Det
andra samskrivprojektet som jag vill berätta om hade en lite annan karaktär. Det var ett samarbete mellan mig och hållbarhetsforskaren Anna Kaijser. Vid
tidpunkten kände vi inte varandra speciellt väl. Vi hade blivit bekanta på en doktorandkurs
2012 och därefter haft sporadisk kontakt. Våren 2015 stötte vi av en slump på varandra
på en informell lunch med den norska STS-forskaren och miljöhistorikern Kristin Asdal.
Under
denna lunch upptäckte vi att våra postdocidéer hade tydliga beröringspunkter.
Anna var intresserad av skandinaviska ungdomsmiljöorganisationer. Jag av
miljöfrågornas genombrott åren kring 1970. Anna föreslog att vi skulle skriva
något ihop. Varför inte anlägga ett historiskt perspektiv på någon
ungdomsmiljöorganisation? Kanske Fältbiologerna som hon själv hade varit engagerad i som ung?
För
att idén inte skulle rinna ut i sanden bestämde vi oss för att boka in en
projektdag innan sommarledigheten. Tanken var att vi då skulle kunna diskutera
våra idéer, men också börja bekanta oss med ett tänkbart empiriskt material. Valet
föll på att beställa fram ett tjugotal årgångar av tidskriften Fältbiologen, från mitten av 1950-talet
till mitten av 1970-talet. Vi bokade ett rum på universitetsbiblioteket och
satte igång att läsa. Ganska snabbt började vi hitta intressanta saker.
Särskilt fastnade vi för den unge fältbiologen Erik Isaksson. Han var överallt i materialet.
På 1960-talet klättrade han i träd och ledde strapatsrika expeditioner. Mot
slutet av decenniet blev han redaktör och grep in i den aktuella miljödebatten.
Därefter försvann han. Några år in på 1970-talet gjorde han comeback. Det
visade sig att han hade tagit konsekvenserna av sin civilisationskritiska
hållning och flyttat till Grönland!
Vår
idé blev att studera hur Fältbiologerna påverkades av, och själva påverkade,
den ekologiska vändningen i Sverige. Vår förhoppning var att Erik Isaksson kunde
fungera som en röd tråd. Att den större förändringsprocessen därmed kunde bli
synlig genom hans livsöde. Efter dagen på UB bokade vi in ett nytt möte efter
sommaren. Tanken var att då dra upp riktlinjerna för hur vår artikel skulle
kunna se ut och vart vi skulle skicka den.
Vår
andra projektdag gick även den av stapeln på UB. Där kom vi fram till en grovstruktur
för artikeln och vem som skulle skriva vad. Tanken var att börja i samtiden med
den då dagsaktuella kampen i Ojnareskogen på Gotland. Där hade Fältbiologerna
en framträdande roll. Med utgångspunkt i detta ville vi resa frågor kring hur
ungdomlig miljöaktivism växt fram historiskt. I detta skede valde vi också ut
de texter som skulle analyseras närmare och såg till att kopiera upp dem.
Mellan
de två mötena hade också en del bra saker hänt. Jag hade fått en tvåårig postdoctjänst
i Lund och Anna detsamma i Linköping. Där höll en stor
Environmental humanities-miljö på att byggas upp. Det föll sig naturligt att
göra vår studie inom ramarna för dessa två tjänster. Därför såg vi det inte som
nödvändigt att söka några mindre projektmedel. Vi var redo att börja arbeta. Samtidigt
hade vi båda två en hel del inbokat under hösten. Själva skrivandet kom därför
att skjutas fram till våren 2016. Vi bestämde oss för att sikta in oss på
en historisk tidskrift och skriva på engelska. Valet föll på Scandinavian Journal of History.
I
likhet med Isak Hammar så hade Anna skrivit sin avhandling på engelska. För mig var
detta en stor trygghet. Det gjorde att jag visste att min engelska
kunde styras upp av någon annan. Vi gjorde också klart från början att vi
skulle ha en prestigelös inställning till vår text. Steg ett var att få ihop en
outline. Steg två att få ihop en first draft. Först därefter var det dags att
redigera, strama upp och skriva mer elegant. Detta fungerade väl, inte minst
eftersom Anna hade erfarenhet av samskrivande sedan tidigare.
Vår
text blev manusklar under våren, men innan vi skickade in den såg vi till att få
läsningar av andra. Här använde vi våra olika nätverk för att få såväl
historiska som miljöhumanistiska synpunkter. Själv uppskattade jag mycket att
åka upp till Linköping och presentera vår text på deras högre seminarium. Där
fanns seniora forskare som Jonas Anshelm, Johan Hedrén och Björn-Ola Linnér. Forskare
vars texter jag hade läst noga, men aldrig träffat.
Efter
att ha inarbetat läsarnas kommentarer var det dags att skicka in vårt manus. Detta
tog Anna tag i eftersom jag var på väg att gå på
föräldraledighet. Vi fick tillbaka texten i olika omgångar och var tvungna att
göra en hel del förändringar. Bland annat kom Erik Isakssons roll att tonas
ned och Ojnareskogen stod inte kvar till slutet. Detta arbete pratade vi ihop oss om över telefon, men det stora
revideringsarbetet stod Anna för. Jag vill återigen understryka fördelen av att
vara två författare i reviewprocessen. Det är verkligen betydligt enklare att
då inte ta kritiken personligt och komma på goda lösningar.
Ett
annat skede där dubbelförfattarskapet visade sig värdefullt var i att föra ut
texten. Jag drog med Anna till Historikermötet i Sundsvall och hon bjöd med mig till de Teknik- och vetenskapshistoriska dagarna i Norrköping som hon
arrangerade. Det var väldigt roligt att presentera vår forskning tillsammans
och kul att få lära känna varandras bekanta bättre.
Genom att skriva tillsammans lärde vi alltså känna varandra. Vårt gemensamma projekt var aldrig ett huvudspår för någon av oss. Men det var ett väldigt meningsfullt, intressant och lärorikt sidoprojekt. Den färdiga artikeln "Young Activists in Muddy Boots: Fältbiologerna and the Ecological Turn 1959-1974" trycktes till slut sommaren 2018.
----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar