I förra veckan anlände Ett år av akademiskt skrivande från tryckeriet. Samma dag skyndade jag mig till förlaget för att hämta upp mitt eget första exemplar. Jag ville hålla, känna och bläddra i boken. Stolt och glad få visa upp den för andra. Min sjuåriga dotter var dock måttligt imponerad. ”Den är inte speciellt tjock va?” var hennes spontana reaktion. Hon hade föreställt sig ”pappas bok” på ett helt annat sätt.
Men hennes iakttagelse var i och för sig riktig. Ett år av akademiskt skrivande är inte en speciellt tjock bok. Den kan läsas från pärm till pärm på ett par timmar. I jämförelse med det mesta som produceras inom akademin är den en nätt sak. Kanske kommer det göra att den blir läst av många. Eller att den blir läst flera gånger. Vem vet? Böckers liv är svåra att sia om.
Vad som dock är säkert är att något händer när texter samlas och ges ut i bokform. Även tunna böcker har en materialitet och tyngd som blogginlägg saknar. Böcker kan köpas, lånas, ges bort och recenseras. De kan ställas in i bokhyllor och läggas på skrivbord. Under läsningen kan läsaren stryka under, skriva i marginalen, sätta in post-it-lappar och göra hundöron. Allt detta gör saker med texterna och dess innehåll.
Blogginlägg har helt andra egenskaper. De kan länkas, delas, likeas och kommenteras. På kort tid kan de få förvånansvärt många läsare. Långt senare kan de genom olika sökmotorer upptäckas av andra. Möjligheten finns förstås alltid för bloggläsare att återvända till gamla inlägg som de funnit särskilt intressanta. Men min erfarenhet är att de flesta blogginlägg hör nuet till. Böcker har i regel en betydligt längre temporal räckvidd.
Bloggar och böcker når också olika sorters läsare. Det finns många forskare som skyr sociala medier och som aldrig skulle komma på tanken att följa en forskarblogg. Men får de en bok i handen ger de sig gärna i kast med den. Andra läsare fungerar tvärtom. Då och då läser de gärna ett kort inlägg om ett ämne som intresserar dem. Men en hel bok om akademiskt skrivande? Nej tack. Inte min tekopp.
Som bloggare – och nu författare – är det förstås omöjligt att veta exakt hur mina texter cirkulerar och blir lästa. Processen går varken att överblicka eller kontrollera. Åtminstone går det inte att detaljstyra den. Just detta är också det verkligt häftiga med att publicera texter. För genom att göra dem tillgängliga för andra skapas möjligheter för det oväntade. Mina tankar, idéer, kunskaper och erfarenheter är inte längre enbart mina. De kan plockas upp, användas och omvandlas. Kanske rentav gripa in i och påverka någon annans liv.
För mig är detta en av de stora drivkrafterna som forskare och skribent. Jag tycker det är fantastiskt att få delta i de olika lärprocesser som – genom akademin – sker över tid och rum. Texterna vi skriver når ytterst sällan riktigt många läsare. Forskning är trots allt en ganska specialiserad verksamhet. Men å andra sidan spelar en del av texterna som vi skriver roll väldigt länge. Detta gäller särskilt våra böcker. De tar lång tid att skriva och det kan ta ännu längre tid innan de hittar sin läsekrets.
Just därför passar också bokskrivande och bloggande så väl ihop. Formatens olika egenskaper och villkor kompletterar varandra. Kring detta tema skrev jag förra våren ett inlägg på Humtankbloggen och jag är inte mindre övertygad om slutsatserna där i dag. Det känns därför helt rätt att Ett år av akademiskt skrivande nu både är en digital blogg och en fysisk bok. Den förstnämnda alltjämt fritt tillgänglig. Den sistnämnda nu möjlig att beställa – till dig själv, ditt bibliotek eller någon annan – direkt från förlaget till kampanjpris. Jag hoppas boken kommer få lika många och engagerade läsare som bloggen!
------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar