Den senaste tiden har jag nystat runt i mina kollegors läsvanor. När gör de det? Hur gör de det? Och vad tänker de kring det? Vad som satte igång min nyfikenhet var Kajsa Webers önskemål om ett blogginlägg i ämnet. Bakgrunden var att pandemin haft en negativ effekt på hennes egen läsning. Tidigare hade hon ägnat långa tågresor till och från jobbet åt detta, men när dessa försvann fick lästiden svårare att hävda sig.
Jag känner igen mig i Kajsas erfarenheter. Förvisso har jag aldrig långpendlat till jobbet, men före pandemin var jag ändå regelbundet ute och reste. Jag har aldrig kunnat skriva på tåg eller hotellrum utan i stället ägnat denna tid åt att läsa. Ja, under postdocåren har merparten av min vetenskapliga läsning skett på resande fot. Och de senaste två åren har den följaktligen skalats ner. Utanför kontoret läser jag förvisso nästan alltid 1-2 timmar per dag (tidigt på morgonen eller efter barnen somnat). Men då rör det sig om intressestyrd läsning med mindre fotnoter; säg speldesignern Sid Meier’s memoarer, en Knausgård-roman eller businessböcker om Amazon och Netflix.
Så hur ska man då göra för att få tid till sitt vetenskapliga läsande? Ja, här finns det lite olika skolor. Jag vet kollegor som planerar in särskilda läsdagar medan andra arbetar mer spontant och faller in i läsning när de inser att de behöver det. Merparten av dem jag talat med anser att de läser för lite. Kanske beror detta, som Cecilie Bjerre uttryckte det, på att läsning inte riktigt känns som arbete (trots att man vet att det är det). Detta särskilt då i relation till att skriva egen text eller gå igenom källmaterial.
Mot bakgrund av dessa samtal vände jag mig till slut till en expert i ämnet: ekonomhistorikern Erik Bengtsson. Han är den forskare jag känner i min egen generation som läser allra mest. Vi arbetar båda inom RJ-programmet ”Nyliberalism i Norden” och träffas därigenom regelbundet på Zoom eller live. Däremellan följer jag Erik på sociala medier och läser hans blogg. I dessa kanaler delar han med sig av vad han läser och sina tankar kring det. Själv hänger jag inte alltid med i svängarna (Eriks forskningsintressen är breda och han håller hög fart!), men det är först som sist mycket inspirerande.
Så när och hur läser Erik? Jo, för det första läser han dagligen. I regel ägnar han en timme eller två åt det hemmavid innan han tar sig in till kontoret. Därtill läser han inte från pärm till pärm utan försöker hitta det som är verkligt intressant. Griper boken tag läser han noggrannare, men han ser till att inte köra fast. Vidare så skriver han om allt han läser. En del av dessa läsanteckningar kan vi som följer hans blogg ta del av. Men därutöver har Erik en egen blogg (som andra inte kan se) i vilken han skriver egna anteckningar och sammanfattningar om det han läser. Detta gör att han kan etikettera saker och hitta kopplingar.
Under vårt samtal kom vi också in på värdet av passiv läsning. Det vill säga att umgås med goda läsare, lyssna på vad de säger och därigenom få en bredare förståelse än man kan få på egen hand. Givet att man umgås med forskare som är bra på att destillera det de läser – och man själv ställer frågor om detta – så kan denna passiva läsning spela en betydande roll för ens vetenskapliga orientering.
För egen del vill jag också avslutningsvis slå ett slag för att läsa med pennan i handen. Så fort jag inser att en bok är värd min lästid så ser jag till att – om möjligt – införskaffa den. Och när jag sen väl läser den så stryker jag under, sätter ut utropstecken och gör marginalanteckningar. Böcker och utskriva artiklar som jag har läst på detta ingående sätt är för mig oerhört värdefulla. Även om jag inte har mina läsefrukter i arbetsminnet så kan jag på kort tid återkalla dem genom att snabbläsa det jag markerat.
Men Eriks metod att skriva om allt det han läser är också tilltalande. I någon mån är det ju vad jag redan gör här på bloggen och i andra medier. För mig är det ett sätt att bearbeta vad jag läser och göra insikterna till mina egna. Samtidigt är det mycket jag läser som jag aldrig skriver om så mitt system är inte lika robust som Eriks.
Hur läser ni? Och vad har ni för känslor inför det?
Vidare bloggläsning:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar