Fem läs- och lyssningstips (januari 2025)

 

#1

Varje gång ett nytt avsnitt av Lisa Bjerres & Malin Haawinds podd "Skrivkamp!" kommer upp i mitt poddflöde blir jag lika glad. Ärligt, klokt och inspirerande om skrivandets - och författarskapets - många olika faser. Följ den 2025 och börja gärna med årets första avsnitt "Alltid skriva"!

#2

På tal om skrivande så skrev Peter Englund en mycket bra text i DN om Virginia Woolfs dagböcker, skrivprocess och framåtrörelse. "Ett kännetecken för en mästerlig författare är personens förmåga att utan tvekan bryta sönder sin egen gjutform", menade Woolf och Englund väver många tänkvärda resonemang kring detta. Läs den här:

#3

Den första roman jag läste i år handlade också om kvinnligt skrivande, men i en mer samtida kontext (även om den förvisso pendlar mellan småbarnsliv i 2010-talets Irland och en dikt från 1700-talet). Mycket bra!

#4

Har du helt tappat självhjälpen så här under årets högsäsong kanske någon trogen bloggläsare undrar? Nej, lite sånt har det också blivit och det som satt djupast avtryck var en lång intervju där Rich Roll och Mark Manson samtalade och reflekterade kritiskt kring genren. Avsnittet tappade lite fart på slutet, men lyssningsvärt! The Rich Roll Podcast - "The (Not So) Subtle Art of Mark Manson: The Truth About Self-Help, Transformation & Life Advice That Doesn't Suck"

#5

Vill du försöka sluta med något i år? Börja då med att läsa Björn Barrs personliga essä om att sluta snusa. Har aldrig själv varit nere i det hålet (men sett min bror vara där) - och oavsett en fantastisk text! 

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

Läsa snabbt och långsamt

Någon gång under min doktorandtid fick jag höra att ”en avhandling får ta en förmiddag”. Orden kom från en professor som jag hade – och har – stor respekt för. Vad orden krasst betydde var att läsningen av en avhandling inte fick ta mer än en halv arbetsdag i anspråk.

Detta gjorde mig konfunderad. Jag hade lärt mig att läsa avhandlingar som student och fortsatt med det som doktorand. Och om det var någonting jag visste så var det att en avhandling inte gick att läsa på en förmiddag. Hann jag med hundra sidor på den tiden var jag nöjd. Femtio var mer realistiskt.

Men vad jag avsåg med läsning var något annat än det som professorn syftade på. För mig innebar ”läsa” att läsa varenda ord, helst även fotnoter, och med en penna i hand för att göra understrykningar och marginalanteckningar. Det är en långsam läsart som man har stor glädje av att kunna utföra.

En aktiv forskare måste dock kunna läsa också på andra sätt: ”på diagonalen”, ”på tvären”, ”instrumentellt, ”kursivt”. (Och detta gäller för övrigt inte bara forskare utan läsande människor i massor av andra världar).

Dock. Det finns faror med tidseffektiva läsarter. För utan långsam och noggrann läsning så stannar man i regel på ytan. Man ser det man vill se eller tror sig se. Och det är svårt att dra konsekvenserna av vad man läser. Dessutom är den här typen av läsning ersättningsbar. Det är inte bara människor som kan vaska fram bullet points.

Men djupläsning? Läsning som tar emot och som tar tid? Som internaliseras, lagras, bearbetas, relateras till andra mödosamt förvärvade kunskaper och livserfarenheter – det är betydligt svårare att ersätta. 

Läsning ger också intellektuell näring – liksom hantverksmässig. För under läsningen av en avhandling eller monografi kan man, utöver att ta till sig innehållet, också studera och analysera hur författaren gått till väga. Detta kan vara särskilt givande när man läser en liten bit bort från sina egna specialområden.

Själv läste jag nyligen ut Susanne Schmidts "Midlife Crisis: The Feminist Origins of a Chauvinist Cliché”. Den ligger vid sidan av både mina pågående och kommande forskningsprojekt. Men jag var nyfiken på ämnet och ju längre jag läste desto mer intressant blev det. Tidsperioden i fokus var 1970- och 1980-talet (med utblickar framåt och bakåt) och det är ju en tid jag som forskare känner väl. Men tematiskt var det mängder av nya saker jag fick syn på inom områden som feminism, psykologi, vetenskaps- och mediehistoria. Sådant som tidigare befunnit sig i min döda vinkel.

Jag är glad att boken tog mig några veckor att läsa.

Med detta sagt. Min första ”läsning” av Schmitts bok skedde under en förmiddag då jag bläddrade runt och provläste i ett biblioteksexemplar. Denna läsning hade varit tillräcklig för att sätta ut en not i en artikel. Men den var också tillräcklig för att jag skulle inse att jag faktiskt ville läsa hela boken på riktigt (och följaktligen köpte ett exemplar jag kunde läsa med bläckpennan i hand). 

Så visst behöver man som forskare kunna läsa en avhandling på en förmiddag. Men läsning måste också få ta tid. Kanske är det ännu viktigare för forskare att kunna läsa en avhandling på några veckor än att kunna läsa densamma på en förmiddag?

*

I förra veckan släppte Svenska Dagbladet en podd-dokumentär som baserar sig på de texter jag skrivit om att vara pappa till en pojke med autism och intellektuell funktionsnedsättning. Lyssna gärna! (båda delarna finns i SvD:s app och hos Podme, del ett finns även i andra tjänster). 

I lördags gästade jag också TV4:s Nyhetsmorgon för en ganska lång intervju om poddarna och ämnet. Finns att kika på i efterhand här!

I dag har också Johanna Aggestams intervju med mig och Jacob publicerats i SvD (digitalt). Kan ni flaggan på bilden? 

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!

Hur får man nya idéer?

Forskare är beroende av att få nya idéer. Det gäller att komma på nya saker att undersöka och nya sätt att göra det på. Om man sedan lyckas övertyga en finansiär eller två om idéernas potential så krävs det genomförandekraft. Men det är då det. Först måste det blixtra till lite.

Men hur får man egentligen nya idéer? Var kommer nyfikenhet och upptäckarlust ifrån? 

Så här års är det många forskare som brottas med sådana frågor. För den stora ansökningssäsongen har smugit i gång. Själv har jag i många år stått vid sidlinjen. Jag har uppmuntrat, hejat, läst och kommenterat. Men min egen forskningsframtid har inte stått på spel.

I år är det annorlunda. I år är jag beroende av mina nya idéer. Hur får jag sådana?

Jag kommer till det. Men låt mig först vända på frågan. Hur gör man för att inte få några nya idéer?

I min värld finns det ett mycket säkert tillvägagångssätt. Det är att ha för mycket att göra. För när dagarna och veckorna är upphackade av möten, resor, föreläsningar och småpill. Då får jag inga nya infall. Jag skriver inga nya blogginlägg. Och jag får verkligen inte några nya idéer om framtida forsknings- eller skrivprojekt.

Bandbredden är full. Utförande av förbestämda planer är allt jag mäktar med.

En grundförutsättning för kreativitet är alltså motsatsen till det ovanstående. Det vill säga att ha en kalender med lite luft i. Dagar då man har tid att läsa, bläddra i källmaterial och prata med kollegor. Då finns det en chans att saker händer.

Men lika viktigt som luft i kalendern är för mig att inte ha en massa ofärdiga projekt i huvudet. Alltså skrivprojekt som kräver mitt bästa. Det kan vara en vetenskaplig artikel eller en understreckare. Har jag en sådan ”halvskriven” så behöver den bli ”helskriven” innan nya idéer har chansen att veckla ut sig.

Kanske kan man tala om de här två punkterna som ”hygienfaktorer”. De är inte i sig själva tillräckliga för att få nya idéer. Men de är nödvändiga för att processen inte ska låsa sig på förhand.

På det mer positiva kreativa kontot står nyfikenhetsläsning och samtal med andra. Där får jag näring och uppslag (och finner mening!). Jag försöker ägna mig åt det varje vecka, helst varje dag.

Men själva idéerna kommer i regel senare. Oftast är det när jag är i rörelse. På cykeln hem eller under en joggingrunda. För att inte glömma bort idéerna brukar jag knappa in dem på mobilen. Andra uppslag kommer under natten. Jag somnar förvirrad, men vaknar med klarhet. De tankarna knattrar jag också ned.

Men de där stunderna då det blixtrar till är egentligen inte det viktiga. Jag ser dem snarare som en konsekvens av att det andra är på plats.

Vill man få nya idéer gäller det att ge sig själv förutsättningar att få det.

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap! 

 

 

 

 

Tre tips för en strategisk start på 2025

 

#1

På trettondagen gästade jag Tankesmedjan Balans podd "Offentliga hemligheter" för att prata vidare om Seth Godins "This is strategy" och vad den kan lära oss om hur förändring skapas. Men samtalet kom - som goda samtal gör! - leta sig in på mycket annat. Lyssna gärna på Åsa Plesner och mig! (Finns där poddar finns, t.ex. här). 

#2

Den bästa nyårstexten jag läste stod Maria Maunsbach för i Sydsvenskan: "Mitt nyårslöfte är att våga göra fel" (31/12 2024). Det kanske inte låter så strategiskt smart att göra fel - men jag tror hon tänker helt rätt. Läs och begrunda hennes text!   

#3

I dag (7/1) är sista dagen att anmäla sig till den digitala workshopen #Tadintid2025 som går av stapeln nu på torsdag (9/1) på Zoom mellan 13 och 15. Säkra din plats via länken här!

----------------------------------------------

Vill du läsa e-bloggboken "Konsten att spela forskarspelet"? Gå med i bloggens mejllista så skickar jag över den som pdf. Bara skriv till david.larsson_heidenblad@hist.lu.se så skickar jag över asap!