fredag 27 december 2024

De bästa böckerna jag läste 2024


#Historia: Sebastian Mallaby "The Power Law" 

Denna historik över Silicon Valleys riskkapitalbolag är någonting i särklass. Inom VC-världen är den redan en klassiker, men den förtjänar läsare långt utanför den. 

Vill ni ha den korta versionen? Läs min streckare "I huvudet på en slipad riskkapitalist" (29/8 2024).




#Karriär: Herminia Ibarra "Working Identity"

Den här boken om hur man växlar spår mitt i livet är nog den bok som påverkat mig mest i år. Tankeväckande, konkret och inspirerande. Vi får se vilka konsekvenser den får på sikt! 

Korta versionen finns i det här blogginlägget.



#Roman: Gabrielle Zevin, "Tomorrow, and Tomorrow, and Tomorrow"

Jag står fast vid sommarens omdöme: "Den bästa roman jag läst på flera år! En fantastisk skildring av vänskap, svek, ambitioner, skapande och misslyckanden. Och hur ofta kretsar böcker kring speldesigners?"



#Marknadsföring: Allan Dib "The 1-Page Marketing Plan"

De senaste åren har marknadsföringsböcker blivit ett växande kaninhål för mig. Det här är årets favorit! Står sig väl jämte Seth Godins "This is marketing" och Ryan Holidays "Perennial Seller".





Jag har alltid föredragit strategispel framför actionspel. Och FPS-spel (First-person shooters) är verkligen inte min tekopp. Men när det kommer till böcker om spelhistoria så är den här svårslagen! (Och den kan också med fördel läsas i anslutning till Gabrielle Zevins "Tomorrow, and tomorrow, and tomorrow"). 


*



Än finns det förresten tid att anmäla sig till den digitala workshopen #Tadintid2025! Den går av stapeln den 9 januari klockan 13-15. Där träffar du mig och andra "Ta din tid"-läsare. Tillsammans hjälps vi åt att göra det kommande året bättre! Mer info och möjlighet att anmäla sig finns här (dela gärna med intresserade!). Sista anmälningsdag 7/1.

Och just nu finns "Ta din tid" till specialpris på Bokus (179:-)! Perfekt nyårspresent till dig själv eller någon annan!


----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  



fredag 20 december 2024

Fem läs- och lyssningstips (december 2024)

 


#1

Vill du läsa fler böcker nästa år? Börja då med att läsa "The one hundred pages strategy"! (Tack Calle Dalhammar för tips!)



#2

Eller är 2025 ett år då du äntligen ska skriva den där boken? Då är det här poddavsnittet av "The Knowledge Project" någonting för dig! (#209 "Write something people want to read)



#3

Kommer du se någon Pixar-film i jul? Passa då på att också klicka hem grundaren Ed Catmulls "Creatitivy Inc." En magisk blandning av självbiografi, teknik- och företagshistoria. Fylld av mod och visdom. 




#4

De senaste decennierna har antalet vetenskapliga publikationer ökat lavinartat. Samtidigt har formaten strömlinjeformats. Måste det vara så? Och vad finns det för baksidor? Läs och fundera utifrån Jonatan Nästesjös krönika i Curie!


#5

Månaden häftigaste lyssning för mig var det här samtalet där Tim Ferriss och Kevin Kelly samintervjuade uppfinnaren Danny Hillis (#episod 782 av The Tim Ferriss Show). Långt, inspirerande och mycket lärorikt!


----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

tisdag 17 december 2024

Långsiktig planering



Få saker är så kognitivt krävande som att fatta beslut. Detta är en av anledningarna till att jag så här års ägnar mig åt att göra långsiktiga planeringar. Om jag vet i vilken riktning jag vill röra mig på några års sikt – då har jag också verktyg att använda för att göra prioriteringar längs vägen.

Ett kännetecken för en bra plan är att den på sikt sparar dig både tid och energi. Det vill säga att man gör ett fåtal svåra val som därefter kan göra hundratals andra val enkla. För antingen är de i linje med den stora planen eller så är de det inte.

Men hur gör man då en två-, tre- eller femårsplan? Var börjar man?

Ett första steg är att avsätta tid för reflektion och utvärdering. Under sådana dagar gäller det att få ned på papper vad man ägnat sig åt under den senaste terminen eller året. Vad har varit roligt och meningsfullt? Vad har känts tungt och motigt? Med vilka människor trivs och fungerar man bäst?

Genom att få sådana här saker på pränt skaffar man sig en grund för att planera framtiden. Vad vill man göra mer av? Vad vill man undvika och minimera? Vilken livs- och arbetsrytm vill man egentligen ha?

Ett andra steg är att skriva ned allt det praktiska som gäller framöver. Vad har man för finansiering och arbetsuppgifter de kommande åren? Hur gamla kommer barnen vara vid olika tidpunkter? Finns det några stora saker i livet som man vet kommer att ske, som en flytt eller en partners karriärbyte? Hur mycket pengar behöver man få in i månaden? Vilka osäkerhetsmoment finns? Vilka åtaganden har man redan gjort?

Med detta på plats kan man börja fylla i saker som man vill eller behöver få gjort. Själv brukar jag här börja med akademiska skrivprojekt: artiklar, bokkapitel, böcker. Jag petar in eventuell undervisning, saker jag anordnar och projekt jag avser söka medel för. Här är det också bra att notera löpande arbete, som doktorandhandledning eller ledandet av en seminarieserie.

Något år framåt brukar min bild här vara ganska klar. Men därefter blir den suddigare eftersom många saker då är avhängiga hur det går med forskningsansökningar, tjänstetillsättningar eller skrivprojekts faktiska tidsåtgång (den är inte alltid så lätt att beräkna!). För att hantera detta brukar jag skissa på olika scenarier. Om x händer gäller y. Om x inte händer gäller z.

Jag brukar göra en plan som är ”blue skies”, det vill säga att allt går min väg. Men den viktigaste är dess motsats, alltså planen för vad man ska göra om allt går emot en. Säg att inte en enda ansökan träffar – vad gör jag då? Mina svar har genom åren pendlat mellan ”starta eget företag”, ”skriv bok om autism och annorlunda föräldraskap”, ”utbilda mig till lärare”, ”sök allt som rör sig under ett års tid” och ”kontakta x, y och z och se om de är intresserade av att anställa mig”.

Ibland när jag gjort dessa alternativa planer har de framstått som minst lika attraktiva som en fortsatt akademisk bana. Om ett år eller två kan någon av dem också ha börjat att realiseras. Men det kan också vara så att nästa års ansökningar träffar och då är en fortsatt hybridkarriär – med forskning, bok- och tidningsskrivande, externa föreläsningar och workshops – något som jag gärna fortsätter med. Tyngdvikten mellan de olika delarna lär fluktuera.

Möjligen kräver en hybridkarriär mer planerings-, tanke- och känslokraft än en rakare karriär. Men jag är inte så säker. Akademiska karriärer är till sin natur rörlig och rörig materia. Även lektorer och professorer behöver blicka framåt och planera, såväl för sin egen som för andras skull.

Kan man avsätta några dagar innan julledigheten för att höja blicken finns det mycket framtida kognitiv energi att spara!

*



Den 9 januari klockan 13-15 går den digitala workshopen #Tadintid2025 av stapeln. Där träffar du mig och andra "Ta din tid"-läsare. Tillsammans hjälps vi åt att göra det kommande året bättre! Mer info och möjlighet att anmäla sig finns här (dela gärna med intresserade!). 

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  

tisdag 10 december 2024

Vad ska du bli när du blir stor?

 




Mot bättre vetande frågar jag då och då barn – också mina egna – vad de ska bli när de blir stora. Svaren är i regel hopplösa. Och det är inte barnens fel. De har varken kunskaperna, livserfarenheterna eller självinsikterna som gör frågan meningsfull.

De tycker lika illa om den som jag själv gjorde på 1990-talet. Ändå är det svårt att inte ställa den. För man är ju nyfiken på hur barn och tonåringar tänker om sitt liv och sin framtid. Man vill dem väl. Och man skulle gärna vilja veta med säkerhet att saker och ting kommer att gå bra för dem. På något sätt.

Men är frågan mer meningsfull att ställa till 30- och 40-åringar? Ja, för mig har det i alla fall varit så. Ni som följt mig här på bloggen vet att jag funderat mycket över tid, vad som är meningsfullt och hur man kan göra för att uppnå olika saker.

En av de viktigaste övningarna jag gjort på det här området skedde inom onlinekursen ”PostdocTraining” som jag gick för lite drygt tio år sedan. Den gick ut på att föreställa sig en perfekt arbetsdag tjugo år fram i tiden. Från det att du gick upp till dess att du gick och la dig. Om du fick bestämma själv, vad skulle du då ägna dig åt? När på dagen skulle du göra vad? Med vilka skulle du vilja göra det?

För mig var denna övning en ögonöppnare. Den gjorde att jag insåg att jag ville arbeta som forskare snarare än lärare. Jag ville ha tid att skriva och läsa och gå på seminarier. Jag ville leva ett enkelt liv utan för mycket resor och stress.

Några gånger har jag på egen hand gjort om övningen. Men då inte tittat tjugo år framåt utan fem eller tio. Jag har också utökat tidsspannet från en idealdag till en idealvecka eller -månad. För även om jag gillar rutiner så gillar jag också variation. Och jag tycker också – som jag skrev om i blogginlägget ”Vilken förändring vill du skapa?” – att det är viktigt att tänka större än det egna jaget och välbefinnandet.

Ämnet är också återkommande i min favoritpodcast, Cal Newports ”Deep Questions”. Det koncept han använder där är ”lifestyle-centric career planning”. Med detta menar han att man ska börja med att fråga sig vilken typ av liv man vill leva – inte vad man vill bli. Detta har en direkt koppling till den där dagsnivån som övningen jag gjorde handlar om.

För att citera Annie Dillard: "How we spend our days is, of course, how we spend our lives." 

Och här har vi – tror jag – ytterligare en anledning till varför det är så svårt för barn, tonåringar och unga vuxna att svara på den där frågan om vad de vill bli när de blir stora. De vet inte hur det är att arbeta obekväma arbetstider (eller leva med någon som gör det). De vet inte skillnaden på att tågpendla eller cykla till jobbet. De vet inte hur det är att vara detaljstyrd eller att vara totalt fri. De vet inte hur det är att hantera osäkerhet och risk

För att nå insikter om detta måste man – som Herminia Ibarra skriver – göra först och reflektera sen. Insikterna kan inte tänkas fram eller överföras från en människa till en annan.

Och man blir inte färdig i första taget. Jag håller fortfarande på att ta reda på vad jag ska bli när jag blir stor!


*




Vill du ha mer tid, energi och luft i kalendern 2025? Då är "Ta din tid" boken för dig! Alla som köpt och läst den är också välkomna på den digital kickoffen #Tadintid2025 den 9 januari, 13–15 på Zoom. Anmälan sker här! (Går utmärkt att ge bort bok+workshopdeltagande som julklapp!)

Och skulle ni vilja köpa ett signerat exemplar eller två direkt från mig? Bara mejla mig på david.larsson_heidenblad@hist.lu.se eller titta förbi kontoret under veckan så ordnar jag det!


----------------------------------------------
Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!  

tisdag 3 december 2024

Hur får man tid till forskningskommunikation?

 


I förra veckan var jag inbjuden till Malmö universitet för att hålla en workshop inom ramen för deras nya satsning ”Medieakademin”. Den går ut på att ett drygt dussintal forskare under läsåret 2024–2025 träffas några heldagar per termin för att lära sig mer om att nå ut med sin forskning i olika kanaler. Deltagarna får träffa journalister och kommunikatörer, öva sig i att pitcha texter och skriva debattartiklar. Ett väldigt fint initiativ!

Min roll i sammanhanget var att tala om hur man praktiskt får tid till att ägna sig åt forskningskommunikation. Detta är en fråga som många forskare brottas med. ”Jag vill, men hinner inte” som det heter i en rapport framtagen av Vetenskap & Allmänhet 2019.

Så vad kan man göra?

Själv har jag under 2020-talet samlat på mig en del erfarenheter på området. För alltsedan jag började blogga har jag haft en utåtriktad forskarroll. Till en början lästes jag främst av andra historiker. Men med tiden har publiken vidgats, både inom akademin och utanför den. I dag är tidningsartiklar och poddinspelningar, liksom bloggande och bokskrivande, en integrerad del av min forskargärning.

I Malmö sökte jag visa för deltagarna hur detta konkret går till. Det vill säga hur jag gör för att kommunicera i forskningsprocessens olika led. Vissa texter skriver jag samtidigt som jag arbetar med ansökningar. Andra tillkommer när en vetenskaplig artikel går i tryck. Över tid har detta gjort att jag och min forskning blivit ”upptäckbar”. Googla aktiesparandets historia eller miljöfrågornas genombrott och mitt namn kan dyka upp.

Detta ökar chanserna för att min forskning ska komma till användning. Men det ökar också chanserna för att jag ska få nya idéer och uppslag. Så tillkom exempelvis mitt och Axel Vikströms nuvarande projekt ”Marknadens kommunikatörer” genom att jag blev kontaktad av en för mig helt främmande person som hade idéer om ett arkiv som jag borde kolla upp. Det hade aldrig hänt om jag inte skrivit om min pågående forskning i bredare sammanhang.

Men uppsidorna i all ära. Vad spelar de för roll om tiden inte räcker till i vardagen? Vissa saker måste man ju göra. Hålla lektioner, rätta tentor, sitta på möten, skriva forskningsansökningar och publicera vetenskapliga artiklar. Var får forskningskommunikationen plats i en sådan tillvaro?

Mina svar på dessa frågor är de jag sökt förmedla i ”Ta din tid”. Alltså att det finns användbara tekniker för att planera, prioritera och djuparbeta. Dessa har man glädje av hur man än lägger upp sitt forskarliv. Och använder man sig av dem så krävs det inga oceaner av tid för att kommunicera sin forskning. Det handlar om timmar och dagar – inte veckor och månader.

Dessutom. Säg att man har ägnat tre månader eller ett år åt att genomföra och skriva ihop en vetenskaplig artikel vars resultat är relevanta för fler än en handfull specialister. Då kanske det är värt en dag eller två att skriva en tidningsessä kring den? Eller lägga en eftermiddag på att medverka i en podcast?

Steget till att göra detta blir förstås kortare om man är van vid att röra sig mellan akademiska och mediala världar. Då kan det ske i farten. Utan att speciellt mycket känslor eller prestationsångest blandas in.

Det underlättar också mycket om man har goda relationer med redaktörer, journalister och kommunikatörer. För precis som i forskarvärlden så är det femte, tionde eller tjugonde samarbetet med en person i regel långt smidigare än det första.

Blir ni nyfikna på att höra mer om Medieakademin? Då kan Jessica Bloem på Malmö universitet berätta mer! För det är ett koncept som borde spridas!

 ----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!