tisdag 6 oktober 2020

Pilotveckan



Förra veckan genomförde jag tre heldagspiloter av workshopen ”Finish On Time: Writing in Academia”. Närmare femtio doktorander och ett tiotal postdocs från all across Lunds universitet deltog. På förhand var jag – det ska villigt erkännas – duktigt spänd inför uppgiften. Visst hade jag provat workshopen via Zoom på de andra i Finish On Time-gänget, men det är förstås något helt annat att köra live med människor som man aldrig har träffat. 

Den överväldigande merparten av deltagarna var från andra fakulteter än min egen, företrädesvis medicinska och samhällsvetenskapliga. Bredden i forskningsämnen var enorm. Ändå visade det sig redan under de inledande presentationsrundorna att det fanns mycket som förenade deltagarna. På frågorna om varför de sökt sig till workshopen och vad de hoppades att lära sig under den gav de snarlika svar. Jag borde inte ha blivit förvånad, men det blev jag. 

Några dagar innan första workshopen hade jag fått deltagarlistorna. Efter ett par timmars googlande hade tvivlen börjat gnaga. Universitetsvärlden är – det går inte att komma ifrån – överväldigande stor. Forskare gör väldigt olika saker. Nu är förvisso inte historia det smalaste och mest specialiserade ämnet. Men ändå. Vad kan jag egentligen lära naturvetare, medicinare och ingenjörer om akademiskt arbete och skrivande? Vad har jag för kunskaper och erfarenheter som är värda att dela med dem? 

Efter ett år som utbildningsledare inom Finish On Time borde jag ha vetat bättre än att second-guessa mig själv på det sättet. För om det är något jag lärt mig under detta år så är det att forskare inom olika områden ställs inför liknande problem och utmaningar. Kanske inte alltid i själva forskningen. Men i väldigt mycket av allt det andra. Känslorna inför det egna arbetet, behovet av att planera och prioritera, relationen till handledare och kollegor, utmaningar med prokrastinering och perfektionism. På alla dessa områden är vi lika. 

Och forskare inom alla ämnen skriver. Kanske inte lika mycket och i samma genrer. Men forskning är en kommunikativ verksamhet och för all sådan är skrivande oundgängligt. Dessutom är forskning en så komplex intellektuell aktivitet att vi behöver kunna kommunicera med oss själva över tid. Ingen människa kan skriva en avhandling i en sittning. Ytterst få kan formulera en fullgod artikel i huvudet och sedan bara nedteckna den. Så gott som alltid händer det saker när vi skriver. I samspelet mellan text och tanke sker sådant som inte går att förutse.

Så hur gick då pilotveckan? Vad lärde sig deltagarna? Vad tyckte de om övningar, slides, exempel och utläggningar? Ja, detta återstår att se. Utvärderingarna görs och samlas in i detta nu. Själv hoppas jag förstås på att de faller väl ut och att pilotveckans workshop bara var de första av många. Men detta ligger inte i mina händer. Jag har gjort vad jag kunnat och det har, alldeles oavsett utfallet, varit både häftigt och lärorikt. När jag i våras – mitt under den värsta coronaförlamningen – bestämde mig för att avsätta några units för att skissa på hur en skrivworkshop i Finish On Times-regi skulle kunna se ut så trodde jag knappast att detta skulle bli verklighet så här fort. Men nu finns workshopkonceptet. Och jag har blodad tand.


--------------------------------------------
Vill du läsa fortsättningen på "Ett år av akademiskt skrivande"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över en pdf där jag samlat bloggtexter och essäer jag skrivit under 2021 och 2022  (totalt 94 sidor). Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar