Detta arbetssätt, från artiklar till bok, har vissa fördelar. Inte minst gör det att jag kan skriva själva boken förhållandevis fort. Vissa kapitel kräver endast en lätt omarbetning av tidigare alster. Det fjärde kapitlet, som jag skrev innan sommarsemestern, var ett sådant. Kapitlet heter ”Två kvinnliga pionjärer” och handlar om hur journalisten Barbro Soller och historikern Birgitta Odén vid samma tid – men på olika sätt – utvecklade ett starkt miljöengagemang. Det gjorde att deras liv och karriärer tog nya vägar. Mitt skrivarbete handlade här främst om att översätta mig själv från engelska (Soller) samt korta ned en artikel (Odén).
Det kapitel som jag arbetar med nu, det femte, har dock en helt annan karaktär. Det är, för att tala med Martin Ericsson, ”forskning från scratch”. Kapitlet utgår från Hans Palmstiernas personarkiv och bygger i huvudsak på brev. Palmstierna blev senhösten 1967 Sveriges förste riktigt store och inflytelserike miljödebattör – något som verkligen märks i det bevarade brevmaterialet. Från denna tidpunkt och fram till hans död 1975 skrev mängder av människor till honom. Därmed kan jag använda mig av breven för att ge inblickar i den kedjereaktion av aktivitet som miljöfrågornas genombrott satte igång i det svenska samhället. Det är oerhört fascinerande att arbeta med.
I brevmaterialet återfinns studenter, bankdirektörer, gymnasielärare och präster. Där finns kommunister och högermän, center- och folkpartister. Men politiskt domineras det förstås av socialdemokrater. Palmstierna var aktiv partimedlem och fick under 1967–1968 allt fler och större uppdrag. Bland annat satt han med i gruppen som skrev socialdemokraternas första miljöpolitiska program. I mars 1968 bytte han från Karolinska institutet till Naturvårdsverket och ett halvår senare hamnade han i miljövårdsberedningen.
Men än intressantare är att se hur dörrarna öppnades till tv-huset och till arbetarrörelsens olika grenar. Viktigast i sammanhanget var det kooperativa försäkringsbolaget Folksam (Sveriges då största försäkringsbolag) som i december 1967 beslöt sig att starta den första riksomfattande miljökampanjen: Front mot miljöförstöringen. Hans Palmstierna utarbetade studiematerialet, spelade in filmer och planerade kampanjens upplägg. Grundidén var att få ungdomar att engagera sig i miljön och att de sedan skulle utöva påtryckningar på makthavare. Kulmen på kampanjen nåddes våren 1969 då skolungdomar anordnade offentliga hearings med kommunalpolitiker och företagsledare.
Vid denna tidpunkt fanns det ingen ”miljörörelse” i modern mening. Det fanns inget Greenpeace, inget Jordens vänner och ingen hade myntat begreppet ”Gröna vågen”. Men miljöengagemanget var i rörelse och det kanaliserades – som Folksamkampanjen visar – genom etablerade samhällsorganisationer. Av brevmaterialet framkommer också att studentföreningar intog en framträdande roll. På Chalmers gjorde en grupp arkitektstudenter utställningen ”Än sen då”. Den invigdes våren 1968 och kom därefter att turnera genom landet. Andra studenter anmälde sig som frivilliga i den nya folkrörelse som de tyckte sig se konturerna av. Våren 1967 fanns inget av detta.
Exakt hur jag ska få till det här kapitlet återstår att se. Jag har gett mig själv cirka 25 sidor och utarbetat en grov struktur som i allt väsentligt är kronologisk. Det sistnämnda är viktigt för mig eftersom en av mina poänger med kapitlet är att synliggöra kedjereaktioner. Det vill säga att visa hur någons agerande fick andra att göra något som sedan fick ytterligare konsekvenser etc. Dessutom vill jag i någon mån visa hur ”reaktionstiden” skiljde sig åt för olika organisationer och grupper.
Hur som råder det ingen tvekan om att det här är en rolig och kreativ del i forsknings- och skrivprocessen. Det finns en produktiv osäkerhet som inte finns i kapitel där jag långt tidigare gjort grovarbetet. Dessutom hittar jag förstås massor av nya trådar som jag blir nyfiken på att följa upp. Vad döljer sig t.ex. i Folksams arkiv? Hur svårt skulle det vara att få tag på människor som var involverade i hearings våren 1969? Vad finns bevarat i skolkällare? T.ex. Porthälla i Partille som i april 1968 anordnade en miljövecka som avslutades med att Hans Palmstierna kom och talade. Och vad kan vi få reda på om de hundratals studiecirklar som ABF, Vuxenskolan m. fl. anordnade?
Ja, det saknas inte uppslag. Men ska det bli en bok får ytterligare efterforskningar vänta. ”Get a plan and stick to it”, som det heter. Men nog lockar det att vända på en sten till…
----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar