Den första workshopen gick av stapeln för ett år sedan och hade då ett ännu mer explorativt upplägg. Den var mycket lyckad och satte i gång flera tanke- och forskningsprocesser. Bland annat fick några av oss in en ansökan om forskningsmiljö till Vetenskapsrådet: Silicon Valley Sweden (SIVAS). Vårt syfte var att utforska hur relationerna mellan Sverige och Silicon Valley har utvecklats, från 1970-talet till 2015.
Tyvärr gick det inte hela vägen för oss. Men av sifferbetyg och utlåtanden att döma så var vi nära. Och det är allt man kan sikta på när man skickar in forskningsansökningar. Det gäller att prestera så bra att man är med i matchen. Men om man sen vinner, det är upp till variansen. Med en annan bedömningsgrupp eller ett annat motstånd hade vi kunnat få finansiering. Det är ett numbers game. Nästa år ska vi ha fler skott i pistolen. För vi vet att vi har något bra på gång. Exakt vad resultatet blir vet vi inte. Forskningen kan alltjämt gå i olika riktningar. Och det är just det som gör den här fasen av forskningsprocessen så kreativ och kul!
Mitt eget tanke- och sonderingsarbete har pågått i åtminstone 4–5 år. Jag har rotat runt, läst och pratat. Och jag har också provat att skriva om ämnet i ett antal understreckare i Svenska Dagbladet, en längre artikel i Populär Historia samt spelat in ett podcastavsnitt. Saker och ting är alltså på gång. Nästa år är det dags att på allvar försöka få finansiering för att ta det hela vidare.
Min strategi för Silicon Valley-projektet har varit att börja i det sociala. Genom att samla människor, prata igenom idéer, skriva offentligt, följa upp boktips etc. så har mina idéer och kunskaper successivt utvecklats. Jag har följt min nyfikenhet och sökt hitta fruktbara forskningsvinklar. Delvis då genom att ta reda på vad andra som är mer insatta vet (och vad de inte vet!).
För tio år sedan visste jag inte att man kunde göra så här. Då hade jag inlett med att söka finansiering, väntat och hoppats. Kanske gjort ett par empiriska pilotstudier. Först därefter hade jag försökt sammanföra människor med gemensamma eller angränsande intressen med varandra. Och möjligen också vågat mig ut i offentligheten för att skriva.
Men jag tror att mitt nuvarande arbetssätt är bättre. För det är på ett tidigt stadium i forskningsprocessen som idéer, input och feedback är som allra viktigast. Det är då man har möjlighet att justera frågor och forskningsdesign. Längre fram får man stå sitt kast och löpa linan ut.
På Silicon Valley-språk hade man talat om detta som att man som forskare gör en MVP (Minimum Viable Product), släpper ut den på marknaden och sedan itererar. Gång på gång på gång. Får man ordentlig traction så kan man förfina och skala upp. Men många gånger får man inte det. Och då gäller det att kunna gå vidare till nya idéer.
Framtiden för Silicon Valley-projektet är ännu oskriven. Det är det som gör det spännande! Och kreativa processer går omöjligen att styra i detalj. Men det går att skapa bättre eller sämre förutsättningar för dem. Och min tilltro till ”det sociala först”-modellen är stark. Det ska bli riktigt roligt på torsdag och fredag (och framåt!). Game on!
Framtiden för Silicon Valley-projektet är ännu oskriven. Det är det som gör det spännande! Och kreativa processer går omöjligen att styra i detalj. Men det går att skapa bättre eller sämre förutsättningar för dem. Och min tilltro till ”det sociala först”-modellen är stark. Det ska bli riktigt roligt på torsdag och fredag (och framåt!). Game on!
Vidare läsning och lyssning:
----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar