Tillbaka till bokskrivandet

Det har nu gått fyra arbetsveckor sedan kapitel 2 blev klart. Lika många veckor har passerat utan att jag skrivit en enda rad på mitt bokmanus. Avbrottet var inte oplanerat. Men det blev klart längre än jag hade tänkt mig.

Anledningarna till detta är dock goda, för att inte säga mycket goda. Jag har varit i Uppsala och debuterat som opponent på Pär Wikmans intressanta avhandling Kulturgeografin tar plats i välfärdsstaten. Dessutom gick min RJ-ansökan vidare till andra omgången. Utöver detta har handledning, redaktörsarbete, sjuka barn, granskningskommentarer och allt det där andra som hör livet till pockat på uppmärksamhet.

Men oavsett anledningarna så har en viss oro börjat smyga sig på. Det brukar göra det när jag inte skriver på vad som för tillfället är mitt huvudprojekt. Känslan är att tiden rinner genom mina händer och att jag inte gör några verkliga framsteg. Trots att jag förnuftsmässigt vet att jag gör rätt prioriteringar.

Vad som komplicerar det hela lite är att den närmaste framtiden inte direkt är ett tomt blad. April och maj är - som alltid - två upphackade månader. Det är fullt av röda dagar. Därtill är det konferenser, kortare skrivuppgifter, diverse redaktörsuppdrag, studentuppsatser som är på väg att bli klara...

Hur blev det så här? Var det inte i år jag skulle ha fullt fokus på bokskrivande? Hur har jag egentligen prioriterat? Varför tackade jag ja till allt det här?

Svaret är för att jag har velat. Det jag får energi av som forskare är att ta del i det som händer runt omkring mig. Jag behöver samtal, kollegor och seminarier. Vikten av ett socialt och intellektuellt sammanhang ska, som jag har tagit upp i ett tidigare blogginlägg, inte tas lätt på. Jag tycker om att vara med och långsiktigt bygga en forskarmiljö. Och jag vill ingå i större vetenskapliga gemenskaper. Lokalt, nationellt och internationellt. Det innebär många olika sorters arbete och en ofta djupt splittrad tillvaro, men jag tycker det är värt det

Frågan är dock om min ”forskartyp” skriver några böcker? Gör de det under småbarnsåren? Ja det är det som årets blogg- och skrivprojekt ska ge svaret på. Än så länge är jag nog trots allt i fas. Men några oceaner av bufferttid det har jag inte. Barnen får gärna vara friska framöver. Och den där tiden i juni. Den som just nu ser så öppen och inbjudande ut. Den bör jag nog vara vaksam kring.

Vad gäller hösten. Den som i januari såg helt spegelblank ut. Ja, även den har börjat få en annan karaktär. Det är två antologiprojekt som ska ros i land. En workshop som ska anordnas. Ett par konferenser här, något nytt roligt projekt där. Och sen har jag ju lovat att skriva...

Nej, nog om detta. Nu är det hög tid att börja arbeta med kapitel 3. Inget brukar vara mer lugnande än att faktiskt ägna lite tid åt att skriva på det viktigaste. Kanske kommer skrivandet den här gången att flyta på direkt? Två sidor om dagen. Pang, pang, pang.

Vi får se efter lunch. När förmiddagens redaktionsmöte är klart.

-----------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!