Ubåtar, stress och svårigheten att tänka klart

 

En lurig sak med att verka i akademin är att den innehåller många ubåtar. Det vill säga projekt, åtaganden och förflugna löften som man vet kommer dyka upp någon gång, men som är omöjliga att tidsbestämma och lätta att glömma bort. Det kan röra sig om redaktionella kommentarer, handledning, korrektur, granskningsuppdrag – you name it.

Du som läst ”Ta din tid” och bloggen ett tag kan möjligen förledas att tro att sådant där sällan överraskar mig. Jag har väl buffertar, system och planer? Well, det har jag. Men jag är också rätt bra på att sortera bort allt det som inte kräver min uppmärksamhet just nu. 

I alla fall när jag är i form. Då är det ”out of sight out of mind” som gäller.

Men ibland händer något som rubbar balansen. Det kan vara att jag gjort bort mig i något sammanhang. Kanske sagt något klumpigt eller ogenomtänkt.  

Kommer det en ubåt eller två då så kan tillvaron snabbt kännas övermäktig.

Då vaknar jag mitt i natten. Känner stressen och oron krypa. Målar upp skräckscenarier och våndas. Jag vet ofta medan vargtimmen pågår att reaktionerna är något överdrivna och att det finns konstruktiva saker att göra när dagen väl kommer. 

Men där och då är obehaget likväl där. 

I investeringsvärlden talar man ibland om ”the sleeping point”. Det vill säga den punkt då finansmarknadernas fluktuationer rörande börskurser och räntor gör att du inte kan sova. Tumregeln då är att man ska sänka risken. För det är svårt – för att inte säga omöjligt – att fatta bra beslut när man är rädd och stressad.

Detta är en av livets många orättvisor. För människor – inom som utom forskarvärlden – befinner sig i extremt olika livssituationer. Vissa kan ta det lugnt, bida sin tid, ta kalkylerade risker när oddsen är goda, avstå när de inte är det. 

Andra måste agera här och nu. Oavsett hur de mår. 

Enligt Shane Parrish, som i höstas kom ut med boken ”Clear Thinking”, rymmer detta enkla förhållande hemligheten till att fatta bra beslut. Dåliga beslut beror i regel på att man är i en dålig position. Man är stressad, ledsen, arg och rädd. I ett sådant läge hjälper det inte att få mer kunskap eller några goda råd om hur man ska göra när himlen är blå. Man behöver först och främst förbättra sin position. Få hjälp av andra. Bli lugn och samlad och tänka klart.

Vad kan man då göra för att ta sig till en sådan position? Ligger det inom individens makt? Ptja, delvis gör det ju det. Parrish menar att man varje dag bör försöka göra någonting som kommer göra ens framtida liv enklare. Det behöver inte vara något stort, men det behöver vara något. Ge det år och decennier så kommer ett sådant disciplinerat agerande ge resultat. Du kommer kunna tänka klarare och fatta bättre beslut.

Låter det trist? Livlöst? Kanske det.

Parrishs poäng är dock att det på sikt ger möjlighet till mer roliga saker, mer mening och mer liv. Ni får läsa honom och se vad ni tycker! För kan man följa honom blir ubåtarna lite lättare att hantera. 

Kanske lyckas man till och med hindra sig själv från att släppa ner dem i vattnet från första början…

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!