Att sätta punkt

Det sägs ibland att en avhandling aldrig blir färdig – den överges. Något ligger det i uttrycket. Många forskningsprojekt tar slut långt innan det att forskaren känner sig klar med det. De högt ställda kraven kan ibland komma utifrån, men oftast kommer de inifrån. För många akademiker är strävan efter perfektion en av de allra starkaste drivkrafterna. Det kan rentav vara en ”non-negotiable”.

Själv har jag en lite annan läggning. Jag tycker framförallt om att upptäcka och lära mig nya saker. Därför går jag gärna vidare till nya forskningsfält. Nästa projekt lockar mig i regel mer än det pågående. Samtidigt tycker jag genuint illa om att ha ofärdiga saker efter mig. För att verkligen kunna gå vidare behöver jag därför sätta punkt. Men märk väl. Det behöver inte vara världens bästa punkt. ”Done is better than perfect”.

Denna inställning har jag inte alltid haft. Den kommer heller inte alltid naturligt. Därför använder jag mig av en speciell teknik för att bli klar med saker. Jag bestämmer på förhand hur mycket tid de får ta. När jag åtar mig ett recensionsuppdrag så bokar jag in tid i kalendern. Det jag får gjort på den tiden är det jag skickar in. Samma teknik använder jag för ansökningar. Jag avsätter en viss mängd tid och sen får det bli vad det blir och gå hur det går.

Denna blogg följer samma princip. Jag hade i flera år funderat på att starta upp en forskarblogg. För att göra slag i saken bestämde jag mig för att göra det under ett års tid och publicera ett inlägg i veckan. Varje inlägg skulle vara omkring 500 ord. Uppgiften var, tyckte jag, stor och ambitiös. Men den var inte gränslös. Det fanns en start- och en slutpunkt och tydliga ramar. Jag visste vad jag skulle göra och jag visste när jag skulle vara klar. Så tycker jag om att arbeta.

Samtidigt är jag förstås inte mer än människa. I takt med att bloggen fick läsare och vissa inlägg fick mycket uppskattning väcktes tankar på en fortsättning. Långt in på hösten 2019 funderade jag allvarligt på om jag inte bara skulle köra på. Åtminstone fram till det att bokmanuset skickades in. Eller varför inte till dess att boken gick i tryck? Kanske kunde jag byta namn på bloggen till ”Två år av akademiskt skrivande”?

Till slut kom jag dock ändå fram till att det var dags att sätta punkt. Jag gillar principer och bryter ogärna löften till mig själv. ”Get a plan and stick to it” är mer min melodi än ”Wing it”. Detta kan säkert upplevas som fyrkantigt, men för mig är det – som jag varit inne på i tidigare inlägg – ytterst ett sätt att skapa frihet och ge förutsättningar för välmående.

I dag är således ett år av akademiskt skrivande över. Det här är vad det blev. För mig har det varit oerhört roligt, stimulerande och meningsfullt. Jag kan verkligen rekommendera andra som går i bloggtankar att ge det ett försök. Själv kommer jag förmodligen någon gång i någon form att göra detta igen. Till dess hoppas jag vi ses och hörs i andra sammanhang. Tack för uppmärksamheten!

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!