Detta tempo kontrasterar skarpt mot hur lång tid det tar för böcker att faktiskt bli lästa. Det märker jag när läsare hör av sig. Jag brukar då fråga hur de trillade över boken. Svaren varierar. Men det vanliga är att de hört eller läst en intervju eller fått tips av någon de känner. Därefter har de klickat hem ett exemplar eller lånat på bibliotek. Sen har det gått månader innan de faktiskt börjat läsa.
Detta borde inte ha förvånat mig. Jag gör ju likadant själv. De allra flesta böcker jag läser har legat ett bra tag på hyllan innan jag tar mig an dem. Vissa kan jag ha haft för avsikt att läsa i flera år. Andra förblir liggande tills jag av utrymmesskäl (och dåligt samvete!) skänker bort dem.
En blogg som den här har ett annat tempo och inga aktualitetskrav. Här skriver jag om böckerna jag läser. Och dessa kan vara utgivna lite när som helst. En vår som denna har jag förvisso läst aktuella böcker som Naomi Kleins ”Doppelganger”, Cal Newports ”Slow Productivity” och nyutgivningen av Charlie Mungers ”Poor Charlie's Almanack”. Men jag har också dykt ner i Jan Wallanders "Forskaren som bankdirektör" (1998), David Kuschners ”Masters of Doom” (2003) och Allan Dibs ”The 1-Page Marketing Plan” (2016).
Så här gissar jag att det ser ut för de allra flesta aktiva läsare. Vi blandar gammalt och nytt. I regel obrydda om vad som just nu är i det mediala strålkastarljuset eller vad som klättrar på topplistorna.
Vilken framtid går då ”Ta din tid” till mötes? Hur ska den hitta läsare framöver? Kan den verkligen hamna i händerna på 10 000 legitimt intresserade läsare under sitt första levnadsår?
Ptja, chansen finns alltjämt. Rätt många tusen har redan plockat upp den. Men framöver kommer den behöva leta sig fram på lite andra sätt än under den första uppmärksamhetsvågen. Om lanseringen bestod av intervjuer i press, radio och tv så är det nu podcasts, föreläsningar och – förhoppningsvis! – fortsatta läsarrekommendationer som gäller. I detta har jag alltjämt agens och ansvar. Men förr eller senare måste boken klara sig på egen hand.
Oavsett kan jag förstås inte vara annat än supernöjd med hur det här första halvåret har gått. Första upplagan sålde slut. Jag har hamnat i massa nya och spännande sammanhang. Lärt känna människor och verksamheter som jag annars aldrig hade kommit i närheten av. Blivit läst av vänner och främlingar. Och jag har fått många nya insikter om förlagsverksamhet, medielogiker och kunskapscirkulation.
Ja, kanske kan man säga att det gångna läsåret har varit något av ett historiskt laboratorium? Jag har testat olika idéer som jag läst och lyssnat mig till. Erfarit hur det är när ljuset för en stund riktas mot en. Och erfarit hur snabbt vardagen återvänder.
Vad jag tar med mig framåt? Har jag fått mersmak eller inte? Det är frågor som kräver mer samlad reflektion. Kanske också en sommar som kan ge lite distans. Jag återkommer!
----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
