I dag är det exakt fem år sedan den här bloggen gick live. Då hette den ”Ett år av akademiskt skrivande” och tanken var att det skulle bli just det. I ett års tid skulle jag skriva ett inlägg i veckan och dokumentera hur det gick till att skriva en andrabok. Parallellt ville jag dela med mig av sådant som jag lärt mig under mina år som doktorand och postdoc.
Jag kom att följa planen ganska väl på alla punkter utom en. Bloggen fick leva vidare. Och även om dess inriktning växlat lite genom åren och ett namnbyte har skett så är mycket sig likt. De flesta tisdagar under terminstid publicerar jag ett inlägg om vad jag gör, tänker, läser eller funderar på.
Under åren som gått har ni som tar del av bloggen långsamt blivit fler och fler. Ett vanligt inlägg läses numera av ett par hundra. Ett populärt av några hundra till. När jag figurerar i media hittar många andra hit. Totalt har bloggen haft omkring 95 000 sidvisningar.
Detta är nu inte speciellt stora siffror. I alla fall inte om man jämför med när jag skriver i tidningar eller medverkar i en populär podd. Likväl. Jag tycker ni är många! Och jag är glad att ni inte har tröttnat. För jag tycker fortfarande det är kul och givande att blogga. I mitt forskarliv är detta verkligen ett socialt medium!
Bloggen gör att jag lär känna nya människor och håller kontakt med andra. Den gör mig upptäckbar i sökmotorer. Och den ger mig också möjlighet att uppmärksamma sådant som andra gör.
Häri ligger dock en paradox. För många av de allra bästa forskarna är faktiskt svåra att upptäcka. De finns inte på sociala medier och berättar inte för världen om sina nya publikationer. I stället koncentrerar de sig på annat: forskning, undervisning, handledning och relationsbyggande. I den mån de blir uppmärksammade i bredare sammanhang är det andra som gör det. Personer som jag som lagt ned tid och energi på att skapa sig en plattform.
Det tar lång tid att bygga en sådan. Och det går snabbt att rasera den. Men ni som följt med de senaste månaderna har också kunnat se kraften i att ha en. För hade jag inte bloggat, skrivit i tidningar och kontinuerligt lärt känna människor så hade ”Ta din tid” inte funnits. Den har fötts ur detta. Och dess stora genomslag beror på att den har haft förutsättningar att bli upptäckt och omtalad.
Men vad innebär detta för min forskning då? Blir det någonsin en tredjebok? Ptja, tanken är faktiskt att det ska bli det. Till hösten kommer Orsi Husz och jag att börja skriva på ett bokprojekt med arbetstiteln ”Allemanskapitalismen: Vardagliggörande och politik, 1950–2000”. Mycket av förarbetet är gjort, men för att genomföra projektet behöver tid, energi och fokus värnas. Målet är att ett manus ska föreligga framåt midsommar 2025. Det känns görbart! Särskilt om jag kan smyga igång redan i vår...
Så med detta besked kan ni också känna er trygga i att bloggen kommer puttra på. Det finns mycket kvar att blogga om! Tack för de första fem åren!
*
De kommande månaderna blir det ett par öppna föreläsningar kring "Ta din tid": en i Göteborg och en i Lund. Kom gärna förbi!
27/2 Göteborg. Tid: 18-19.30. Var? Folkuniversitetet, Norra Allégatan 6 (länk till eventet).
23/3 Lund. Tid: 19.30-21.30 Var? Filosoficirkeln Palaestra hörsal, Paradisgatan 4.
----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar