tisdag 3 maj 2022

Vilken skillnad gör ett år?

 


Igår var det på dagen ett år sedan Sydsvenskan publicerade Johan Östlings och min artikel ”Forskarna behövs på kultursidorna”. Den tog snabbt fart. Veckan därpå plockades bollen upp av Daniel Sandström ("Så kan forskarna hitta tillbaka till offentligheten") och något senare träffades Johan, jag och Ida Ölmedal över en lunch och började smida planer för framtiden. Om nu universitets- och tidningsvärld i Sydsverige hade glidit isär  – vad kunde göras åt det? 

Ett första steg blev samtalskvällen ”Ta plats i medierna, forskare!” (11/10 2021) som kom att locka en stor och namnkunnig publik. I kölvattnet av evenemanget har några av de medverkande, så som Mia-Marie Hammarlin, Rebecca Selberg och jag själv, skrivit både en och två kulturartiklar. Bland mina historikerkollegor i Lund har Cecilia Riving, Marie CronqvistAndrés Brink Pinto och Björn Lundberg också skrivit. Ja, på det år som gått har avståndet mellan Lundaforskare och Sydsvenskans kultursidor minskat.

Men hur får man då en positiv trend att fortsätta? Hur förvaltar och bygger man vidare på något som börjat rulla? Ja, en viktig sak är att inte stanna upp och luta sig tillbaka utan att fortsätta agera proaktivt. ”Vattna där det växer”, som min bror brukar säga. Detta kan göras på många olika sätt: nya texter, nya luncher, nya evenemang. Exakt vad som sker tror jag inte är så avgörande. Det viktiga är att göra något och sen något igen. Ska man följa en devis lutar jag åt: ”try a lot of things, keep what works”.

Så den 24 maj händer det saker igen! På eftermiddagen, 15–17, modererar jag ett samtal på temat ”Skrivande bortom akademin”. Med i panelen sitter Magnus Bremmer, Lars Molin, Ida Ölmedal, Rebecca Selberg och Simon Sorgenfrei. Vårt samtal kommer att spelas in och bli podcast inom ramarna för HT-samtal. Men för den som vill träffa intressanta människor och byta några ord – ja då gäller det att vara på plats på LUX!

Och detta är, vill jag bestämt mena, det allra viktigaste om vi vill att forskare ska ta plats i offentligheten. För att humanistisk forskning ska spela större roll 2027 än 2022 så behöver vi forskare förändra våra socialiseringsmönster. Kunskap rör sig inte av sig självt. Det kräver medier och bärare. Nätverk och brobyggare.

Känner ni igen orden ovan? Ja, då har ni precis som jag läst några kunskapshistoriska grundtexter: Philipp Sarasin, James Secord, Johan Östling. Allright, men vad gör vi då med det vi lärt oss? Vänder vi oss bara mot det förflutna med våra analysverktyg och tvår våra händer inför samtiden? Eller drar vi slutsatser med giltighet också för det vi själva är med och skapar? Ptja, vad jag står i frågan vet ni.

Vill ni hänga med på bussen? 


Vidare läsning:

"Är socialiseringsmönster viktigare än publiceringsmönster?"

"Direktåterkoppling och lagkänsla"

"Lärdomar från att vara med och bygga upp en forskningsmiljö"


----------------------------------------------
Vill du läsa fortsättningen på "Ett år av akademiskt skrivande"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över en pdf där jag samlat bloggtexter och essäer jag skrivit under 2020 och 2021  (totalt 94 sidor). Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över pdf:en asap!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.