De flesta forskare – liksom de flesta författare – är i första hand intresserade av att skapa saker. Drömmen kan vara att skriva och ge ut en bok. Kanske få en vetenskaplig artikel publicerad. Vad som händer sen? Ptja, vem vet och vem bryr sig? Och oavsett – det har man väl själv ingen kontroll över? Det finns väl marknadsförare på förlaget?
Själv tänker jag sedan några år tillbaka annorlunda. Jag
gillar förvisso att skapa saker. Men som jag ser det så slutar inte den
kreativa processen med att man skickar in ett satt korrektur till tryckeriet.
Nej, på många sätt är det då det roliga börjar. För när texten finns i världen
kan den få läsare. Och det är i mötet med dem som riktigt spännande saker kan
hända.
Men detta något händer inte bara av sig självt. Det vet alla
som publicerat någonting. Det allra vanligaste – åtminstone för forskare – är att
det blir tyst. Visst kan man få många likes, delningar och glada tillrop på
sociala medier för sin nya artikel, avhandling eller redigerade antologi. Men
faktiska läsningar? Och stimulerande samtal om det man skrivit med andra
forskare? Nog händer det. Men det är ganska sällsynt.
”Jag tänker på det jag publicerar som att det försvinner i
ett svart hål. Jag är övertygad om att ingen läser det”, berättade en brittisk
historiker för mig i våras. Vi hade ett zoom-samtal där vi diskuterade hennes
senaste bok. Hon var överväldigad över att jag, och ett par kollegor, faktiskt hade läst och processat vad hon skrivit.
Men det skrivna ordets magi är att detta kan hända. Det kan sammankoppla
människor som aldrig varit i samma rum. Få oss att dela berättelser, kunskaper,
minnen och känslor med varandra. När det är som bäst kan det kännas som att vi
fyller i varandras tankar och delar existens. Det är inte många saker som är
bättre än det!
Så vad kan man göra för att det man skapar ska lyckas åstadkomma
detta? Är det bara tur och talang som gäller? Nej, jag tror ju inte det. Jag tror
att det, åtminstone delvis, är ett resultat av medvetna val, handlingar och
kunskaper. Vill man som forskare bli läst, av kollegor eller allmänhet, så får
man väl ta och försöka ta reda på hur det går till. Fråga runt, läsa runt, experimentera
och lära sig.
Själv är jag mitt i min egen lärprocess på området. Jag vet klart mer i dag än jag gjorde 2019. Men fullärd är jag knappast. Min förhoppning är dock att läsåret 2023–2024 ska föra med sig många nya insikter.
Måndagen den 20 november släpps nämligen min nya bok: "Ta din tid: Gör mindre men bättre" på Volante. Det är en bok som hjälper människor mitt i livet och karriären att få luft i kalendern och tid till det viktiga. Jag tror mig veta att det är den bok jag hittills skrivit som har störst chans att bli läst, använd och uppskattad. Planeringen inför lanseringen är i full gång.
Men med detta behöver jag all hjälp jag kan få! Så om du själv arbetar inom media, har tillgång till en publik eller scen, eller har idéer, kontakter och uppslag som du tror jag skulle ha glädje av. Tveka inte att höra av dig (helst på mejl, david.larsson_heidenblad@hist.lu.se). Jag kommer vara mycket tacksam!
*
Vidare bloggläsning:
"Vad forskare kan lära sig av marknadsförare"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar