Stora bokprojekt är både lockande och skrämmande. Å ena
sidan ger de dig chansen att lägga ut texten, följa upp sidorspår och säga
något större. Å andra sidan är det intellektuella arbetet svårt och processen lång. Från det att du
öppnar det första tomma word-dokumentet till att du håller den färdiga boken i handen kommer det
att gå åtminstone ett par år, vanligtvis längre än så.
Den här bloggen startades en gång i tiden för att dokumentera och
utforska min skrivprocess av en andrabok. När jag sedan var klar med Den gröna vändningen så
visste jag att det skulle dröja innan jag gav mig på ett lika stort projekt
igen. Vad jag längtade efter var att skriva kort och prövande. Lära mig nya
saker i stället för att försöka kommunicera sådant som jag kommit fram till.
Men åren har gått. Och sedan en tid tillbaka har jag tagit
mental sats. Efter sommaren är det dags igen. Som jag skrivit tidigare här på bloggen ska jag
och Orsi Husz, som jag sedan 2020 jobbat nära i forskningsprogrammet "Nyliberalism i Norden", samla våra tankar i en bok med arbetsnamnet: Allemanskapitalismen: Vardagliggörande och politik c. 1950–2012.
Den kommer kretsa kring det folkliga aktiesparandets moderna
historia i Sverige och vi har gjort mycket förberedelsearbete, varav en del
finns publicerat i kortare format. Utmaningen nu är att ta det större greppet,
väva samman, fylla i luckor och – efter bästa förmåga – ge vårt gemensamma bidrag till
fältet.
På min dator finns ett synopsis. Ungefär lika detaljerat som
det jag hade inför skrivandet av Den gröna vändningen. Samtidigt vet jag
att det kommer hända saker under skrivprocessen. Vissa grejer kommer växa.
Andra krympa. Och det faktum att vi är två som ska skriva så här långt ihop är
också nytt för mig. Det ska bli spännande att lära sig hur det går till!
Vad gäller kalendern så har jag i ett par års tid nu arbetat
för att freda läsåret 2024–2025 så att bokskrivandet ska kunna få bli så
uppslukande som det behöver få vara. Visst finns det andra saker som kommer att ske.
Men det rör sig om små, korta och avgränsade saker. Annat har jag skjutit framför mig eller
satt på paus. Nu måste det här projektet få upp farten innan det blir tid att ge
sig i kast med nya grejer.
De flesta dagar känns det skönt att ha bestämt sig. Jag är
taggad på att komma i gång. Andra dagar känns det skrämmande. Hur ska det gå?
Vet jag tillräckligt? Borde jag inte göra en artikelstudie till först? Är vi
verkligen redo att sätta ned foten?
Ja så där har det hållit på ett tag. Jag känner igen
tankarna. Och min erfarenhet är att de inte går att tänka bort. Man får leva
med dem, men röra sig framåt ändå.
Förra gången det begav sig underlättade det också att ha den
här bloggen. Den var min ”ventilation file”, för att tala med Joli Jensen. Den hjälpte
mig att skapa struktur och se att saker rörde sig framåt. Och den skapade en positiv
social press på mig att göra vad jag sagt att jag skulle göra.
Så varför sluta med något som funkar? I höst är det game on!
----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
