I förra veckan togs ett beslut i Lärarförslagsnämnden om vem – eller eventuellt vilka – som ska erbjudas en anställning som universitetslektor i historia i Lund. Ja, ni läste rätt. Det har varit tal om att anställa två lektorer och i tätgruppen var vi bara tre kvar. Bättre läge får man onekligen leta efter. Vad är oddsen att man först blir en av fem utvalda, sen att två sökande hoppar av och sen att det eventuellt blir aktuellt med fler tjänster? Ptja, jag vet inte. Men här kan vi snacka duktigt med medvind.
Likväl har chansen till stolpe ut kvarstått. Och beskedet har dröjt till i dag. Vid tretiden kom det och tyvärr rankades jag trea. Close but no cigar. Därefter har jag, omgiven av tre barn, försökt läsa sakkunnigutlåtanden på mobilen och sms:at med vänner och familj. Det har varit många känslor som snurrat runt. Tomhet, frihet, acceptans, besvikelse, knyta näven, ge upp. Nu är det inte första gången jag är med om motgångar, men det är nog första gången jag varit så nära utan att gå hela vägen. I min magickarriär var jag t.ex. en typisk "closer". Kom jag väl till final så vann jag. Men så blev det inte denna gång. Tough shit.
Hur som vill jag ändå passa på att tacka alla er som följt, hejat, gett goda råd och tips genom hela den här processen. Det har verkligen varit till stor hjälp och nytta! Och jag hoppas också att mitt bloggande kring processen har ett värde just för att det skett i realtid. I vanliga fall är det sånt här som vi forskare håller tyst om, men min vision är en öppnare och ärligare akademi. Och då får jag leva som jag lär. Även när instinkten skriker att jag ska gömma mig under en sten.
Oh well, när jag ändå har er uppmärksamhet tänkte jag också passa på att tipsa om två texter i nya numret av Respons. För det första My Hellsings essä ”Min väg till utmattning” som är en otroligt stark och klok text kring forskartillvaron. Ämnet till trots är det inte heller en mörk och uppgiven text. Nej, den är framåtblickande och konstruktiv. Kring modiga och insiktsfulla texter som denna kan vi – tror jag – tillsammans bygga en bättre akademisk kultur. För trots att ”time is short and life is cruel” så är det ”up to us to change”. Eller?
I samma Respons-nummer finns också minst en till pärla (jag har inte hunnit läsa hela numret än!). Jag tänker här på Jenni Sandströms fylliga reportage från samtalskvällen ”Ta plats i medierna, forskare!” som Centrum för kunskapshistoria och Sydsvenskan stod värdar för tidigare i höst. Panelsamtalet finns inspelat för den som vill ta del av det i sin helhet, men jag är själv svag för det skrivna ordets koncentrerade kvaliteter. Och Jenni lyckades verkligen på ett imponerande sätt fånga det viktigaste som sades. Läs hela texten här!
Och gillar ni de två texterna tycker jag såklart att ni allvarligt ska överväga att teckna en prenumeration på Respons. Tidskriften är en viktig del av det kommunikativa ekosystemet för svensk humaniora och samhällsvetenskap och den förtjänar, i mitt tycke, en större läsekrets än den har. Årets julklapp kanske?
Så med dessa ord checkar jag ut från bloggåret 2021. Det har, i vanlig ordning, varit fantastiskt kul och givande att skriva. Tack för läsningar, delningar, kommentarer och likes! Och om några av er är intresserade av att läsa det som skrivits sedan ”Ett år av akademiskt skrivande” kom ut i bokform så har jag faktiskt satt ihop en pdf med alla blogginlägg och en handfull texter publicerade i andra forum. Den skickas ut till alla som skriver upp sig på bloggens mejllista – så vill ni läsa den i jul är det bara att skjuta iväg ett mejl till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se. Trots att det inte gick vägen med lektoratet kommer jag nog ha kvar den ett tag till...
"Tankar kring att vara i en tätgrupp"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar