Ventileringsdokument

Jag läser gärna, och ofta, böcker om akademiskt skrivande och arbete. Därför kommer jag då och då ägna bloggposter åt att tipsa om böcker i denna genre som jag funnit särskilt intressanta. För mig blir detta en anledning god som någon att återvända till klassiker som Robert Boices Professors as Writers (1990) och Howard Beckers Writing for Social Scientists (1986). Men jag vill börja med att tipsa om en betydligt nyare bok: Joli Jensens Write No Matter What (2017).

Jensen förordar, likt de allra flesta inom genren, att akademiskt skrivande bör göras till en daglig vana. Det är en myt, menar hon, att akademiker behöver tomma skrivbord och stora sjok av tid för att skrivprojekt ska röra sig framåt. Vare sig det gäller författandet av ansökningar, artiklar, eller böcker så är det korta, dagliga och stressfria skrivpass som är nyckeln. Men hur får man till det?

Jensen lyfter fram tre tekniker. Den första är att varje projekt ska ha en egen projektlåda. Där samlas planer, mål, utkast och färdig text. Lådan kan vara digital, men hennes är fysisk. Den andra är att lova sig själv att skriva 15 minuter på projektet varje dag. Även en mycket upptagen akademiker kan frigöra det. Den tredje är att varje projektlåda ska innehålla en ”ventilation file”. Detta dokument används för de dagar då man varken vill, eller kan förmå sig själv, att skriva på projektet. Istället ska man då ägna sina femton minuter åt att skriva ner varför man inte vill, eller kan, skriva just i dag. Efter en kvarts ventilering är man fri. Då är skrivbetinget avklarat.

Ett ventileringsdokument fyller olika funktioner. Dels kan det avdramatisera den dagliga kontakten med projektet. För hur eländig man än känner sig – ja kanske speciellt då – så är det fullt möjligt att ägna femton minuter av dagen åt att klaga av sig i skrift. Dels möjliggör dokumentet introspektion och analys. Detta gäller särskilt för projekt som sträcker sig över längre tid och där de svåra skrivperioderna visar sig återkommande. Genom att gå igenom sitt ventileringsdokument kan man upptäcka mönster i vilka känslor, tankar och idéer det är som skapar motvilja mot att skriva. Lever inte projektet upp till de förväntningar som man har på sig själv, språkligt och intellektuellt? Är man rädd för att förlora sina kollegors respekt? Känns det som att projektet inte innehåller en enda ny tanke utan bara bekräftar det som alla redan vet?

Min egen erfarenhet är att så gott som alla skriv- och forskningsprojekt omgärdas av rädslor. Det gäller även korta texter som blogginlägg och recensioner. Vad jag har i dag – som jag inte hade för några år sedan – är tekniker för att hantera den olusten. Jag kan inte ta bort den jobbiga känslan i magen, men jag kan välja att skriva och forska ändå. Men när det gäller stora projekt – som att skriva en andrabok – då är jag mer osäker. Jag vet ärligt talat inte om, och i sådana fall hur, jag ska göra för att hantera de negativa känslorna som förr eller senare lär dyka upp.

Vad jag dock ska prova det här året. Det är att ha ett ventileringsdokument.

----------------------------------------------

Vill du läsa fortsättningen på "Ett år av akademiskt skrivande"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över en pdf där jag samlat bloggtexter och essäer jag skrivit under 2021 och 2022  (totalt 94 sidor). Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över pdf:en asap!