Skrivande är åtminstone två saker: ett tankeredskap och ett sätt att kommunicera. För de flesta forskare är den förstnämnda funktionen överordnad. Genom skrivande når vi fram till vad vi egentligen vet och menar. Det har ett värde även om ingen – eller endast ett fåtal – tar del av våra texter.
Men hur mycket av detta skrivande sker egentligen vid datorn eller med papper och penna? Om skrivande är en form av tänkande, kan vi ägna oss åt det även om vi inte får ned det på pränt?
Det här har jag funderat en hel del på de senaste månaderna sedan jag läste en intervju med en av bloggens norska läsare – den romanaktuelle historikern Ola Innset. I en intervju för den norska Forfatterforening berättar Ola om hur hans senaste skrivprojektet – kriminalromanen Moss – har haft en lång tillblivelseprocess.
För Ola är småbarnsförälder. Och sådana har begränsat med skrivtid. Åtminstone om man talar om fokuserat djuparbete.
Men det lågintensiva kreativa arbetet kan ju pågå även i en lekpark eller när man plockar ur diskmaskinen. Ola uttrycker det som att författandet av Moss gjort honom:
”Enda mer bevisst på hvor mye av skrivinga som foregår mens man ikke skriver. Det er et tankearbeid, og selv om noe av det foregår mens man skriver, gjerna på detaljnivå, har jeg kommet fram til at det er mye som både kan og bør planlegges og tenkes ut før man setter seg ned.”
I ett av den här bloggens allra första inlägg talade jag om detta i termer av ”förskrivande”. Och detta har många dimensioner. Från tankar som återkommer och samtal med andra till hastigt nedtecknade stödord i mobilens anteckningsfunktion.
Detta infångande och bearbetande av idéer skriver Tiago Forte initierat om i boken Building Your Second Brain. Han understryker hur kraftfullt det är att verkligen spara allt det där som kommer upp någonstans och göra det sökbart. Systemet han ritar upp är långt mer avancerat än vad jag känt behov av. Men grundprinciperna tror jag på. För att tala med David Allen så är hjärnan en bättre ”processor” än ”hårddisk”. Och genom att skriva ned tankar frigör man arbetsminne.
Kanske kan man rentav säga att den här bloggen fungerar som min ”andra hjärna”?
Och även om jag inte själv har några småbarn längre så delar jag Olas erfarenhet av att skrivprojekt pågår även när jag inte sitter vid datorn. I regel finns det alltid en text som jag aktivt maler och bearbetar, men också flera andra som väntar på sin tur. Många gånger kan det gå år från idé till utförande.
Är detta lågintensiva tankearbete då verkligen att betrakta som skrivande? Eller bör ordet trots allt reserveras för själva akten? Jag har inte helt satt ner foten, men jag lutar mer och mer åt Olas håll.
För det är mycket av skrivandet som sker när man inte skriver.
*
Om exakt en vecka (15/10) reser jag till Stockholm över dagen för att tala med Bodil Jönsson och Simon Elvnäs om tid inom samtalsserien Wordstock. Evenemanget är fullbokat, men det kommer gå att följa digitalt via Facebook live (länk här).
----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
