Vad ska boken göra? (synopsis del 1)

Med anledning av veckans inlägg fick jag en fråga av Linde Lindkvist om hur jag gjorde mitt synopsis. Det är en fråga som visade sig kräva ett ganska långt svar. Ja, rentav ett tvådelat. Mitt synopsis har nämligen växt fram under flera års tid. Det finns embryon från 2016 och framåt. Andra åtaganden har dock gång på gång kommit emellan. Det är jag i dag glad för. Min tanke- och skrivprocess har mått bra av att få ta tid.

Själva forskningsprocessen har dock inte stått stilla. Jag har från hösten 2014 i olika projekt forskat om miljöfrågornas genombrott. Jag började med framtidsdebatten våren 1972, men har därefter främst ägnat mig åt 1960-talets andra hälft. Särskilt hösten 1967. Då skedde, vill jag mena, det avgörande genombrottet. Detta är också en av de centrala poängerna som jag vill göra i min bok. 

Merparten av mina resultat finns publicerade i vetenskapliga artiklar. Det finns en hel del människor som läst en eller två av dem. Men jag är ganska säker på att det endast är en handfull personer som har läst allihop. Förmodligen känner jag alla dessa läsare personligen. Detta är förstås inte optimalt. Vill jag att mina viktigaste resultat ska nå fler så räcker inte artikelformatet till. Det behövs en bok.

Under forskningsprocessens gång har jag funderat mycket kring om jag skulle skriva på svenska eller engelska. Meriteringsmässigt är valet enkelt. En bok på internationellt förlag ökar chanserna för fasta tjänster och framtida forskningsanslag rejält. Med anledning av detta läste jag våren 2017 boken Thinking Like Your Editor (2003) och förberedde mig på att skriva ett book proposal. Vad denna bok aktualiserade för mig var, bland annat, ett tydligare publiktänk. Vilka vill jag ska läsa mig och varför? Och vad vill jag att boken ska göra med mig? Vem vill jag bli?

Det här är inga enkla frågor att svara på. Men de är, som jag ser det, viktiga att tänka igenom ordentligt innan man börjar skriva på ett synopsis. För en bok skrivs för att läsas av andra. Dessutom gör den saker – och inte enbart med sina läsare. Böcker gör att forskare kan uppfattas, och behandlas, som experter. Men vilka områden vill man vara expert på? Vad vill man göra i en sådan roll? Och vad vill man att den färdiga boken ska leda vidare till? Vill man fortsätta forska och skriva inom samma område? Eller vill man byta spår?

Ja svaren på dessa frågor har stor betydelse för hur ett synopsis utarbetas. Dessutom behöver förstås hänsyn tas till vad man faktiskt kan säga någonting substantiellt, och någorlunda originellt, om. Boken måste ju bottna i forskningen, de egna kunskaperna och den egna förmågan. Annars kommer den aldrig att bli skriven.

Vad vill jag då att min bok ska göra? Vem vill jag ska läsa den? Ja för det första vill jag att boken ska sätta punkt för min forskning om miljöfrågornas genombrott. Jag har ägnat drygt fem år åt denna tematik och är redo att gå vidare till nya fält och frågor. Det finns en fem-sex större poänger som jag vill göra. De vill jag ge som ett samlat bidrag till det miljöhistoriska forskningsfältet. Min förhoppning är att andra forskare ska förhålla sig till, och bygga vidare på, dessa. Själv är jag – åtminstone för överskådlig tid – färdig. Jag kommer  ha sagt vad jag kan säga.

För det andra vill jag att boken ska visa på vilken potential som det kunskapshistoriska forskningsfältet har. Parallellt med min forskning om miljöfrågornas genombrott har jag sökt att utveckla detta fält tillsammans med en växande grupp nära kollegor. Med min andrabok vill jag ge ett konkret exempel på att just ett kunskapshistoriskt angreppssätt – med fokus på samhällelig cirkulation av kunskap – gör saker med hur vi skriver historia. Kunskapshistoria är inte enbart ett nytt namn på sådant som historiker har gjort under lång tid. Här vill jag att min andrabok ska vara ett argument i sak.

För det tredje anser jag att bokens ämne har en aktualitet och samhällsrelevans som förpliktigar mig till att skriva för fler än forskarkollegorna. Miljö- och klimatfrågor är inte mindre centrala i dag än de var 1970. De medellånga samtidshistoriska perspektiven är dock ovanliga i samhällsdebatten. Jag tycker det är problematiskt. För det är i dessa skalor som liv levs, beslut fattas, system byggs upp, politik görs och förändringar sker. Kan vi rentav dra lärdom av de historiska erfarenheter som gjorts under de senaste femtio åren? Inte omöjligt.

Det är dessa tre saker som jag vill att min bok ska göra. De läsare jag vänder mig till är alltså dels forskarsamhället – särskilt miljö-, kunskaps- och efterkrigstidshistoriker, men även forskare inom miljöhumaniora. Dessutom skriver jag för en samhällsintresserad och miljöengagerad allmänhet, vissa med personliga minnen från åren jag skriver om. 

Av dessa anledningar skriver jag också på svenska. Jag tror det ger mig bäst förutsättningar att bli läst och förstådd av dessa grupper. I förlängningen finns dock fortfarande förhoppningar kvar om att i ett senare skede översätta boken så att den kan läsas av det internationella forskarsamfundet.

Detta inlägg har redan blivit långt, varför jag sätter punkt här. I nästa del av denna serie kommer jag gå in på hur jag gick från dessa övergripande mål och ambitioner till att sammanställa ett konkret synopsis.

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!