tisdag 19 februari 2019

Färdiga texter och förskrivande

Akademiskt skrivande är inte vad det ser ut att vara. Det beror på att vi vanligen möter det i form av färdig text. Vi läser böcker och artiklar som det tagit år för forskare att skriva. Texterna har i olika omgångar kommenterats av kollegor. De har kritiserats av granskare och stramats upp av redaktörer. Inte sällan har texterna på ett sent stadium strukturerats om. Ibland har den smarta huvudpoängen tillkommit allra sist. På inrådan av en klok läsare.

I våra färdiga texter är denna långsamma och kollektiva tillkomstprocess i princip osynlig. Visst tackar vi varandra, i förord och under asterisker. Men dessa korta meningar gör knappast själva skrivprocessen rättvisa. Den krokiga vägen från forskningsidé till färdig text känner ofta bara författaren själv till. Om denne nu kommer ihåg. Ibland vill man ju helst bara glömma och gå vidare.

Men det faktum att vi känner akademiskt skrivande genom färdiga texter är riskabelt för vårt skrivande. Det är en grogrund för destruktiva jämförelser, inte minst med oss själva. Våra ofullkomliga worddokument ställs mot våra tryckta alster. Vår första projektansökan på ett nytt fält ställs mot slutprodukter från ett nyss avslutat. Den här typen av jämförelser är ett effektivt sätt att förlama en skrivprocess. De ger oss goda argument att inte ens försöka. Eller skjuta upp skrivandet till en annan dag, vecka, termin eller år.

Men motmedel finns. Många finns samlade i Joli Jensens Write No Matter What (2017) som jag skrev om förra veckan. En teknik som fungerat bra för mig är så kallad ”prewriting” eller ”förskrivande”. För mig är detta ett sätt att dela in skrivande i två faser: planering och utförande. Det förstnämnda handlar om att hitta struktur och innehåll, det andra om att hitta ord och effektiva sätt att kommunicera.

Den första sidan av inledningskapitlet i min andrabok kan tjäna som exempel. Syftet med denna sida är att ringa in det problem som boken ska handla om, det vill säga hur det gick till när miljöfrågorna fick sitt stora genombrott i Sverige. I bästa fall ska sidan väcka intresse och tydligt visa varför min forskning är angelägen. Hur ska jag då göra det? Ja, det är en svår fråga med många tänkbara svar. Ett bra sätt att göra den fullkomligt omöjlig att svara på är att samtidigt kräva av mig själv att jag ska skriva eleganta och tryckfärdiga meningar. Det förmår jag inte.

Vad jag dock klarar av är att lägga några 40-minuterspass på att förskriva och prova olika strukturer. Det jag då till slut fastnade för var följande fyra stycken: 

1) Börja med Stockholmskonferensen 1972. Fotografiet på jorden från rymden. Den hotade planeten och mänskligheten. 
2) Lyft fram att detta var självklart för många människor 1972. Naturvårdsåret 1970, Gröna vågen myntas i Land 1971. Kunskap om en global miljökris cirkulerade i samhället 
3) Fem år tidigare såg det helt annorlunda ut. Sommaren 1967 tänkte de allra flesta inte i dessa banor. Inte heller politiker och vetenskapsmän. Kunskap fanns hos individer och små grupper, men cirkulerade inte.
4) Frågebatteri: Hur gick förändringen till? När hände det? Vad gjorde att det hände? Vem eller vilka verkade för att det skulle hända? Denna bok kretsar kring dessa frågor. Jag kommer...

Dessa fyra förskrivna stycken är långtifrån någon färdig text. Men jag vill mena att merparten, eller i alla fall den svåraste delen, av skrivandet är gjort. Det här är en struktur som kan omvandlas till en logiskt sammanhängande text på ungefär en sida. Dessutom finns det en naturlig brygga vidare till nästa. 

Är det världens bästa inledning? Nej. Är det säkert att den står sig hela vägen till tryck? Nej. Men är den bra nog för att jag ska kunna gå vidare i skrivprocessen. Ja.

Och det är allt man kan begära av sig själv i det här stadiet.


----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

2 kommentarer:

  1. Bolette Frydendahl19 februari 2019 kl. 10:32

    Tack David för att våga lägga ut arbetsprocessen så öppet. Och tack för än ett motiverande inlägg. Dina ord om "bra nog" finns ofta med mig när jag jobbar.

    SvaraRadera