Skrivmod

Det tredje kapitlet i boken börjar nu ta form. Jag har skrivit tio sidor och har klart för mig vad som ska stå på de återstående . De första tio var dock allt annat än enkla att skriva. De visade sig kräva ovanligt mycket mod. I början av skrivprocessen snurrade tvivlet runt. Vem var jag att skriva det här? Hade jag täckning för mina tolkningar? Var de linjer som jag ville dra upp rimliga?

För att fräscha upp ert minne så handlar kapitel 3 om förhistorien till miljöfrågornas stora genombrott i Sverige hösten 1967. Kapitlet tar sitt avstamp i det sena 1940-talet. Då etablerades en ny förståelse av hur människan, naturen, världen och framtiden hängde samman. Själva miljöbegreppet fick en ny betydelse. Tidigare hade miljö betecknat de yttre omständigheter som påverkade människan. Nu började det användas för att peka på hur mänskligt handlande omformade världen. Människan sågs som en naturkraft och som en fara för sig själv.

Hur denna idé-, begrepps- och vetenskapshistoriska förändring gick till och vad den fick för konsekvenser står i fokus för Paul Wardes, Libby Robins och Sverker Sörlins The Environment: A History of the Idea (2018). Boken kom ut i höstas, men har vuxit fram under lång tid. Delar har publicerats i artiklar och bokkapitel som varit mycket viktiga för mig. De har format min förståelse av mitt ämne. De tre författarna hör till de allra främsta forskarna i världen på mitt fält. Till saken hör att inte bara Sverker Sörlin, utan även Paul Warde, läser svenska.

Detta att skriva om – och förhoppnings också för – personer vars forskning och idéer man har stor respekt för är svårt. För mig var det till en början förlamande. Jag klarade inte av att få ned några ord alls. Mina skrivunits resulterade i noll och intet. Vad jag dock klarade av var att prata om det jag ville skriva. I princip en hel arbetsdag gick åt att bolla tankar med olika kollegor: Martin Ericsson, Malin Arvidsson, Lars Edgren, Svante Norrhem. Ändå klarade jag inte av att få något skrivet. Genombrottet kom först på kvällen när jag pratade igenom det hela med min fru. Hon ställde rätt frågor, lyssnade på vad jag sa, bekräftade och utmanade mina idéer. Dagen därpå körde jag fyra units och när de var gjorda fanns det ett par sidor text.

Detta tillvägagångssätt är inte helt ovanligt för mig. Många forskare tänker genom skrivande. Det gör jag delvis också. Men framförallt tänker jag genom samtal. Det är där jag prövar och utmejslar mina idéer. För min omgivning misstänker jag att det kan vara ganska tröttsamt. Men till mitt försvar så tycker jag också mycket om att bolla andras problem och idéer. Likväl, allt har sin tid och plats. Det är jag inte bäst i världen på att känna av.

Relationen mellan samtal, fritt vandrande funderingar och faktiskt skrivande tas sällan upp i akademisk skrivlitteratur. Men ett undantag är Howard Beckers klassiska Writing for Social Scientists. Han tar där upp att många av hans böcker börjar med att han föreläser om, och samtalar med, sina studenter kring olika frågor. Becker använder helt enkelt sin undervisning i skrivprocessen. Ja, i själva verket är Writing for Social Scientists framvuxen ur skrivkurser han hållit för yngre forskare. Den innehåller till och med ett kapitel skrivet av en tidigare deltagare.

Beckers bok förtjänar ett eget blogginlägg, men det kommer förmodligen dröja till i höst. Vårterminen är på väg att ta slut och det återstår inte speciellt många inlägg innan bloggen tar semester. På sommaren ska man förstås vara ledig och läsa helt andra saker än man gör under terminerna (eller inte läsa alls!). Men när det blir augusti och tankarna på hösten börjar bubbla. Ta och läs, eller läs om, Writing for Social Scientists. Det kommer ni inte att ångra.

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!