Filmen är baserad på Waitzkins liv och i ”The Art of Learning” berättar han med egna ord om sin resa till toppen av schackvärlden. Det handlar om lärare han haft, principer han tillägnat sig och motståndare och motgångar som han övervunnit.
Men boken handlar också om vad som hände efter att han i tidiga 20-årsåldern övergav schackvärlden. Då tog han sig nämligen till världstoppen inom ett helt annat fält: kampsport. Osannolikt? Ja onekligen. Men Waitzkins huvudpoäng i boken är att det är samma färdigheter och förhållningssätt som tog honom till världseliten i dessa två till synes helt olikartade fält.
Detta är också bokens kärna. Hur lär man sig att prestera på en riktigt hög nivå? Hur tar man sig till toppen? Vad förenar mästare i schack, kampsport och you-name-it?
En hel del enligt Waitzkin. Bland annat lyfter han fram hur blivande mästare sätter lärprocessen främst. De strävar inte efter att vinna i stunden utan att utvecklas på sikt. Därför söker de sig till svårt motstånd och till gränsen för sin förmåga. Samtidigt menar han att det är viktigt att inte förlora sönder sig. Det kan vara klokt att också gå enkla matcher för att behålla sitt självförtroende. Utmärkande för mästare är nämligen att de kan lära sig av andra, men också att de vågar gå sin egen väg (något som kräver att självförtroendet är och förblir robust!).
Om man vet vad man är bra på så gäller det sen att se till så att tävlingssituationerna handlar om just detta. Forma spelet så att du kan vinna det.
En annan intressant passage rör vikten av vila. Dels att växla mellan intensiva förbättringsperioder och avkoppling. Men också att hitta vilan i tävlingssituationen. Det kan handla om så små saker som att fokusera på sin andning i en halv sekund mitt i en fight. Eller om att verkligen se till att zooma ut mellan matcherna i en schackturnering.
Det sistnämnda är något jag känner igen från min magickarriär. Där pågick stora turneringar under flera dagar från morgon till kväll och om man blev färdig snabbt i en runda kunde det gå en timme mellan matcherna. Därför gällde det att kunna koppla bort, hitta ritualer, tänka på annat. Själv såg jag till att hålla mig i rörelse, dricka vatten, ta luft etc. Jag lade ingen energi på att sitta och spela magic på skoj med andra. Fokus låg på att göra bra ifrån mig i tävlingen och då gällde det att hushålla med energin.
Waitzkin menar att konsten att återhämta sig är minst lika viktig inom andra fält som inte har turneringskaraktär, exempelvis forskning och skrivande. Också där gäller det att kunna växla mellan fokus och avkoppling. Game on och time out. I längden spelar ens skicklighet i att diktera rytmen på sina arbetsinsatser stor roll.
”The Art of Learning” innehåller massor av andra spännande och användbara insikter. Det är en riktigt häftig bok som man kan lära sig mycket av även om man inte är det minsta intresserad av schack eller kampsport. Läs den! Och läs om den. Själv upptäcker jag nya saker i den varje gång!
Vidare bloggläsning:
----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar