Tre–fyra gånger om året släpps det ett nytt Magic-set. Det rör sig om några hundra unika kort som är tänkta att spelas tillsammans med andra kort som nyligen kommit ut. Världen över försöker spelare komma fram till vilka kort och kortkombinationer som är bäst. De som är kvalade till Pro Tours kan lägga veckor av heltidsspelande på att bygga en så optimal 60-kortslek som möjligt. Detta sätt att spela magic kallas ”constructed”.
Men den magicform jag gillar bäst är ”limited” och mer specifikt underkategorin ”sealed deck”. Detta går ut på att man öppnar sex paket med 14 slumpmässiga kort i varje. Av dessa bygger man sedan en så bra 40-kortslek som möjligt (varav cirka 17 länder). Även detta spelsätt kan man förstås öva på genom att öppna och spela många sealed decks. Men variationen i spelupplevelsen är enorm. Varje enskild sealed deck är ett unikt pussel.
Samtidigt spelar erfarenhet stor roll. Både av det aktuella formatet och av Magic som spel. För även om korten ständigt byts ut så är de grundläggande reglerna de samma. Det finns principer och tumregler att luta sig mot. Det gör att en gammal magicräv som jag trots begränsat med speltid kan vara rätt hygglig på att maximera en kortpools potential.
Har då detta någonting med konsten att vara forskare att göra? Ptja, det vill jag ju mena. För distinktionen mellan ”constructed” och ”limited” är användbar att tänka med.
Den förstnämnda rör situationer där man har stora möjligheter att påverka vilket spel man spelar. Exempelvis vid val av forskningsområde och utformningen av forskningsprojekt. En skicklig constructed-forskare kan ge sig själv goda förutsättningar att lyckas genom att hitta en bra nisch och dominera den. Detsamma gäller strukturerade former av undervisning där man kan förbereda sig väl.
Andra sammanhang är mer lika ”limited”. Jag tänker här på en seminariediskussion eller handledning utanför ens kompetensområde. En erfaren forskare kan ofta hävda sig här. Även i samtal med riktiga specialister. Bland historiker är rutin och bred beläsenhet otroligt värdefullt.
Därtill är stora delar av livet lite som att öppna en sealed deck. Det är fundamentalt orättvist. Man väljer inte vilka kort man får. Men man kan välja vilka av korten man spelar med.
En viktig magiclärdom här är också att det gäller att bygga den bästa tänkbara leken. Detta är i regel inte den som innehåller alla de kraftfullaste korten som man har öppnat. För balans och synergi är viktigt. Det är helheten som ska vara så bra som möjligt. Inte delarna.
För en forskare gäller det därför att ha koll på mer än karriären och dess olika moment. Variabler som pendling, kollegor och luft i kalendern väger tungt för hur bra leken spinner. Vilken glädje har man av ett prestigefullt jobb om det innebär att andra delar av livet kraschar?
Och i Magic – liksom i livet i stort – släpps det regelbundet nya set. Varken världen eller du själv fungerar exakt likadant 2024 som 2016, 2008 eller 2002. Förändring är en konstant. Och ett steg åt sidan spelas det andra format. Så man får glädjas åt de pooler man öppnar och göra vad man kan med korten man får. Alltid lär man sig något och spelet är ju kul! Game on!
Vidare bloggläsning:
----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar