Om värdet av att skriva om

 

Det bästa skrivandet sker för andra och bland andra. Påståendet är inte mitt utan William Germanos. Han kom i höstas ut med en ny bok om akademiskt skrivande: On Revision: The Only Writing That Counts och den är – i likhet med hans tidigare böcker – inspirerande och ögonöppnande läsning. Detta trots att tematiken, åtminstone hos mig, instinktivt väcker känslor av motstånd och olust. Blotta tanken på att skriva om, stryka, lägga till och disponera om är tung.

Men jag vet värdet av att göra det. De bästa texter jag har skrivit är texter som skickliga redaktörer har hjälpt mig att lyfta till höjder som jag inte visste att jag hade i mig. Ett aktuellt exempel är essän ”Frågan om studsmattan gjorde ont i magen”, som publicerades i SvD den 2 januari i år. Texten handlar om hur det är att vara förälder till ett barn med autism och intellektuell funktionsnedsättning. Det är ett ämne som jag försökt att skriva om i flera år utan att lyckas.

I början på hösten 2021 gjorde jag dock ett nytt försök. Jag hittade en ingång – vår son Jacobs uteblivna skolstart – och därefter var det som att texten bara rann ur mig. Dagen därpå lät jag min fru läsa den och när hon gav tummen upp tog jag kontakt med Lisa Irenius, kulturchef på SvD. Därifrån gick texten vidare till Madelaine Levy, som varit redaktör för de personliga essäerna som min text liknade (Jenny Aschenbrenners om att bli mamma vid olika tidpunkter i livet, Sara Lövestams om att drabbas av cancer m.fl.).

Det tog inte många dagar för Madelaine att skriva och tacka ja till mitt erbjudande om att publicera texten. Men hon hade också idéer om hur den skulle kunna bli bättre, bland annat genom att strukturera om den och göra den mer till en berättelse. De kommande veckorna bollade vi manuset fram och tillbaka och det var extremt lärorikt. Ja, frågan är om jag någonsin har lärt mig mer om skrivandets hantverk än under denna omskrivningsprocess.

Ett konkret exempel är att Madelaine ville se fler konkreta exempel i texten. I stället för att säga att Jacob i en period endast åt sex livsmedel föreslog hon att jag skulle berätta vilka det var. I stället för att säga positiva saker om pedagoger och habilitering tyckte hon jag skulle lyfta fram specifika händelser. Dessutom hade hon en idé om att vi skulle kunna hålla tillbaka på viss information. Varför har inte Jacob börjat i skolan? Kommer han lära sig prata eller inte? I min första version gav jag bort svaren på dessa frågor i första stycket. I den slutgiltiga versionen får läsaren vänta ganska länge.

Madelaines öga för form, struktur och litterära grepp var på en nivå långt över min. Jag förstod vad hon menade och kunde följa hennes råd. Men jag hade inte kunnat se det själv. Hur länge jag än hade suttit och knådat texten hade jag inte på egen hand kunnat ge den dessa kvaliteter. Därtill hade jag nöjt mig med resultatet tidigare. Jag hade trott mig vara färdig innan den fulla potentialen förverkligats. Och jag är mycket tacksam för att så inte blev fallet den här gången. Den färdiga texten var värd varenda omskrivning.

Mina nyvunna erfarenheter har också väckt en del tankar kring mitt akademiska skrivande. Borde jag även där försöka sikta högre? Om inte alltid så kanske ibland? Eller har åren som projektforskare gjort att jag blivit för snabb med att säga ”good enough” och gå vidare till nästa uppgift? 

Ja, frågorna ovan har faktiskt snurrat runt det senaste året oberoende av Jacob-texten. Särskilt har jag i mitt pågående samarbete med Orsi Husz börjat inse att det kan finnas fler analytiska och teoretiska poänger att göra än jag naturligt gör. Kanske är det så att om jag vill ta mig till nästa nivå som forskare och skribent så är det dags att bli mer perfektionistisk? Och ska jag lyckas med det bör jag nog, vis av erfarenheten, se till att göra det för andra och bland andra. 

*

Läs också gärna Björn Lundbergs blogginlägg om omskrivning: "Att drömma drömmen på nytt"

Vidare läsning om William Germano på bloggen: "Meriteringsmakulatur och snöglobstexter" (ett personligt favoritinlägg!). 

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!