så? Och vad finns det för baksidor? Läs och fundera utifrån Jonatan Nästesjös krönika i Curie!


#5

Månaden häftigaste lyssning för mig var det här samtalet där Tim Ferriss och Kevin Kelly samintervjuade uppfinnaren Danny Hillis (#episod 782 av The Tim Ferriss Show). Långt, inspirerande och mycket lärorikt!


----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

tisdag 17 december 2024

Långsiktig planering



Få saker är så kognitivt krävande som att fatta beslut. Detta är en av anledningarna till att jag så här års ägnar mig åt att göra långsiktiga planeringar. Om jag vet i vilken riktning jag vill röra mig på några års sikt – då har jag också verktyg att använda för att göra prioriteringar längs vägen.

Ett kännetecken för en bra plan är att den på sikt sparar dig både tid och energi. Det vill säga att man gör ett fåtal svåra val som därefter kan göra hundratals andra val enkla. För antingen är de i linje med den stora planen eller så är de det inte.

Men hur gör man då en två-, tre- eller femårsplan? Var börjar man?

Ett första steg är att avsätta tid för reflektion och utvärdering. Under sådana dagar gäller det att få ned på papper vad man ägnat sig åt under den senaste terminen eller året. Vad har varit roligt och meningsfullt? Vad har känts tungt och motigt? Med vilka människor trivs och fungerar man bäst?

Genom att få sådana här saker på pränt skaffar man sig en grund för att planera framtiden. Vad vill man göra mer av? Vad vill man undvika och minimera? Vilken livs- och arbetsrytm vill man egentligen ha?

Ett andra steg är att skriva ned allt det praktiska som gäller framöver. Vad har man för finansiering och arbetsuppgifter de kommande åren? Hur gamla kommer barnen vara vid olika tidpunkter? Finns det några stora saker i livet som man vet kommer att ske, som en flytt eller en partners karriärbyte? Hur mycket pengar behöver man få in i månaden? Vilka osäkerhetsmoment finns? Vilka åtaganden har man redan gjort?

Med detta på plats kan man börja fylla i saker som man vill eller behöver få gjort. Själv brukar jag här börja med akademiska skrivprojekt: artiklar, bokkapitel, böcker. Jag petar in eventuell undervisning, saker jag anordnar och projekt jag avser söka medel för. Här är det också bra att notera löpande arbete, som doktorandhandledning eller ledandet av en seminarieserie.

Något år framåt brukar min bild här vara ganska klar. Men därefter blir den suddigare eftersom många saker då är avhängiga hur det går med forskningsansökningar, tjänstetillsättningar eller skrivprojekts faktiska tidsåtgång (den är inte alltid så lätt att beräkna!). För att hantera detta brukar jag skissa på olika scenarier. Om x händer gäller y. Om x inte händer gäller z.

Jag brukar göra en plan som är ”blue skies”, det vill säga att allt går min väg. Men den viktigaste är dess motsats, alltså planen för vad man ska göra om allt går emot en. Säg att inte en enda ansökan träffar – vad gör jag då? Mina svar har genom åren pendlat mellan ”starta eget företag”, ”skriv bok om autism och annorlunda föräldraskap”, ”utbilda mig till lärare”, ”sök allt som rör sig under ett års tid” och ”kontakta x, y och z och se om de är intresserade av att anställa mig”.

Ibland när jag gjort dessa alternativa planer har de framstått som minst lika attraktiva som en fortsatt akademisk bana. Om ett år eller två kan någon av dem också ha börjat att realiseras. Men det kan också vara så att nästa års ansökningar träffar och då är en fortsatt hybridkarriär – med forskning, bok- och tidningsskrivande, externa föreläsningar och workshops – något som jag gärna fortsätter med. Tyngdvikten mellan de olika delarna lär fluktuera.

Möjligen kräver en hybridkarriär mer planerings-, tanke- och känslokraft än en rakare karriär. Men jag är inte så säker. Akademiska karriärer är till sin natur rörlig och rörig materia. Även lektorer och professorer behöver blicka framåt och planera, såväl för sin egen som för andras skull.

Kan man avsätta några dagar innan julledigheten för att höja blicken finns det mycket framtida kognitiv energi att spara!

*



Den 9 januari klockan 13-15 går den digitala workshopen #Tadintid2025 av stapeln. Där träffar du mig och andra "Ta din tid"-läsare. Tillsammans hjälps vi åt att göra det kommande året bättre! Mer info och möjlighet att anmäla sig finns här (dela gärna med intresserade!). 

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  

tisdag 10 december 2024

Vad ska du bli när du blir stor?

 




Mot bättre vetande frågar jag då och då barn – också mina egna – vad de ska bli när de blir stora. Svaren är i regel hopplösa. Och det är inte barnens fel. De har varken kunskaperna, livserfarenheterna eller självinsikterna som gör frågan meningsfull.

De tycker lika illa om den som jag själv gjorde på 1990-talet. Ändå är det svårt att inte ställa den. För man är ju nyfiken på hur barn och tonåringar tänker om sitt liv och sin framtid. Man vill dem väl. Och man skulle gärna vilja veta med säkerhet att saker och ting kommer att gå bra för dem. På något sätt.

Men är frågan mer meningsfull att ställa till 30- och 40-åringar? Ja, för mig har det i alla fall varit så. Ni som följt mig här på bloggen vet att jag funderat mycket över tid, vad som är meningsfullt och hur man kan göra för att uppnå olika saker.

En av de viktigaste övningarna jag gjort på det här området skedde inom onlinekursen ”PostdocTraining” som jag gick för lite drygt tio år sedan. Den gick ut på att föreställa sig en perfekt arbetsdag tjugo år fram i tiden. Från det att du gick upp till dess att du gick och la dig. Om du fick bestämma själv, vad skulle du då ägna dig åt? När på dagen skulle du göra vad? Med vilka skulle du vilja göra det?

För mig var denna övning en ögonöppnare. Den gjorde att jag insåg att jag ville arbeta som forskare snarare än lärare. Jag ville ha tid att skriva och läsa och gå på seminarier. Jag ville leva ett enkelt liv utan för mycket resor och stress.

Några gånger har jag på egen hand gjort om övningen. Men då inte tittat tjugo år framåt utan fem eller tio. Jag har också utökat tidsspannet från en idealdag till en idealvecka eller -månad. För även om jag gillar rutiner så gillar jag också variation. Och jag tycker också – som jag skrev om i blogginlägget ”Vilken förändring vill du skapa?” – att det är viktigt att tänka större än det egna jaget och välbefinnandet.

Ämnet är också återkommande i min favoritpodcast, Cal Newports ”Deep Questions”. Det koncept han använder där är ”lifestyle-centric career planning”. Med detta menar han att man ska börja med att fråga sig vilken typ av liv man vill leva – inte vad man vill bli. Detta har en direkt koppling till den där dagsnivån som övningen jag gjorde handlar om.

För att citera Annie Dillard: "How we spend our days is, of course, how we spend our lives." 

Och här har vi – tror jag – ytterligare en anledning till varför det är så svårt för barn, tonåringar och unga vuxna att svara på den där frågan om vad de vill bli när de blir stora. De vet inte hur det är att arbeta obekväma arbetstider (eller leva med någon som gör det). De vet inte skillnaden på att tågpendla eller cykla till jobbet. De vet inte hur det är att vara detaljstyrd eller att vara totalt fri. De vet inte hur det är att hantera osäkerhet och risk

För att nå insikter om detta måste man – som Herminia Ibarra skriver – göra först och reflektera sen. Insikterna kan inte tänkas fram eller överföras från en människa till en annan.

Och man blir inte färdig i första taget. Jag håller fortfarande på att ta reda på vad jag ska bli när jag blir stor!


*




Vill du ha mer tid, energi och luft i kalendern 2025? Då är "Ta din tid" boken för dig! Alla som köpt och läst den är också välkomna på den digital kickoffen #Tadintid2025 den 9 januari, 13–15 på Zoom. Anmälan sker här! (Går utmärkt att ge bort bok+workshopdeltagande som julklapp!)

Och skulle ni vilja köpa ett signerat exemplar eller två direkt från mig? Bara mejla mig på david.larsson_heidenblad@hist.lu.se eller titta förbi kontoret under veckan så ordnar jag det!


----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  

tisdag 3 december 2024

Hur får man tid till forskningskommunikation?

 


I förra veckan var jag inbjuden till Malmö universitet för att hålla en workshop inom ramen för deras nya satsning ”Medieakademin”. Den går ut på att ett drygt dussintal forskare under läsåret 2024–2025 träffas några heldagar per termin för att lära sig mer om att nå ut med sin forskning i olika kanaler. Deltagarna får träffa journalister och kommunikatörer, öva sig i att pitcha texter och skriva debattartiklar. Ett väldigt fint initiativ!

Min roll i sammanhanget var att tala om hur man praktiskt får tid till att ägna sig åt forskningskommunikation. Detta är en fråga som många forskare brottas med. ”Jag vill, men hinner inte” som det heter i en rapport framtagen av Vetenskap & Allmänhet 2019.

Så vad kan man göra?

Själv har jag under 2020-talet samlat på mig en del erfarenheter på området. För alltsedan jag började blogga har jag haft en utåtriktad forskarroll. Till en början lästes jag främst av andra historiker. Men med tiden har publiken vidgats, både inom akademin och utanför den. I dag är tidningsartiklar och poddinspelningar, liksom bloggande och bokskrivande, en integrerad del av min forskargärning.

I Malmö sökte jag visa för deltagarna hur detta konkret går till. Det vill säga hur jag gör för att kommunicera i forskningsprocessens olika led. Vissa texter skriver jag samtidigt som jag arbetar med ansökningar. Andra tillkommer när en vetenskaplig artikel går i tryck. Över tid har detta gjort att jag och min forskning blivit ”upptäckbar”. Googla aktiesparandets historia eller miljöfrågornas genombrott och mitt namn kan dyka upp.

Detta ökar chanserna för att min forskning ska komma till användning. Men det ökar också chanserna för att jag ska få nya idéer och uppslag. Så tillkom exempelvis mitt och Axel Vikströms nuvarande projekt ”Marknadens kommunikatörer” genom att jag blev kontaktad av en för mig helt främmande person som hade idéer om ett arkiv som jag borde kolla upp. Det hade aldrig hänt om jag inte skrivit om min pågående forskning i bredare sammanhang.

Men uppsidorna i all ära. Vad spelar de för roll om tiden inte räcker till i vardagen? Vissa saker måste man ju göra. Hålla lektioner, rätta tentor, sitta på möten, skriva forskningsansökningar och publicera vetenskapliga artiklar. Var får forskningskommunikationen plats i en sådan tillvaro?

Mina svar på dessa frågor är de jag sökt förmedla i ”Ta din tid”. Alltså att det finns användbara tekniker för att planera, prioritera och djuparbeta. Dessa har man glädje av hur man än lägger upp sitt forskarliv. Och använder man sig av dem så krävs det inga oceaner av tid för att kommunicera sin forskning. Det handlar om timmar och dagar – inte veckor och månader.

Dessutom. Säg att man har ägnat tre månader eller ett år åt att genomföra och skriva ihop en vetenskaplig artikel vars resultat är relevanta för fler än en handfull specialister. Då kanske det är värt en dag eller två att skriva en tidningsessä kring den? Eller lägga en eftermiddag på att medverka i en podcast?

Steget till att göra detta blir förstås kortare om man är van vid att röra sig mellan akademiska och mediala världar. Då kan det ske i farten. Utan att speciellt mycket känslor eller prestationsångest blandas in.

Det underlättar också mycket om man har goda relationer med redaktörer, journalister och kommunikatörer. För precis som i forskarvärlden så är det femte, tionde eller tjugonde samarbetet med en person i regel långt smidigare än det första.

Blir ni nyfikna på att höra mer om Medieakademin? Då kan Jessica Bloem på Malmö universitet berätta mer! För det är ett koncept som borde spridas!

 ----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

tisdag 26 november 2024

Fem läs- och lyssningstips (november 2024)



#1 

Forskare och universitetslärare arbetar i en resultatkultur som de senaste decennierna alltmer har krockat med en schema- och timkultur. Vad krävs för att synliggöra och förändra de problem som uppstår? Läs Marie Flinkfeldts kloka krönika i Curie: "Tänk om vi skulle sluta vädra i akademin".




#2

Debatten om fackbokens kris går vidare och det bästa inlägget i denna våg är skrivet av SvD:s Ludvig Hertzberg (till vardags redaktör för under strecket). Läs det här: "Fackboken krisare - inte kunskapsförmedlingen".



#3

Derek Sivers (känd från kapitel 16 i "Ta din tid") har haft sitt bästa år på länge. Vad beror det på? Lyssna på hans vindlande samtal med Tim Ferriss som i mångt och mycket går ut på hur häftigt det är att byta åsikt! Lyssna t.ex. här.  



#4

Har du spelat Warcraft, Starcraft, Diablo eller Hearthstone? Och undrar du vad som egentligen hänt med Blizzard det senaste decenniet? Då är den här nyutkomna boken skriven för dig. Själv hade jag lite för höga förväntningar, men fann den likväl läsvärd!




#5

Nyligen gästade jag organisationspsykologen Patrik Nyströms podcast Optimera. Lyssna gärna på oss! (#22 "Få mer gjort på mindre tid, självledarskap i praktiken"

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

torsdag 21 november 2024

Vill du ha mer tid 2025?

 


Vill du ha mer tid, energi och luft i kalendern 2025? Då är den digitala workshopen #Tadintid2025 någonting för dig! Den leds av mig och kommer samla "Ta din tid"-läsare från hela landet, på alla möjliga yrkes- och livsbanor. Det kommer att bli kul!

När? Torsdagen den 9 januari, 1315 (Zoom)

För vem? Dig som köpt och läst "Ta din tid: Gör mindre men bättre"

Hur? Mejla ditt köpbevis till info@volante.se för att få en kod till eventet (eller en bild på dig och din bok!)

Registrering sker här (länk)!


# Och det går såklart jättebra att ge bort bok + workshop-kod i julklapp!




----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  

tisdag 19 november 2024

Ett år av mindre men bättre?

 



Gör mindre men bättre. Så lyder valspråket för ”Ta din tid”. Det senaste året har jag pratat om detta så ofta jag har fått chansen. 

Boken har tagit mig till morgonsoffor och poddstudior. Den har resulterat i inbjudningar att föreläsa och hålla workshops, såväl på olika lärosäten och fakulteter som utanför akademin. Jag har mejlat, lunchat, zoomat och fikat med läsare på alla möjliga olika levnadsbanor. Det har varit en häftig resa! 

Men hur väl har jag lyckats med min föresats? Gör jag verkligen mindre men bättre? Eller har boken gjort att jag halkat in i en spiral som präglas av mer? (Och därmed sämre?) Har "Ta din tid" för sin författare varit direkt kontraproduktiv?

Frågorna är kluriga att besvara. Å ena sidan har variationen i min tillvaro ökat markant. Förfrågningarna, uppdragen och de sociala kontakterna har mångfaldigats. Å andra sidan har jag forskningsmässigt haft ett tydligare fokus än på länge. Jag har tagit mig tid att läsa källmaterial på djupet, följa upp spår och komma fram till nya insikter och resultat.

Allt detta arbete är i nuläget osynligt. Det tar tid att skriva ihop och publicera historiska studier. Forskning rör sig i en rytm som är väsensskild från mediernas strålkastarljus och de publika framträdandenas värld. Vad som görs och vad som syns harmonierar helt enkelt inte. Så är det att vara historiker.

Och detta sakernas tillstånd gör det svårt att bena ut erfarenheterna från året som gått. Det beror på var jag tittar. Å ena sidan har jag skördat. Å andra sidan har jag sått. Jag har uppskattat båda sakerna. Kanske just därför att de haft så olika rytm och grad av synlighet?

Långsamt håller också idéer på en, ja kanske flera, uppföljare att ta form. För jag tror mig genom "Ta din tid" ha hittat ett format och en ton som det är värt att utforska vidare. Någonting har boken slagit an. Allt som har hänt kring den har känts meningsfullt och roligt. Och då är det ju dumt att sluta! 

Två arbetstitlar som skvalpar runt är ”Så sker förändring” och ”Spel & strategi”. Utmaningen framöver är att skapa kreativ bandbredd och ta mig tid att skriva. Det är inte bråttom. Tankar mår bra av att mogna. Men jag ser fram emot när det blir dags att sätta igång! 

Och lika mycket ser jag fram emot att få fortsätta höra från, prata med och träffa er läsare. Det är bland det bästa med att skriva. Både böcker och blogginlägg!


*


Som en liten bonus kommer här några bilder från året som gått!



Jag, Bodil Jönsson & Simon Elvnäs med våra böcker på Stora Nygatan 7 den 15 oktober 2024. En av årets många höjdpunkter!




De här två grymma skyltarna har Karolina Östbring laminerat åt mig! (och sig!) "Please distract me at coffee break or lunch" står det under "Deep Work Ongoing" :) 




Under förra årets lanseringsvecka pratade jag och Lisa Irenius om "Ta din tid", som då var en nysläppt bok i ett hav av andra. Ett knappt år senare har den gjort att vi nog faktiskt är lite närmare ett samhällelligt kunskapsgenombrott i SverigeTippningspunkten närmar sig, tidvattnet har börjat stiga. Ge det tio år sen är djuparbete lika självklart som att borsta tänderna! Bättre är möjligt!


----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  


tisdag 12 november 2024

Tankar inför workshopen "Silicon Valley Knowledge 2"

 



På torsdag och fredag är det dags för en av höstens höjdpunkter för mig. Tillsammans med Pelle Snickars anordnar jag då workshopen ”Silicon Valley Knowledge 2” på Grand Hotel i Lund. Från lunch till lunch kommer ett tiotal forskare och journalister att diskutera möjliga forsknings- och bokprojekt, ha bokcirkel kring Andy Groves ”Only the Paranoid Survive” och Peter Thiels "Zero to One”  samt skissera den svenska techjournalistikens utveckling från 1990-talet till i dag. Och förstås ha trevligt ihop! För finansieringen står Riksbankens jubileumsfond som beviljat oss forskningsinitieringsmedel.

Den första workshopen gick av stapeln för ett år sedan och hade då ett ännu mer explorativt upplägg. Den var mycket lyckad och satte i gång flera tanke- och forskningsprocesser. Bland annat fick några av oss in en ansökan om forskningsmiljö till Vetenskapsrådet: Silicon Valley Sweden (SIVAS). Vårt syfte var att utforska hur relationerna mellan Sverige och Silicon Valley har utvecklats, från 1970-talet till 2015.

Tyvärr gick det inte hela vägen för oss. Men av sifferbetyg och utlåtanden att döma så var vi nära. Och det är allt man kan sikta på när man skickar in forskningsansökningar. Det gäller att prestera så bra att man är med i matchen. Men om man sen vinner, det är upp till variansen. Med en annan bedömningsgrupp eller ett annat motstånd hade vi kunnat få finansiering. Det är ett numbers game. Nästa år ska vi ha fler skott i pistolen. För vi vet att vi har något bra på gång. Exakt vad resultatet blir vet vi inte. Forskningen kan alltjämt gå i olika riktningar. Och det är just det som gör den här fasen av forskningsprocessen så kreativ och kul!

Mitt eget tanke- och sonderingsarbete har pågått i åtminstone 4–5 år. Jag har rotat runt, läst och pratat. Och jag har också provat att skriva om ämnet i ett antal understreckare i Svenska Dagbladet, en längre artikel i Populär Historia samt spelat in ett podcastavsnitt. Saker och ting är alltså på gång. Nästa år är det dags att på allvar försöka få finansiering för att ta det hela vidare.

Min strategi för Silicon Valley-projektet har varit att börja i det sociala. Genom att samla människor, prata igenom idéer, skriva offentligt, följa upp boktips etc. så har mina idéer och kunskaper successivt utvecklats. Jag har följt min nyfikenhet och sökt hitta fruktbara forskningsvinklar. Delvis då genom att ta reda på vad andra som är mer insatta vet (och vad de inte vet!). 

För tio år sedan visste jag inte att man kunde göra så här. Då hade jag inlett med att söka finansiering, väntat och hoppats. Kanske gjort ett par empiriska pilotstudier. Först därefter hade jag försökt sammanföra människor med gemensamma eller angränsande intressen med varandra. Och möjligen också vågat mig ut i offentligheten för att skriva.

Men jag tror att mitt nuvarande arbetssätt är bättre. För det är på ett tidigt stadium i forskningsprocessen som idéer, input och feedback är som allra viktigast. Det är då man har möjlighet att justera frågor och forskningsdesign. Längre fram får man stå sitt kast och löpa linan ut.

På Silicon Valley-språk hade man talat om detta som att man som forskare gör en MVP (Minimum Viable Product), släpper ut den på marknaden och sedan itererar. Gång på gång på gång. Får man ordentlig traction så kan man förfina och skala upp. Men många gånger får man inte det. Och då gäller det att kunna gå vidare till nya idéer.

Framtiden för Silicon Valley-projektet är ännu oskriven. Det är det som gör det spännande! Och kreativa processer går omöjligen att styra i detalj. Men det går att skapa bättre eller sämre förutsättningar för dem. Och min tilltro till ”det sociala först”-modellen är stark. Det ska bli riktigt roligt på torsdag och fredag (och framåt!). Game on!


Vidare läsning och lyssning:






----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

tisdag 5 november 2024

Tankar om strategi, vardagsliv och svåra val

 


En bra strategi är enkel att förklara, men svår att hålla fast vid. Det är en av många sentenser som jag tar med mig från Seth Godins nya bok ”This is strategy”. En anledning till att just denna mening slog an hos mig är några saker som jag har brottats med under hösten, däribland huruvida jag ska söka ett i flera avseenden lockande jobb på annan ort eller inte.

I många år har jag haft en enkel strategi när sådana möjligheter uppenbarat sig. Jag har inte ens övervägt att söka. Vårt familjeliv har haft små marginaler. Det har krävt två föräldrars närvaro och en stor flexibilitet. Därav har jag sökt hålla professionella resor, kvälls- och helgaktiviteter till ett minimum. Jag har medvetet försökt omfamna JOMO (Joy Of Missing Out). Det har sparat mig mycket kognitiv energi genom åren.

Men de senaste 1–2 åren har saker gradvis förändrats. Barnen har blivit större. Vardagen enklare. Både jag och min fru kan numera resa ganska ofta i jobbet. Saker och ting rullar ändå.

Så kanske skulle jag kunna vara anställd långt borta? Hade det inte varit kul med ett miljöombyte? Och nog hade det varit fint med en fast tjänst?

Sådär har tankarna skvalpat runt. Det har tagit mycket tid, tanke- och känslokraft i anspråk.

Till saken hör också att en uppsägningsprocess är på gång eftersom mina nuvarande forskningsmedel löper ut mot slutet av 2025. Därefter har jag förvisso ett par års stipendiemedel att tillgå. Men likväl. Från och med nästa år är det hög tid för mig att prioritera ansökningsskrivande. Jag har goda förhoppningar om att mina idéer ska bära frukt och jag har berett marken. Men på det här området finns inga garantier.

Ni som är i forskarvärlden vet förstås precis hur det är. Min situation är mycket vanlig. Samtidigt har jag under lång tid varit i en priviligierad sits där jag haft så många forskningsår säkrade att jag kunnat skjuta bort oro, tvivel och svåra beslut. Det kan jag inte riktigt längre. Jag behöver kavla upp ärmarna och gå upp i ringen.

Det behöver dock inte betyda att jag ändrar min grundläggande strategi. Vardagslivets marginaler må vara större. Men de är inte enorma. Och jag vill inte byta livsstil.

Vad jag landat i är alltså att ”stick to my guns”, det vill säga prioritera ansökningar av externa medel och låta andra historiker konkurrera om tjänster. En möjlighet är också att låta andra aktiviteter, som att hålla föreläsningar och workshops kring "Ta din tid", få ta större plats. Kanske kan det också finnas andra roller för mig vid Lunds universitet, säg kring karriärutveckling eller forskningskommunikation? Eller är det tidnings- och bokskrivande (kanske rentav en podcast?) som ska ha företräde?

Ja, som synes finns det en del frågetecken kring 2026, 2027 och framåt. Vissa saker ligger i min makt. Andra inte. Och nya möjligheter kan dyka upp som jag inte kan föreställa mig i dag. Jag försöker se det an med tillförsikt. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte kändes i magen.

Med detta sagt så har jag ännu aldrig ångrat den geografiska delen av min karriärstrategi. Jag vet var jag vill leva mitt liv och hur jag vill ha det i min vardag. Det har hindrat mig från vissa saker akademiskt, men har möjliggjort annat (privat, men också professionellt). 

Denna sydskånska strategi är enkel att förklara. Jag väljer att hålla fast vid den några år till.


----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

tisdag 29 oktober 2024

Fem läs- och lyssningstips (oktober 2024)

 



#1
Hur ska kvinnor göra för att få den framgång de förtjänar? En som vet en hel del om detta är Alison Fragale som i boken "Likeable Badass" varvar forskningsresultat och belysande berättelser med konkreta tekniker och råd. Mycket läsvärd. Både för kvinnor och män. 



#2
I förra veckan släpptes Seth Godins nya bok "This Is Strategy" och jag checkar nu vårt brevfack hemma dagligen för att kunna börja läsa. Det är inte många saker jag rekommenderar blint, men en ny bok av Seth Godin faller alltid i den kategorin.




#3
En annan av mina favoriter Alex Soojung-Kim Pang har sparkat igång sin Substack igen. Där finns mängder av bra inlägg och ett som särskilt talade till mig är "In praise of just finishing".





#4
Shane Parrishs podcast "The Knowledge Project" blandar och ger. Ibland ointressant och pratigt, men andra gånger riktigt vasst. Och det här avsnittet med Matthew Dicks om storytelling är ett av de bästa. Episod #202



#5
Vilket är ditt viktigaste karriärankare? Den frågan har Kristoffer Holmquist, doktorand i svenska, brottats med och bloggat om. Tänkvärt! (och botanisera gärna på hans blogg "Akademiska resor")

----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

tisdag 22 oktober 2024

Constructed och limited

 


Tre–fyra gånger om året släpps det ett nytt Magic-set. Det rör sig om några hundra unika kort som är tänkta att spelas tillsammans med andra kort som nyligen kommit ut. Världen över försöker spelare komma fram till vilka kort och kortkombinationer som är bäst. De som är kvalade till Pro Tours kan lägga veckor av heltidsspelande på att bygga en så optimal 60-kortslek som möjligt. Detta sätt att spela magic kallas ”constructed”.

Men den magicform jag gillar bäst är ”limited” och mer specifikt underkategorin ”sealed deck”. Detta går ut på att man öppnar sex paket med 14 slumpmässiga kort i varje. Av dessa bygger man sedan en så bra 40-kortslek som möjligt (varav cirka 17 länder). Även detta spelsätt kan man förstås öva på genom att öppna och spela många sealed decks. Men variationen i spelupplevelsen är enorm. Varje enskild sealed deck är ett unikt pussel.

Samtidigt spelar erfarenhet stor roll. Både av det aktuella formatet och av Magic som spel. För även om korten ständigt byts ut så är de grundläggande reglerna de samma. Det finns principer och tumregler att luta sig mot. Det gör att en gammal magicräv som jag trots begränsat med speltid kan vara rätt hygglig på att maximera en kortpools potential.

Har då detta någonting med konsten att vara forskare att göra? Ptja, det vill jag ju mena. För distinktionen mellan ”constructed” och ”limited” är användbar att tänka med.

Den förstnämnda rör situationer där man har stora möjligheter att påverka vilket spel man spelar. Exempelvis vid val av forskningsområde och utformningen av forskningsprojekt. En skicklig constructed-forskare kan ge sig själv goda förutsättningar att lyckas genom att hitta en bra nisch och dominera den. Detsamma gäller strukturerade former av undervisning där man kan förbereda sig väl.

Andra sammanhang är mer lika ”limited”. Jag tänker här på en seminariediskussion eller handledning utanför ens kompetensområde. En erfaren forskare kan ofta hävda sig här. Även i samtal med riktiga specialister. Bland historiker är rutin och bred beläsenhet otroligt värdefullt.

Därtill är stora delar av livet lite som att öppna en sealed deck. Det är fundamentalt orättvist. Man väljer inte vilka kort man får. Men man kan välja vilka av korten man spelar med.

En viktig magiclärdom här är också att det gäller att bygga den bästa tänkbara leken. Detta är i regel inte den som innehåller alla de kraftfullaste korten som man har öppnat. För balans och synergi är viktigt. Det är helheten som ska vara så bra som möjligt. Inte delarna.

För en forskare gäller det därför att ha koll på mer än karriären och dess olika moment. Variabler som pendling, kollegor och luft i kalendern väger tungt för hur bra leken spinner. Vilken glädje har man av ett prestigefullt jobb om det innebär att andra delar av livet kraschar?

Och i Magic – liksom i livet i stort – släpps det regelbundet nya set. Varken världen eller du själv fungerar exakt likadant 2024 som 2016, 2008 eller 2002. Förändring är en konstant. Och ett steg åt sidan spelas det andra format. Så man får glädjas åt de pooler man öppnar och göra vad man kan med korten man får. Alltid lär man sig något och spelet är ju kul! Game on!


Vidare bloggläsning:




----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

tisdag 15 oktober 2024

Kan man lära sig att gilla motgångar?

 



Kan man lära sig att gilla motgångar? Går det att glädjas åt att få kritik och avslag? Är det bra att ibland förlora, misslyckas, nekas och skämmas?

Ja, på ett intellektuellt plan är jag övertygad om att det är så. För om man alltid lyckas med det man företar sig – då ligger ribban för lågt. Den som aldrig river kommer inte få reda på hur högt man hade kunnat hoppa eller vilken division man hade kunnat spela i.

Men på ett känslomässigt plan har jag förstås mina tvivel. Det är aldrig kul att få ett nej eller att bli kritiserad. I stunden känner man sig liten. Och det är lätt hänt att de stora demonerna – självtvivlet, oron och känslorna av meningslöshet – kryper fram och biter sig fast. Det kan kännas lockande att bara ge upp.

Samtidigt går ju känslor över. Misslyckanden glöms bort. Hud hårdnar. Och många gånger blir de tyngsta motgångarna de bästa historierna.

Om man kan gå vidare vill säga. För det är inte självklart. Stryktålighet är ingen universell egenskap. Och även ett robust ego kan klappa ihop när motgångarna hopar sig på olika plan i livet. En smäll är en sak. Tio eller hundra är någonting helt annat.

Så vad kan man göra för att stå stadigt? Hur förlorar man med klass?

I grund och botten tror jag det handlar om att vara på en plats i livet där ens bord har många ben. Där ens värde som människa inte står och faller med hur det går på jobbet. Där man ingår i olika sociala sammanhang som kan stödja, lyssna, älska och trösta. Där man kan hjälpa till och vara behövd. Samla kraft och skingra tankarna.

Jag tror också det är bra att ha ett känslomässigt guldfiskminne. Där det onda inte gör ont så länge. Där upplevda oförrätter rinner av en i stället för att etsa sig fast.

Och det bästa sättet att öva upp ett sådant är – i min erfarenhet – att se till att med viss regelbundenhet misslyckas med någonting nytt. De nya obehagskänslorna gör att de gamla bleknar.

Men om det verkligen går att lära sig att gilla motgångar? Jag undrar det. Kanske räcker det gott med att kunna acceptera dem och inte låta sig nedslås för gott? 

 

Vidare bloggläsning:

"Resiliens"

"CVn av misslyckanden"

"När hör man hemma i akademin?"


----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

tisdag 8 oktober 2024

Hur mycket av skrivandet sker när vi inte skriver?

 


Skrivande är åtminstone två saker: ett tankeredskap och ett sätt att kommunicera. För de flesta forskare är den förstnämnda funktionen överordnad. Genom skrivande når vi fram till vad vi egentligen vet och menar. Det har ett värde även om ingen – eller endast ett fåtal – tar del av våra texter.

Men hur mycket av detta skrivande sker egentligen vid datorn eller med papper och penna? Om skrivande är en form av tänkande, kan vi ägna oss åt det även om vi inte får ned det på pränt?

Det här har jag funderat en hel del på de senaste månaderna sedan jag läste en intervju med en av bloggens norska läsare – den romanaktuelle historikern Ola Innset. I en intervju för den norska Forfatterforening berättar Ola om hur hans senaste skrivprojektet – kriminalromanen Moss – har haft en lång tillblivelseprocess.

För Ola är småbarnsförälder. Och sådana har begränsat med skrivtid. Åtminstone om man talar om fokuserat djuparbete.

Men det lågintensiva kreativa arbetet kan ju pågå även i en lekpark eller när man plockar ur diskmaskinen. Ola uttrycker det som att författandet av Moss gjort honom:

”Enda mer bevisst på hvor mye av skrivinga som foregår mens man ikke skriver. Det er et tankearbeid, og selv om noe av det foregår mens man skriver, gjerna på detaljnivå, har jeg kommet fram til at det er mye som både kan og bør planlegges og tenkes ut før man setter seg ned.”

I ett av den här bloggens allra första inlägg talade jag om detta i termer av ”förskrivande”. Och detta har många dimensioner. Från tankar som återkommer och samtal med andra till hastigt nedtecknade stödord i mobilens anteckningsfunktion.

Detta infångande och bearbetande av idéer skriver Tiago Forte initierat om i boken Building Your Second Brain. Han understryker hur kraftfullt det är att verkligen spara allt det där som kommer upp någonstans och göra det sökbart. Systemet han ritar upp är långt mer avancerat än vad jag känt behov av. Men grundprinciperna tror jag på. För att tala med David Allen så är hjärnan en bättre ”processor” än ”hårddisk”. Och genom att skriva ned tankar frigör man arbetsminne.

Kanske kan man rentav säga att den här bloggen fungerar som min ”andra hjärna”?

Och även om jag inte själv har några småbarn längre så delar jag Olas erfarenhet av att skrivprojekt pågår även när jag inte sitter vid datorn. I regel finns det alltid en text som jag aktivt maler och bearbetar, men också flera andra som väntar på sin tur. Många gånger kan det gå år från idé till utförande.

Är detta lågintensiva tankearbete då verkligen att betrakta som skrivande? Eller bör ordet trots allt reserveras för själva akten? Jag har inte helt satt ner foten, men jag lutar mer och mer åt Olas håll.

För det är mycket av skrivandet som sker när man inte skriver.



*



Om exakt en vecka (15/10) reser jag till Stockholm över dagen för att tala med Bodil Jönsson och Simon Elvnäs om tid inom samtalsserien Wordstock. Evenemanget är fullbokat, men det kommer gå att följa digitalt via Facebook live (länk här). 

----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

söndag 6 oktober 2024

Fackbokens kris





Fackbokens kris är ett faktum. Men vad handlar den ytterst om? Läs min take i Sydsvenskan! (öppen artikel)


Samtidigt finns det böcker som läses. Frivilligt och från pärm till pärm. Om en sån genre handlar min nya ljudessä i Bildningspodden. Finns där poddar finns eller kan läsas här




Men hur har det då sett ut historiskt på bokmarknaden? Här vill jag rekommendera John B. Thompsons "Merchants of Culture" som ger en initierad skildring av vad som hänt från efterkrigstiden till ca 2010. En lärdom jag tog med mig var att de stora omvälvningar vi ser nu har föregåtts av många lika stora, exempelvis de stora bokhandelskedjornas framväxt, agenternas intåg och när böcker började säljas i varuhus. Boken handlar om USA och Storbritannien så många skillnader mot Sverige, men också tydligt att vad som hänt där fått efterskalv här.



Har tipsat om Förlagspodden tidigare men gör det igen. Intresserar man sig för de här frågorna är den ett måste. Nytt avsnitt varje måndag morgon!


Vidare bloggläsning





----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!