Hur får man nya idéer?

Forskare är beroende av att få nya idéer. Det gäller att komma på nya saker att undersöka och nya sätt att göra det på. Om man sedan lyckas övertyga en finansiär eller två om idéernas potential så krävs det genomförandekraft. Men det är då det. Först måste det blixtra till lite.

Men hur får man egentligen nya idéer? Var kommer nyfikenhet och upptäckarlust ifrån? 

Så här års är det många forskare som brottas med sådana frågor. För den stora ansökningssäsongen har smugit i gång. Själv har jag i många år stått vid sidlinjen. Jag har uppmuntrat, hejat, läst och kommenterat. Men min egen forskningsframtid har inte stått på spel.

I år är det annorlunda. I år är jag beroende av mina nya idéer. Hur får jag sådana?

Jag kommer till det. Men låt mig först vända på frågan. Hur gör man för att inte få några nya idéer?

I min värld finns det ett mycket säkert tillvägagångssätt. Det är att ha för mycket att göra. För när dagarna och veckorna är upphackade av möten, resor, föreläsningar och småpill. Då får jag inga nya infall. Jag skriver inga nya blogginlägg. Och jag får verkligen inte några nya idéer om framtida forsknings- eller skrivprojekt.

Bandbredden är full. Utförande av förbestämda planer är allt jag mäktar med.

En grundförutsättning för kreativitet är alltså motsatsen till det ovanstående. Det vill säga att ha en kalender med lite luft i. Dagar då man har tid att läsa, bläddra i källmaterial och prata med kollegor. Då finns det en chans att saker händer.

Men lika viktigt som luft i kalendern är för mig att inte ha en massa ofärdiga projekt i huvudet. Alltså skrivprojekt som kräver mitt bästa. Det kan vara en vetenskaplig artikel eller en understreckare. Har jag en sådan ”halvskriven” så behöver den bli ”helskriven” innan nya idéer har chansen att veckla ut sig.

Kanske kan man tala om de här två punkterna som ”hygienfaktorer”. De är inte i sig själva tillräckliga för att få nya idéer. Men de är nödvändiga för att processen inte ska låsa sig på förhand.

På det mer positiva kreativa kontot står nyfikenhetsläsning och samtal med andra. Där får jag näring och uppslag (och finner mening!). Jag försöker ägna mig åt det varje vecka, helst varje dag.

Men själva idéerna kommer i regel senare. Oftast är det när jag är i rörelse. På cykeln hem eller under en joggingrunda. För att inte glömma bort idéerna brukar jag knappa in dem på mobilen. Andra uppslag kommer under natten. Jag somnar förvirrad, men vaknar med klarhet. De tankarna knattrar jag också ned.

Men de där stunderna då det blixtrar till är egentligen inte det viktiga. Jag ser dem snarare som en konsekvens av att det andra är på plats.

Vill man få nya idéer gäller det att ge sig själv förutsättningar att få det.

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!