Forskare jonglerar ständigt olika skrivprojekt. Några befinner sig på idé- och utkaststadiet. Andra kommer tillbaka i korrektur. För att hantera den konstanta strömmen av projekt, manus och deadlines hjälper det att ha en långsiktig skrivplan. En sådan gör det möjligt att prioritera mellan olika projekt och avsätta ordentligt med tid till de viktigaste. Den gör det också möjligt att fatta genomtänkta beslut kring när någonting ska skrivas.
Själv strukturerar jag i huvudsak mitt skrivande på terminsbasis. Det brukar röra sig om 6–7 olika skrivprojekt av varierande omfång. Från recensioner på ett par sidor till artiklar på omkring 25. När jag håller på med större projekt, som en andrabok, så bryter jag ned arbetet i kapitel. Det gör projektet mer hanter- och planeringsbart. Jag vet inte hur lång tid det tar att skriva en bok. Men jag har rätt bra koll på hur lång tid det tar för mig att skriva ett bokkapitel på 20–25 sidor.
Min grundprincip för när olika projekt ska skrivas är viktigast först. För att urskilja detta har jag två kriterier. 1) Hur viktigt är skrivprojektet för mina långsiktiga mål och ambitioner? 2) När är deadline? Utmaningen för de flesta av oss forskare är att inte glömma bort 1. Många av våra viktigaste projekt, t.ex. våra böcker och ansökningar, har ingen hård yttre deadline. De omgärdas inte heller av något socialt tryck. En oskriven bok eller ansökan drabbar ingen annan än oss själva. Därför är det lätt att skjuta dem på framtiden och ägna oss åt sådant som är mer brådskande men mindre viktigt (som att svara på mail). Detta trots att vi alla vet att beteendet är självdestruktivt. Eller åtminstone karriärdestruktivt.
När jag inför semestern gjorde upp höstens skrivplan började jag alltså med att placera kapitel 5 och kapitel 6 överst på min skrivplan. Därefter noterade jag att den 15 november så var det deadline för en omarbetning av min artikel ”Miljöhumaniora på 1960-talet? Birgitta Odéns miljöhistoriska initiativ och skissernas historiografi” (Scandia 85:1, 2019). Texten ska vara med i en forumsektion i History of Humanities och ska då vara på 4000 ord (dvs ca 10 sidor, i original är texten ca 25). Här aktualiserades ett dilemma. Odénartikeln är mindre viktig än mina bokkapitel, men har en hård yttre deadline. Eftersom jag tycker om att ha marginaler vill jag senast skicka in den i slutet på oktober. Texten behöver alltså skrivas någon gång under första halvan av hösten. Men när är bästa tiden?
För att bestämma mig använde jag en annan planeringsteknik som – mig veterligen – inte har något namn. Den går ut på att, i möjligaste mån, sammanföra skrivuppgifter med andra arbetsuppgifter som är direkt relaterade till dem. Syftet är att göra skrivandet så enkelt och motståndslöst som möjligt. Enligt denna princip bör t.ex. en avhandlingsrecension skrivas i direkt anslutning till en opposition. Inte ett halvår senare. Vad gäller Birgitta Odén-texten så hade jag sedan länge vetat att jag skulle presentera min forskning om henne på den stora miljöhistoriska konferensen ESEH i Tallinn 21–25 augusti. Det var enda gången på hela höstterminen som jag med säkerhet skulle ägna mig åt Odén. När jag väl insåg det var svaret på frågan när plötsligt enkelt. Odénartikeln skulle skrivas först – trots att den inte var viktigast.
----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar