tisdag 21 juni 2022

Om vikten att förenkla

 


Bloggvåren 2022 går mot sitt slut och trogna bloggläsare vet att jag så här års ägnar mig åt att utvärdera terminen och läsåret som gått. Grundregeln är att avsätta den sista arbetsveckan till detta. I lugn och ro sätter jag mig med vita pappersark för att samla tankarna, känna efter, blicka framåt och göra en plan.

Vid en hastig anblick kan detta kanske tyckas vara slöseri med tid. Har jag inga manus att färdigställa? Inga böcker att läsa? Inga arkiv att besöka? Jo visst har jag det, men det är inget som inte kan vänta. Och efter en lång termin är i alla fall mitt huvud ganska mosigt. Jag gör inga kreativa storverk sista veckan i juni.

Däremot har jag ett behov av att fundera. För i många månader nu har jag varit i "execution-mode". Det är ett bra sätt att få saker gjorda. Men risken är att hjulen snurrar så fort att man trampar vatten eller rör sig i en riktning där det inte känns bra. Vid närmare eftertanke kan man också bli varse att utväxlingen på vissa saker man gör, trots att man jobbar hårt och fokuserat, inte är speciellt hög. Kanske går det att ändra på genom att skifta fokus mot andra aktiviteter?

Tankarna ovan är hämtade från en för mig ny inspirationskälla: Richard Rumelts Good Strategy/Bad Strategy: The Difference and Why it Matters (2011). Boken är lite som en Essentialism för företag och organisationer. Som en röd tråd genom boken löper vikten av att förenkla och bryta ned. Ja, idealet för en ledare är att denne ska ”absorbera komplexitet”. Därigenom möjliggörs koordinerat handlande på ett begränsat antal strategiska områden.  

Forskare inom humaniora kanske studsar till av detta synsätt. För är inte ett av våra mest omhuldade ideal att vi vill visa på att saker är mer komplexa än människor i allmänhet tror? Jag vet i alla fall själv med mig att jag har yttrat de orden, både en och två gånger. I regel nickas det då runt seminarieborden: "Ja, det är komplext". Men är allt alltid så komplext då? Är inte poängen med att analysera ett problem att komma fram till vad som är viktigast? Eller åtminstone kunna sortera bort vissa faktorer och förklaringar och argumentera för andra? Hur ska man annars skrida från kunskap till handling? 

Ja så där har mina tankar snurrat det sista. Och som vanligt när något ligger top-of-mind så stöter man på detta något överallt. Exempelvis läste jag för ett tag sen i forskningssyfte Gustaf Olivecronas bok ”De nya miljonärerna” från 1970. Där intervjuar han åtta svenskar som utan något startkapital byggt stora företag under efterkrigstiden. Hur tänker en Ingvar Kamprad eller Erling Persson om världen? Hur förklarar de sin framgång? Och vad tycker de om det svenska samhällsbygget? Boken är fascinerande på en rad olika sätt, men i det här sammanhanget vill jag lyfta fram ett citat från Carl-Bertel Nathorst som en gång i tiden vände trenden för Scania-Vabis.

Han förklarar sin framgång med att han är praktiskt lagd. ”När jag attackerar ett problem, så försöker jag förenkla det till förbannelse. Jag tror bara på det som är enkelt. En konstruktion ska vara enkel, den får inte vara komplicerad. En produkt som en bil ska vara idiotsäker. Man ska inte kunna göra något fel. Sådana saker tror jag att jag har sinne för. Jag tror också, att det har en väldig betydelse att man kan hålla en fast kurs.”

Citatet är ryckt ur sitt sammanhang här, men hos mig slog det an något när jag läste. För jag tror också på det som är enkelt. Jag tror att om man vill åstadkomma något här i världen så gäller det att begränsa sig, fokusera sin energi och follow through. Ju färre saker desto bättre, för att tala med Greg McKeown. Richard Rumelt lyfter fram tekniker som att man ska tänka att om man under det kommande året bara får göra en enda sak: vad skulle det vara?  

På samma tema har min vän Hanna Wennerström, som arbetar som chef inom tech-delen av IKEA,  berättat om en övning där man först listar sina femton viktigaste arbetsuppgifter. Därefter ombeds man att stryka tio av dessa. Vägen framåt består sen i att efter bästa förmåga göra de fem och undvika de tio. För ska man arbeta med det som är viktigast gäller det att prioritera sin tid och energi. Det går inte att göra om man har femton top priorities. Och när höstterminen sätter fart är det mycket värt att redan på förhand ha lokaliserat diken och fallgropar så man kan styra undan från dem.

Så, med dessa ingångsvärden sätter jag mig snart ned med papper och penna. Om en vecka är jag förhoppningsvis klokare. Men därefter är det dags att släppa taget och göra annat.  

Tack för i vår och trevlig sommar! Jag hoppas vi ses på Nordiska historikermötet i Göteborg i augusti! Och om någon av er vill ha vårens blogginlägg som en samlad pdf är det bara att höra av er för att gå med i bloggens mejllista. So long!


----------------------------------------------

Vill du läsa fortsättningen på "Ett år av akademiskt skrivande"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över en pdf där jag samlat bloggtexter och essäer jag skrivit under 2021 och 2022  (totalt 94 sidor). Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap

   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.